ok

Det är ju verkligen en konst att ha någon sorts blogg? Speciellt när allt man skriver är svintråkigt och ointressant. Really, why do I even try? Nåja. Det är också svårt när man inte ens gillar att ta kort? WHATEVS. Hej bloggen! Jag har börjat läsa till lärare nu. Det är läskigt och så men typ kanske kul? Har inte riktigt bestämt mig ännu. Som tanterna säger "Att Gud är god, det är det inget snack om men visst kan det vara rörigt ibland." Och så är det ju när man börjar på ett nytt program där man ska gå fem år och sedan är man nykläckt lärare som ska ställa sig inför ungdomar i min nuvarande ålder och lära dem allt man kan om svenska och historia. Riktigt läskigt men samtidigt rörande och härligt. Genuine state of mind v v

Semesterveckorna

Livet! Bloggen! Sommaren! Vad dessa tre ej går ihop. Jag har sommaren första och näst sista semestervecka just nu. Dessa två semesterveckor är intryckta här mitt i juli och det är ju rätt fint. Jag, pappa och Jonathan har varit i Lycksele och hälsat på farmor och köpt stolar. Jag har varit i Klöverträsk och ätit middag med favoriter runt hela bordet. Jag har haft mitt tantgäng på fika runt mitt köksbord - "Det är så underbart att vi kan umgås så här, du hade ju kunnat vara mitt barnbarn". Igår tog jag och Jonathan cykeln för årets bästa cykelutflykt! Vi trampade oss iväg från city, jämte e4:an, genom pitebyar fram till tantbästisens hus. När de fem milen var avklarade blev vi bjudna på vegetarisk paj, drack kaffe, pratade, tittade på garderobsskatter och hade några hemskt ägiga timmar. Livet snurrar på i allmänhet. Jag bakar kakor, gör te, vattnar blommor, läser litegrann, ser på tv och sånt. Cyklar, har mensvärk, pratar i telefon. Planerar läger, äter festivallangos, badar. Livin' life, livin' life.

Sommarruset

Kan vi prata om sommaren? Att den är här! Att häggen blommar. Att smörblommorna kommit fram. Att man kan cykla till stan utan jacka. Att man kan vara barbent hela natten. Kan vi prata om detta? Och om att jag äntligen har sommarlov. Om att läsa ut the Dawn Treader i kvällssolen och sen cykla till stan för att äta godis med kompisar. Om hur det luktar! Hur det känns på kroppen! Jag tror aldrig jag varit så sommarlyrisk som i år. Jag tror aldrig jag uppskattat den så? Jag vet inte ens varför. Kanske är det något med att inte vara superbegravd i skolarbete ända in i väggen och att titta ut genom ett nytt fönster jämfört med alla tidigare somrar. Eller jag vet inte. Jag trivs i alla fall fånigt bra i det här vädret, i den här sommaren. Idag sommarlovslånade jag en bunt böcker och nu längtar jag bara efter att få gå tills sängs med en. Ah, dessa ljuva sommarlovsdagar. 

Photo Booth-livet

Vad kan man säga? Jag kanske inte borde blogga eftersom jag är mitt i min mens och då är känslorna lite öööverallt. Sist jag bloggade var det tentaperiod och nu är det tentaperiod igen. Härlig bloggfrekves verkligen. Jag tror fortfarande på det där med life via photo booth så här kommer det. Mitt superkomprimerade liv sen typ februari eller nåt?
Jag klädde ut mig till feminist-auror på en Harry Potter-fest.
vann alla priser i årets cute competition
hetspluggade lite inför fonetiktentor och skrev uppsatser på bibblo
flyttade!!! och gick på påskgudstjänst!
plattade håret i photo booth..... som alla andra dagar....
var på asrolig och bäst årskongress för EFK i Falun en helg! 
skrev uppsats igen.....
frukost på sängen!!!!
 
Och så var vi framme vid dagens datum. Lite tårögd över att klippa ner mina sticklingar även fast det är för deras eget bästa. Min nya lägenhet möjliggör växt-extravaganza och innan jag flyttade hit hade jag nog inte insett hur mycket feels jag har kring plantor. Har även en del feels kring politik men det tar vi en annan dag. Nåja, nu ska jag äta gott knäckebröd med god ost och kolla på Seinfeld. Leva natten som om det inte fanns en oskriven uppsats kvar! 
 

10 till 1-listan

Ja! För att undvika att tentaplugga tänker jag fylla i en blogglista jag hittat nånstans. Bear with.

 

10 saker jag tycker om:

- Att bli hemskjutsad av ett pensionärspar efter kyrkan och få farbrorn att stråla med samtal om hundar.
- Att steka sparris i jättemycket smör och sen mala svartpeppar över det.
- Att skicka vykort när man är ute och reser.
- De numer utrotningshotade kolaskruvarna. Kom tillbaka till lösviktshyllorna! 
- Känslan av delaktighet.
- När man knådar bulldeg och sjunger på någon gammal läsarsång.
- Att traska in på Arnemarksgården, slänga på sig förklädet och sedan jobba non-stop i fyra dygn. 
- Oboy.
- Mitt tantgäng/arbetslag - speciellt när vi kommunicerar via blickar eller fnittrar under möten.
- När Luleå flödar över av feministiskt engagemang.

 

9 saker jag tycker mindre om:

- Patriarkatet.
- Tentaperioder.
- Att gå hem ensam på kvällen.
- När folk är sjuka.
- Utvecklingen i Scandal-serien.
- PMS och allt sånt där.
- När det står alldeles för mycket disk på diskbänken.
- Att Ebba och Horace har skiljt sig.
- Att bränna kakor.

 

8 bloggar jag läser:

Tilde-Ristin
Linnea
Annette
Paulina
Josefin
Lilly
Andrea
Hanna

 

7 saker jag vill göra i framtiden:
- Undervisa i svenska och historia för en massa gymnasieelever.
- Äga en stor frys.
- Sticka en Weasley-sweater
- Fira många tanters hundraårsdagar.
- Cykla genom norra hamn till jobbet.
- Se att samhället skärper sig och slutar vara så strukturellt förtryckig.
- Nåt ashäftigt men jag vet inte riktigt vad ännu.

 

6 saker jag är rädd för:

- Ormar.
- Att mitt bankkonto ska bli hackat.
- Sverigedemokraternas stora stöd.
- Saknaden när folk dött. (Den är oftast jobbigare än att folk dör - ni vet himlen och det)
- Att såra folk.
- Att tappa bort hemstickade vantar.

 

5 platser jag tycker om att vara på:

- I kyrkan med tanter som kramas och dricker kaffe.
- Bergnäsets bibliotek i "min" soffa med favoritbibliotekarien.
- I Klöverträsk med familjen.
- Söndagsmiddag hos Lena och Hans med psalmsång och sällskapsspel.
- Arnemarksgården iklädd förklädet och nyckelbandet.

 

4 ord som beskriver mig:

- Tant.
- Feminist.
- Kristen.
- Tönt.

 

3 saker jag ser fram emot:

- Att åka till Paris med Kristin
- Alla aktiviteter i Arnemark i sommar.
- Att möblera i den nya lägenheten.

 

2 bra filmer:
VERONICA MARS-FILMEN VERONICA MARS-FILMEN

 

1 bra låt:
Them Heavy People med Kate Bush


Vad som händer

Jahapp, hej hopp. Livet är för rörigt och jag har lite för fullt upp för bloggar och sånt. Den största nyheten först! Jag flyttar om ungefär en vecka till en ny lägenhet. Jag tog med mig en bullpåse till hyresvärden och så skrev vi kontrakt över en kaffekopp. Det var rätt ultimat och lägenheten känns så bra så bra. Annars har jag haft ganska mycket lägerbestyr för mig. Jag var husmor för sjuttio älsklingsungdomar på ett sportlovsläger i Arnemark. Det var fint och jag varvade kramar med uppläxning i fyra dagar. Jag tjafsade om kryddor med mitt tantgäng och poppade en massa popcorn. Efter lägret har jag mest gått i skolan, pratat i telefon med min tantbästis (hade alltså ringt henne nio gånger på tre dagar där efter lägret), stickat på stickjunta och sen har jag varit på en del viktiga möten. Något styrelsemöte här, ett årsmöte där och så ett köksgruppsmöte. Jag är förresten styrelseledamot i Kristen Samverkan Nord nu och det känns svinkul och hundra procent rätt för KSNs verksamhet är bland det viktigaste jag sysslar med. Nu har jag tentaperiod och jag försöker väl mest att undvika att plugga när jag skriver detta. Nåja. Det var lite av en statusuppdatering. Jag lever och livet äger. Här är jag och en bullpåse. Nu ska jag sticka en kofta och skriva uppsatser. 
 

En nittonårsdag

Idag fyllde jag nitton år på jorden. Började dagen med att traska till skolan för att, passande nog, ha mina favoritlektioner - fonetik och language and culture. Jag lunchade med en klasskompis och fnittrade åt våra vokalljud. Skyndade hem för att hitta delar av mini-familjen i mitt trapphus. Vi stressfirade mig och åkte på studiecirkel. Det var fint och vi pratade om feministiska inriktningar och sånt. Jag känner så många kloka personer. Mina föräldrar bjöd sedan ut mig på middag så jag avnjöt en måltid på Pastabacken vilket var drömskt helt enkelt. Pasta och min älskade familj som ju befinner sig en bit bort mesta delen av tiden. Älskar dem massor. Resten av aftonen fikade min familj och familjen Bergström i min lägenhet. Vi satt ihopträngda på golv, i sängen eller runt fikabordet. Jag bjöd på en misslyckad tårta och en mix av min och mammas bakning. Jag hade födelsedagspyntat med ballonger och vimplar för att barnkalas är superskoj. Vi drack gott thé, beundrade min nya Jesus-brosch (en eminent present från Stina) och berättade barndomshistorier. Mina tanter har förresten varit de gulligaste i världen idag! De har ringt och sjungit eller skickat gulliga sms tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Vad vore jag utan mina tanter? Ingenting säger jag er. Nu är dagen över och jag somnar utmattad, såsom man oftast gör på födelsedagar. Utmattad men alldeles nöjd och glad. Jag har världens finaste personer runt mig. 

the queens' födelsedagsmaskerad

Jag och Linnea är tidiga februaribarn och av den anldningen kläckte Linnea någon gång idén att vi borde fira våra födelsedagar ihop. I fredags hade vi därför maskerad med svensk film som tema. Vi bjöd in så många favoritmänniskor och sen hängde vi och dansade och lekte musiktävlingar i några timmar. Det var skitkul och mina vänner äger. 
Här är jag i alla fall! Jag är utklädd till Anna Lindberg från Äppelkriget. I bakgrunden ser ni våra könsneutrala toaletter. 
Emma var Jennifer från I rymden finns inga känslor + hjälpte oss med allt pynt innan. Bäst.
Isak som grannen i Beck. Haha, för roligt för att kunna hantera.
Guldbaggen och födelsedagsbarnet Lena från Känn ingen sorg. 
Här har Annette slopat sin utklädnad men Erik är en tonårsrevoltig Emil.
Arn, en vildvittra, snabba cash och Känn ingen sorg-Eva
Bröllopsfotografen och Kenny Starfighter!!!
Fucking Åmål-Elin och tonårsrevolten igen.
Bert!!!!!!!!! Ahhhh. Såå bra.
Här är vi på Max efteråt men alltså Saga tar typ alla priser i sin Super-Snälla Silver-Sara-outfit.
Bröderna Bergström som Döden och Caliban. 

Ja må hen leva!

Idag fyllde min polare Ebba sjutton år så mini-familjen (jag, Jonathan, Ebba och Nathalie) åt transteckentårta, drack coca-cola och spelade party hits. Ebba äger och är typ så klok att jag tappar andan. This is me trying to be a vardagsbloggare.

Don't be a pooper, be a popper

Min tentaperiod är över och jag kan äntligen typ leva igen. När jag skickade in den sista hemtentan skrev jag lyckligt "Nu ska jag diska!!!! <3" till mina vänner. Det kändes verkligen fantastiskt att städa och diska och träffa personer och läsa böcker och inte vara stressad. Post-tentaperioden är the best state of mind. I veckan började jag min nya kurs men vi har hittills mest bara lekt lekar och pratat grammatik så det känns fint. Jag har studiecirklat med asmånga asägiga feminister, ätit middag med massa bra personer flertalet gånger och ah, det har bara varit så bäst att inte vara bunden av tentans hårda snaror. Igår hängde jag med Emelie och sen åkte jag på popparfest! Det är lite favorit i repris efetrsom vi hade en popparfest ifjol men alltså, it never gets old. Kvällen gick ut på att blicka ner i marken på bilder, skriksjunga till Håkan Hellström och att leka DJ. Jätteägigt.

Nothing says tentaperiod like photobooth


Året som gått pt. 2

Blev året som du hade tänkt dig?
Nej, det tror jag inte. Jag hade nog inte riktigt tänkt att jag skulle flytta hemifrån eller att jag typ skulle bestämma mig för att strunta i att fly Luleå under universitetsåren. Det finns nog mycket jag inte hade föreställt mig men det känns fint att jag mår bra och har personer jag håller kärt nära mig.
Vilka kläder har du använt mest?
Hela hösten har jag typ nästan bara haft gröna kjolar men under året vet jag inte vad jag använt mest mer än att även detta är ett år då jag inte iklätt mig byxor en enda dag och det känns så skönt. Jag hade en grön studentklänning och det är något jag ett halvår senare fortfarande får kompliamnger för på fester så det var väl lyckat men det hör väl inte till denna fråga.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Öh, Carola har gått väldigt mycket under hösten för att jag ju var på intim konsert och det där. Jag har lyssnat jättemycket på musiken från en pjäs som gick på Norrbottensteatern under hösten. Annars är det väl det vanliga, ett knippe kristna sånger och Kate Bush typ. 
 
Vad har du tittar på? (film, tv, serier)
I somras tittade jag på Sopranos konstant några veckor men jag har en del säsonger kvar ännu. Jag har även sett Scandal, Downton Abbey, Orange Is The New Black och Veronica Mars i serieväg. I filmväg har jag inte sett så mycket eftersom jag nästan aldrig ser film. Jag äger ingen TV så TV tittar jag knappt på. Jag har svtplayat Kobra och På Spåret men det är väl det ungefär. 
Vilka människor har du hängt mest med under året?
Jag vet inte, det är svårt. Bland mina jämnåriga finns det många som jag umgåtts en hel del med men stelt och vill dö kommer rätt högt upp på listan. Mest har jag, ärligt talat, dock umgåtts med mina tanter faktiskt. Vi har ju stickjuntat och lägerjobbat och midsommarfirat och fjällvandrat och gudstjänstfirat och loppissålt och allt sånt där. Personerna på bilden nedan är verkligen tvivellöst personerna jag tillbringat mest tid i år. Det känns som att vi ses hela tiden året om och det gör vi nog. Vi ses och/eller talas vid i telefon flera gånger i veckan nästan jämt. Värst och mest intensivt på sommaren men egentligen alltid numer. Jag älskar det.
Vad är det bästa du har läst?
I höst läste jag Din tjänare hör av Sara Lidman och den var så bra att jag fortfarande tänker på den regelbundet. Jag ska börja med fortsättningen i serien snart. Jag måste nog säga att det är det bästa jag läst. Jag tror att sista delen i Bodil Malmstens loggboksserie kom ut också och som allt hon skriver var den guld. 
Vad var din största framgång 2013?
Återigen en svår fråga men jag tror att det är att jag blivit öppen för fler perspektiv och börjat analysera situationer på fler sätt. Jag har upptäkt intersektionalitet (alltså typ hur olika maktstrukturer samverkat) och det har hjälpt min samhällsanalys och i allmänhet hur jag ser på saker. Det känns jätteviktigt att ha sådant i åtanke i allt jag gör egenligen. En annan stor framgång är att jag verkligen fått bli självständig i och med flytten till stan. En tredje är att jag nog funnit ro i vad jag ska bli när jag blir stor och var jag ska utbilda mig och hur allt ska gå till. Jag säger nog för det där kan ju ändras. 

Året som gått pt. 1

Jag brukar sluta varje år med att istället för att göra en årsresumé bara svara på ett antal frågor om året som gått. Jag är som vanligt sent ute men vill helst skylla på hemsk himla PMS och sånt. Nåja.
Sex händelser som varit bra det här året?
1. I februari åkte jag och Jonathan till Sara i Stockholm. I några dagar diskuterade vi över köksbord, loppisfyndade, fikade med olika favoriter och gick på bokaffärer. Det var extremt fint. Jag fick träffa en så stor del av mina favoritstockholmare för livet har artat sig så roligt att mina kompisar med tiden växt ihop in i samma umgängeskrets. 
2. Något som år efter år lyfts upp som en punkt är Arnemark. Det är väl få saker jag skriver så mycket om här som Arnemark. Det är få saker som mitt hjärta slår lika hårt för som Arnemark. Min sommar tillbringades i Arnemark, från vårstädningen till församlingslägret i slutet av augusti. Däremellan ryms två läger, en midsommarkonferens, en dagledigsamling och städdagar, bakdagar och annat viktigt. Det är så bra där. Hur man tjattrar i kök med tantbästisar, krama fantastiska ungdomar, bakar bullar mitt i natten, knäskurar golv, sjunger sånger, gråter rörda tårar, hur det tycks vara omöjligt att bli trött när man är där. Att när man får frågan "men hur orkar du?" svara "Jag går på kaffe och den Helige Ande" och sedan springa upp på en estrad och berätta varför Arnemarksgården är det viktigaste jag vet och det stoltaste jag har. 
3. I år hände bland det sjukaste någonsin och det var när jag tog studenten. Min studentdag var det bästa jag varit med om. Jonathan sa att jag verkligen passade som student och jag vill sannerligen instämma! Att vara student är ungefär det roligaste jag gjort. Att börja morgonen med jordgubbar och studentvrål, att sedan lyssna på rektorstal, springa till skolan, vandra genom korridorerna en sista gång, att INTE FATTA vad som händer. Helt plötsligt står man på flaket och skriksjunger till alla låtar man sammankopplar med sina bästa klasskompisar. Jag hade en förstklassigt studentmottagning som mest såg ut som ett PRO-möte för jag hade samlat alla mina favoritpersoner (dvs mest pensionärer) på min baksida i Klöverträsk. Solen sken, jag kramades med alla jag älskar allra mest och hade det så himla himla bäst. Jag vill bara ta studenten. Igen och igen och igen. 
4. I somras var min familj i New York City! Det var så himla roligt hela tiden (förutom när jag var hungrig). Vi åt asgod mat eller okej vi åt på Subway sju gånger på nio dagar men det var ju jättegott! Plus att vi hann med besök på asgoda pizzerior och sånt också. Jag köpte lite fina kläder och någon fin bok men egentligen köpte jag så himla lite... Försökte mest att bara insupa atmosfären... På riktigt alltså. Jag försökte leka amerikan men det gick inte riktigt lika bra som det gick att leka britt i London. Mest av tiden drack jag nog milkshake i och för sig. Och tittade storögt på byggnader. Det roligaste var att gå omkring i lite avlägsna stadsdelar och således ramla in på oväntade platser. Vi åkte en dag till Washington också och då var vi verkligen turisternas turister och sprang runt till alla monument och sånt i hela staden. Det var en av de roligaste dagarna för det var lite som att vi lajvade National Treasure hela tiden. Vi myntade uttrycket "All I know about American History I've learned from National Treasure." och det kändes typ sant den dagen. Sist men inte minst så hade jag livets vackraste konstupplevelse på Brooklyn Museum när jag såg Judy Chicagos The Dinner Party och grät i fyrtio minuter. Hela Brooklyn Museum var så himla roligt och ungefär hundra gånger roligare än MoMa för att MoMa bara var... gubbkonst. Tråk tråk tråk. Ja, det var väl det. Det finns inget svårare än att beskriva nio dagar på ett bra sätt. Det var jättevärt i alla fall.
5. Den första september flyttade jag hemifrån och det var en rolig grej som hänt i höst. Att bo ensam är en grej som jag får omvärdera hela tiden men generellt sett så är det väldigt trevligt att bo i stan och att ha något eget. Jag har tillbringat många nätter med att baka sen jag flyttade hit och det är verkligen underligt men skönt med ett eget minikök. Jag har jättefin utsikt från fönstret men det drar kallt från fönstrena ibland och det händer att jag får för mig att det krälar ormar på golvet men det är sånt en fobiker får leva med. 
6. I september åkte jag och Jonathan med ett knippe jämnåriga och en stor bunt pensionärer till Vassijaure på vår årliga fjällvandring och det ägde, som vanligt. Denna punkt är en återkommande del av denna lista för Vassijaure är så himla upplyftande varje år. Jag pratade viktigheter i köket halva natten, vandrade långa turer på dagarna, var lekledare, höll i en andakt, stickade och hade alla mina favorittanter samlade under ett tak. 

Låt oss prata om våldtäktskulturen

I höst har jag flyttat hemifrån. Jag har lämnat mitt flickrum i mitt barndomshem i min trygga by på landet för en etta i centrala stan. Sedan första helgkvällen jag sovit i den här lägenheten har jag legat på nålar. Utanför mitt fönster går det hem folk från krogen. Jag hör högljutt prat och skratt. Ibland hör jag skrik. När skriken skär i natten slänger jag mig ur sängen för att vicka på persiennen och se vad som händer. Varje gång ett skrik ljuder i natten tänker jag Det är nu det händer. Det är nu någon blir våldtagen på min gata. Hur ska jag rädda den här personen? Första helgnatten jag sov här gjorde jag en handlingsplan för hur jag ska hantera en våldtäkt på min gata. Hur jag ska hantera problemet. I vilken ordning jag ska ringa polisen, skrika ut genom fönstret, kasta något, fotografera. 
 
Första kvällen jag bodde här och behövde springa till statoil för att köpa något lärde jag mig hur man kan använda nyckelknippan som knogjärn. Första kvällen jag lämnade min lägenhet när det blivit mörkt lärde jag mig att prata i telefon. På låtsas eller på riktigt. Första gången min cykel fick punktering på väg hem sent en lördagskväll lärde jag mig att jag inte är så himla modig. Medan jag fortfarande bodde hemma lärde jag mig att inte möta blickar på väg till sista bussen. Jag lärde mig att kliva ett steg åt sidan. Att gå några steg fortare. 
 
Jag minns inte första gången jag var rädd för våldtäktsmän. Men det var länge sedan nu. Jag minns inte första gången varje man jag mötte när det mörknat blev till en potentiell våldtäksman. Jag minns inte. Det känns som en rädsla som funnits i min kropp sen dagen jag föddes. Jag vet att det inte är så men det känns så. Jag vet inte hur det började men nu lever jag i det. Jag lever mitt liv i ett fängelse av rädsla. Ett liv där mitt levnadsutrymme drastiskt krymper så fort solen gått ner. Så fort det är mörkt stannar jag helst hemma. Jag tar omvägar runt krogar, inte för att jag tror att jag ska bli våldtagen där men för att jag vet att om någon full man skulle ropa något efter mig skulle min redan påtagliga rädsla förstärkas ännu mer. Jag klarar inte det. Jag vill inte leva fängslad. Jag vill inte ha våldtäktskulturens handbojor runt mina handleder men det har jag. Jag är fast här. 
 
Ni kan kasta fakta på mig. "Men hallå, så och så många procent av våldtäkter sker inomhus!", "Det är större chans att en kille blir nedslagen på krogen än att en tjej blir våldtagen!", "Din rädsla är ju helt irrationell!". Ni kan slänga all fakta ni vill på mig. Er fakta kommer aldrig rädda mig eller någon annan person fast i våldtäktskulturens skräckvälde. Jag slår upp en tidning. Våldtäktsanklagelse - men han får nog tjejer på rygg utan tvång. Jag slår upp en tidning till. Flaskvåldtäkt. Personer går fria. Jag slår upp ännu en tidning. Våldtäktsligan skakar gymnasiebyn. Det här är vad som upprätthåller skräckväldet. En skev syn på vad en förövare är. Ett rättssystem där våldtäktsmän går fria hela tiden. En skämtkultur kring våldtäkt. Det här är saker som upprätthåller ett samhälle där människor inte vågar leva sina liv fullt ut. 
 
Det jag är mest rädd för är okända killar i mörket. Det är vad jag är mest rädd för i hela världen. Jag vill inte det. Jag vill inte vara rädd för någon bara för att hen tycks vara man och är ute i mörkret. Jag vill inte det men jag är det. Människor blir arga på mig när jag säger det här. Personer känner sig olustiga med att bli sedda som våldtäktsmän. Jag förstår det. Jag är dock inte roten till problemet. Jag är konsekvensen. Bli arg på personerna som upprätthåller en struktur där vi fortsätter att kuvas under våldtäktshotet. Bli arg på våldtäktsmännen. Bli arg på domarna. Bli arg på media. Bli arg på våldtäktsskämten. Men blir för Guds skull inte arg på mig. Jag är inte boven i det här dramat. Det är mitt liv som begränsas. Det är jag som är rädd. Det är jag som är offret. Kalla mig en offerkofta om ni vill men det är sanningen. Några av mina klokaste facebookvänner har under höstens fruktansvärda friande våldtäktsdomar utropat Sverige är ingen rättsstat för kvinnor. Och ska vi prata om våldtäktskulturen så har de rätt. Jag kan inte ens lita på att rättsväsendet kommer ta mitt parti vid eventuell våldtäkt. 
 
Jag kollar ingen i ögonen efter mörkrets intrång. Kanske går det att tolka som en inbjudan. Kanske får det mannen att se mig. Kanske leder det till en friande våldtäktsdom. Jag är inte säker i min egen stad. Det går inte att skämta om våldtäkt. Det är inte roligt. För det här är en himla verklighet. Och det är inget man väljer. Man tvingas in i det.
 

Våldtäktskultur handlar om synen på vad en våldtäkt är, om synen på offren, och synen på förövarna. Det definieras som en rad underliggande komponenter i samhället som tillsammans skapar en kultur där sexuella övergrepp ses som något oundvikligt, något som kvinnor individuellt måste lösa genom att anpassa sitt handlingsutrymme och sina liv efter det ständiga hotet om våldtäkt. I alla fall om de inte senare ska få skulden för en eventuell våldtäkt.

- Hanna Gustavsson, politism.se

 


The Mimosa Master, the Angel and the Mask of Beauty

Detta livet! Vem har tid med en blogg? Inte jag i alla fall verkar det som. Vad håller jag på med? Ja, den som det visste. I lördags tillbringade jag min afton på ett café, ätande västerbottenspaj och lyssnande på Carola! Som det fånigt stora fan jag är var kvällen som ett enda stort skimmer. Att jag dessutom fick avnjuta aftonen med tre fantastiska kvinns vid mitt bord gjorde det inte precis sämre. Jag traskade hem till lägenheten med mamma, sade adjö till henne efter att pappa inspekterat och godkänt min mimosasallad (han är the mimosa master). Jag kavlade upp ärmarna och började bakade lussekatter i Carolaruset och det blev de bästa lussekatter jag någonsin bakat. Det måste ju varit en konsekvens av Carola. Tveklöst. Men åh, hon var så bra. Hon sjöng mest bara gospel och pratade om Jesus, det gillade jag. 
I söndags ringde väckarklockan och jag satte mig vid köksbordet och skalade tjugo ägg och hackade rödlök och drack kaffe. Det var ju nämligen jullunch på kyrkan! Vilken fröjd. Efter att ha lyckats forsla två skålar mimosa, skalade ägg, creme fraiche-blandning + en plastkasse julgott till Gammelstad med buss ställde jag mig i köket och vispade creme fraiche samtidigt som jag skalade av mig de fleecefodrade strumpbyxorna och vinterkängorna. Multitasking är min bästa käraste vän. Efter en fin adventsgudstjänst traskade vi en trappa ner och ah, min kära Barbro fixade så vårt bord fick ta för sig först! Avnjöt sedan årets första julbord med fyra av mina absoluta favoritpersoner. Drömskt. På kvällen gick jag på Händels Messias och äsch, det var skitbra bara. Igår sprang jag på Pingstkyrkans julspel innan jag skyndade mot min kära stickgrupp eftersom det var måndag och måndag innebär alltid alltid alltid stickgrupp. Det är bara en essentiell del av min tillvaro. 
För att färdigställa denna lilla livsupdate så bör jag väl berätta om denna dag. Jag bjöd Jonathan på lunch men jag misslyckades med brysselkålen vilket var den största besvikelsen på länge eftersom brysselkål är bland det godaste jag vet. Jag skyndade till skolan och pratade om David Hume och metaetik innan jag skyndade hem för att gå på julspelsrepetition! Yours truly ska nämligen spela ängel i Domkyrkan på julafton. Eftersom livet går som på Autobahn är det inte bättre än att jag skyndade vidare från Domkyrkan hem för att delta i ett chattseminarium. Jag läser en jätterolig kurs på distans som heter Skönhetens mask. Vi undersöker olika ideal och hur de påverkat synen på människokroppen, kläder och skönhetsideal genom århundradena. Stort tips till dig som söker en trevlig distanskurs någon gång. Alla böcker är verkligen jätteintressanta och jag lär mig en massa hela tiden. Det är en skön kontrast till filosofistudierna, verkligen. Well, detta var en update. Nu vet ni vad jag gör och nu är jag less på att skriva det här. Varsågod för min livsbeskrivning, som om bloggvärlden inte redan vore full av sådana. Låt mig sväva i ignoransens vind.

Om

Min profilbild

Denise

brukar benämnas som landets yngsta pensionär/kyrktant. tillbringar tiden med att laga mat i lägergårdar, läsa böcker, hänga med tanter, pyssla om pelargoner, sticka halsdukar och skriva brev.

RSS 2.0