10 till 1-listan

Ja! För att undvika att tentaplugga tänker jag fylla i en blogglista jag hittat nånstans. Bear with.

 

10 saker jag tycker om:

- Att bli hemskjutsad av ett pensionärspar efter kyrkan och få farbrorn att stråla med samtal om hundar.
- Att steka sparris i jättemycket smör och sen mala svartpeppar över det.
- Att skicka vykort när man är ute och reser.
- De numer utrotningshotade kolaskruvarna. Kom tillbaka till lösviktshyllorna! 
- Känslan av delaktighet.
- När man knådar bulldeg och sjunger på någon gammal läsarsång.
- Att traska in på Arnemarksgården, slänga på sig förklädet och sedan jobba non-stop i fyra dygn. 
- Oboy.
- Mitt tantgäng/arbetslag - speciellt när vi kommunicerar via blickar eller fnittrar under möten.
- När Luleå flödar över av feministiskt engagemang.

 

9 saker jag tycker mindre om:

- Patriarkatet.
- Tentaperioder.
- Att gå hem ensam på kvällen.
- När folk är sjuka.
- Utvecklingen i Scandal-serien.
- PMS och allt sånt där.
- När det står alldeles för mycket disk på diskbänken.
- Att Ebba och Horace har skiljt sig.
- Att bränna kakor.

 

8 bloggar jag läser:

Tilde-Ristin
Linnea
Annette
Paulina
Josefin
Lilly
Andrea
Hanna

 

7 saker jag vill göra i framtiden:
- Undervisa i svenska och historia för en massa gymnasieelever.
- Äga en stor frys.
- Sticka en Weasley-sweater
- Fira många tanters hundraårsdagar.
- Cykla genom norra hamn till jobbet.
- Se att samhället skärper sig och slutar vara så strukturellt förtryckig.
- Nåt ashäftigt men jag vet inte riktigt vad ännu.

 

6 saker jag är rädd för:

- Ormar.
- Att mitt bankkonto ska bli hackat.
- Sverigedemokraternas stora stöd.
- Saknaden när folk dött. (Den är oftast jobbigare än att folk dör - ni vet himlen och det)
- Att såra folk.
- Att tappa bort hemstickade vantar.

 

5 platser jag tycker om att vara på:

- I kyrkan med tanter som kramas och dricker kaffe.
- Bergnäsets bibliotek i "min" soffa med favoritbibliotekarien.
- I Klöverträsk med familjen.
- Söndagsmiddag hos Lena och Hans med psalmsång och sällskapsspel.
- Arnemarksgården iklädd förklädet och nyckelbandet.

 

4 ord som beskriver mig:

- Tant.
- Feminist.
- Kristen.
- Tönt.

 

3 saker jag ser fram emot:

- Att åka till Paris med Kristin
- Alla aktiviteter i Arnemark i sommar.
- Att möblera i den nya lägenheten.

 

2 bra filmer:
VERONICA MARS-FILMEN VERONICA MARS-FILMEN

 

1 bra låt:
Them Heavy People med Kate Bush


Vad som händer

Jahapp, hej hopp. Livet är för rörigt och jag har lite för fullt upp för bloggar och sånt. Den största nyheten först! Jag flyttar om ungefär en vecka till en ny lägenhet. Jag tog med mig en bullpåse till hyresvärden och så skrev vi kontrakt över en kaffekopp. Det var rätt ultimat och lägenheten känns så bra så bra. Annars har jag haft ganska mycket lägerbestyr för mig. Jag var husmor för sjuttio älsklingsungdomar på ett sportlovsläger i Arnemark. Det var fint och jag varvade kramar med uppläxning i fyra dagar. Jag tjafsade om kryddor med mitt tantgäng och poppade en massa popcorn. Efter lägret har jag mest gått i skolan, pratat i telefon med min tantbästis (hade alltså ringt henne nio gånger på tre dagar där efter lägret), stickat på stickjunta och sen har jag varit på en del viktiga möten. Något styrelsemöte här, ett årsmöte där och så ett köksgruppsmöte. Jag är förresten styrelseledamot i Kristen Samverkan Nord nu och det känns svinkul och hundra procent rätt för KSNs verksamhet är bland det viktigaste jag sysslar med. Nu har jag tentaperiod och jag försöker väl mest att undvika att plugga när jag skriver detta. Nåja. Det var lite av en statusuppdatering. Jag lever och livet äger. Här är jag och en bullpåse. Nu ska jag sticka en kofta och skriva uppsatser. 
 

En nittonårsdag

Idag fyllde jag nitton år på jorden. Började dagen med att traska till skolan för att, passande nog, ha mina favoritlektioner - fonetik och language and culture. Jag lunchade med en klasskompis och fnittrade åt våra vokalljud. Skyndade hem för att hitta delar av mini-familjen i mitt trapphus. Vi stressfirade mig och åkte på studiecirkel. Det var fint och vi pratade om feministiska inriktningar och sånt. Jag känner så många kloka personer. Mina föräldrar bjöd sedan ut mig på middag så jag avnjöt en måltid på Pastabacken vilket var drömskt helt enkelt. Pasta och min älskade familj som ju befinner sig en bit bort mesta delen av tiden. Älskar dem massor. Resten av aftonen fikade min familj och familjen Bergström i min lägenhet. Vi satt ihopträngda på golv, i sängen eller runt fikabordet. Jag bjöd på en misslyckad tårta och en mix av min och mammas bakning. Jag hade födelsedagspyntat med ballonger och vimplar för att barnkalas är superskoj. Vi drack gott thé, beundrade min nya Jesus-brosch (en eminent present från Stina) och berättade barndomshistorier. Mina tanter har förresten varit de gulligaste i världen idag! De har ringt och sjungit eller skickat gulliga sms tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Vad vore jag utan mina tanter? Ingenting säger jag er. Nu är dagen över och jag somnar utmattad, såsom man oftast gör på födelsedagar. Utmattad men alldeles nöjd och glad. Jag har världens finaste personer runt mig. 

the queens' födelsedagsmaskerad

Jag och Linnea är tidiga februaribarn och av den anldningen kläckte Linnea någon gång idén att vi borde fira våra födelsedagar ihop. I fredags hade vi därför maskerad med svensk film som tema. Vi bjöd in så många favoritmänniskor och sen hängde vi och dansade och lekte musiktävlingar i några timmar. Det var skitkul och mina vänner äger. 
Här är jag i alla fall! Jag är utklädd till Anna Lindberg från Äppelkriget. I bakgrunden ser ni våra könsneutrala toaletter. 
Emma var Jennifer från I rymden finns inga känslor + hjälpte oss med allt pynt innan. Bäst.
Isak som grannen i Beck. Haha, för roligt för att kunna hantera.
Guldbaggen och födelsedagsbarnet Lena från Känn ingen sorg. 
Här har Annette slopat sin utklädnad men Erik är en tonårsrevoltig Emil.
Arn, en vildvittra, snabba cash och Känn ingen sorg-Eva
Bröllopsfotografen och Kenny Starfighter!!!
Fucking Åmål-Elin och tonårsrevolten igen.
Bert!!!!!!!!! Ahhhh. Såå bra.
Här är vi på Max efteråt men alltså Saga tar typ alla priser i sin Super-Snälla Silver-Sara-outfit.
Bröderna Bergström som Döden och Caliban. 

Ja må hen leva!

Idag fyllde min polare Ebba sjutton år så mini-familjen (jag, Jonathan, Ebba och Nathalie) åt transteckentårta, drack coca-cola och spelade party hits. Ebba äger och är typ så klok att jag tappar andan. This is me trying to be a vardagsbloggare.

Don't be a pooper, be a popper

Min tentaperiod är över och jag kan äntligen typ leva igen. När jag skickade in den sista hemtentan skrev jag lyckligt "Nu ska jag diska!!!! <3" till mina vänner. Det kändes verkligen fantastiskt att städa och diska och träffa personer och läsa böcker och inte vara stressad. Post-tentaperioden är the best state of mind. I veckan började jag min nya kurs men vi har hittills mest bara lekt lekar och pratat grammatik så det känns fint. Jag har studiecirklat med asmånga asägiga feminister, ätit middag med massa bra personer flertalet gånger och ah, det har bara varit så bäst att inte vara bunden av tentans hårda snaror. Igår hängde jag med Emelie och sen åkte jag på popparfest! Det är lite favorit i repris efetrsom vi hade en popparfest ifjol men alltså, it never gets old. Kvällen gick ut på att blicka ner i marken på bilder, skriksjunga till Håkan Hellström och att leka DJ. Jätteägigt.

Nothing says tentaperiod like photobooth


Året som gått pt. 2

Blev året som du hade tänkt dig?
Nej, det tror jag inte. Jag hade nog inte riktigt tänkt att jag skulle flytta hemifrån eller att jag typ skulle bestämma mig för att strunta i att fly Luleå under universitetsåren. Det finns nog mycket jag inte hade föreställt mig men det känns fint att jag mår bra och har personer jag håller kärt nära mig.
Vilka kläder har du använt mest?
Hela hösten har jag typ nästan bara haft gröna kjolar men under året vet jag inte vad jag använt mest mer än att även detta är ett år då jag inte iklätt mig byxor en enda dag och det känns så skönt. Jag hade en grön studentklänning och det är något jag ett halvår senare fortfarande får kompliamnger för på fester så det var väl lyckat men det hör väl inte till denna fråga.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Öh, Carola har gått väldigt mycket under hösten för att jag ju var på intim konsert och det där. Jag har lyssnat jättemycket på musiken från en pjäs som gick på Norrbottensteatern under hösten. Annars är det väl det vanliga, ett knippe kristna sånger och Kate Bush typ. 
 
Vad har du tittar på? (film, tv, serier)
I somras tittade jag på Sopranos konstant några veckor men jag har en del säsonger kvar ännu. Jag har även sett Scandal, Downton Abbey, Orange Is The New Black och Veronica Mars i serieväg. I filmväg har jag inte sett så mycket eftersom jag nästan aldrig ser film. Jag äger ingen TV så TV tittar jag knappt på. Jag har svtplayat Kobra och På Spåret men det är väl det ungefär. 
Vilka människor har du hängt mest med under året?
Jag vet inte, det är svårt. Bland mina jämnåriga finns det många som jag umgåtts en hel del med men stelt och vill dö kommer rätt högt upp på listan. Mest har jag, ärligt talat, dock umgåtts med mina tanter faktiskt. Vi har ju stickjuntat och lägerjobbat och midsommarfirat och fjällvandrat och gudstjänstfirat och loppissålt och allt sånt där. Personerna på bilden nedan är verkligen tvivellöst personerna jag tillbringat mest tid i år. Det känns som att vi ses hela tiden året om och det gör vi nog. Vi ses och/eller talas vid i telefon flera gånger i veckan nästan jämt. Värst och mest intensivt på sommaren men egentligen alltid numer. Jag älskar det.
Vad är det bästa du har läst?
I höst läste jag Din tjänare hör av Sara Lidman och den var så bra att jag fortfarande tänker på den regelbundet. Jag ska börja med fortsättningen i serien snart. Jag måste nog säga att det är det bästa jag läst. Jag tror att sista delen i Bodil Malmstens loggboksserie kom ut också och som allt hon skriver var den guld. 
Vad var din största framgång 2013?
Återigen en svår fråga men jag tror att det är att jag blivit öppen för fler perspektiv och börjat analysera situationer på fler sätt. Jag har upptäkt intersektionalitet (alltså typ hur olika maktstrukturer samverkat) och det har hjälpt min samhällsanalys och i allmänhet hur jag ser på saker. Det känns jätteviktigt att ha sådant i åtanke i allt jag gör egenligen. En annan stor framgång är att jag verkligen fått bli självständig i och med flytten till stan. En tredje är att jag nog funnit ro i vad jag ska bli när jag blir stor och var jag ska utbilda mig och hur allt ska gå till. Jag säger nog för det där kan ju ändras. 

Året som gått pt. 1

Jag brukar sluta varje år med att istället för att göra en årsresumé bara svara på ett antal frågor om året som gått. Jag är som vanligt sent ute men vill helst skylla på hemsk himla PMS och sånt. Nåja.
Sex händelser som varit bra det här året?
1. I februari åkte jag och Jonathan till Sara i Stockholm. I några dagar diskuterade vi över köksbord, loppisfyndade, fikade med olika favoriter och gick på bokaffärer. Det var extremt fint. Jag fick träffa en så stor del av mina favoritstockholmare för livet har artat sig så roligt att mina kompisar med tiden växt ihop in i samma umgängeskrets. 
2. Något som år efter år lyfts upp som en punkt är Arnemark. Det är väl få saker jag skriver så mycket om här som Arnemark. Det är få saker som mitt hjärta slår lika hårt för som Arnemark. Min sommar tillbringades i Arnemark, från vårstädningen till församlingslägret i slutet av augusti. Däremellan ryms två läger, en midsommarkonferens, en dagledigsamling och städdagar, bakdagar och annat viktigt. Det är så bra där. Hur man tjattrar i kök med tantbästisar, krama fantastiska ungdomar, bakar bullar mitt i natten, knäskurar golv, sjunger sånger, gråter rörda tårar, hur det tycks vara omöjligt att bli trött när man är där. Att när man får frågan "men hur orkar du?" svara "Jag går på kaffe och den Helige Ande" och sedan springa upp på en estrad och berätta varför Arnemarksgården är det viktigaste jag vet och det stoltaste jag har. 
3. I år hände bland det sjukaste någonsin och det var när jag tog studenten. Min studentdag var det bästa jag varit med om. Jonathan sa att jag verkligen passade som student och jag vill sannerligen instämma! Att vara student är ungefär det roligaste jag gjort. Att börja morgonen med jordgubbar och studentvrål, att sedan lyssna på rektorstal, springa till skolan, vandra genom korridorerna en sista gång, att INTE FATTA vad som händer. Helt plötsligt står man på flaket och skriksjunger till alla låtar man sammankopplar med sina bästa klasskompisar. Jag hade en förstklassigt studentmottagning som mest såg ut som ett PRO-möte för jag hade samlat alla mina favoritpersoner (dvs mest pensionärer) på min baksida i Klöverträsk. Solen sken, jag kramades med alla jag älskar allra mest och hade det så himla himla bäst. Jag vill bara ta studenten. Igen och igen och igen. 
4. I somras var min familj i New York City! Det var så himla roligt hela tiden (förutom när jag var hungrig). Vi åt asgod mat eller okej vi åt på Subway sju gånger på nio dagar men det var ju jättegott! Plus att vi hann med besök på asgoda pizzerior och sånt också. Jag köpte lite fina kläder och någon fin bok men egentligen köpte jag så himla lite... Försökte mest att bara insupa atmosfären... På riktigt alltså. Jag försökte leka amerikan men det gick inte riktigt lika bra som det gick att leka britt i London. Mest av tiden drack jag nog milkshake i och för sig. Och tittade storögt på byggnader. Det roligaste var att gå omkring i lite avlägsna stadsdelar och således ramla in på oväntade platser. Vi åkte en dag till Washington också och då var vi verkligen turisternas turister och sprang runt till alla monument och sånt i hela staden. Det var en av de roligaste dagarna för det var lite som att vi lajvade National Treasure hela tiden. Vi myntade uttrycket "All I know about American History I've learned from National Treasure." och det kändes typ sant den dagen. Sist men inte minst så hade jag livets vackraste konstupplevelse på Brooklyn Museum när jag såg Judy Chicagos The Dinner Party och grät i fyrtio minuter. Hela Brooklyn Museum var så himla roligt och ungefär hundra gånger roligare än MoMa för att MoMa bara var... gubbkonst. Tråk tråk tråk. Ja, det var väl det. Det finns inget svårare än att beskriva nio dagar på ett bra sätt. Det var jättevärt i alla fall.
5. Den första september flyttade jag hemifrån och det var en rolig grej som hänt i höst. Att bo ensam är en grej som jag får omvärdera hela tiden men generellt sett så är det väldigt trevligt att bo i stan och att ha något eget. Jag har tillbringat många nätter med att baka sen jag flyttade hit och det är verkligen underligt men skönt med ett eget minikök. Jag har jättefin utsikt från fönstret men det drar kallt från fönstrena ibland och det händer att jag får för mig att det krälar ormar på golvet men det är sånt en fobiker får leva med. 
6. I september åkte jag och Jonathan med ett knippe jämnåriga och en stor bunt pensionärer till Vassijaure på vår årliga fjällvandring och det ägde, som vanligt. Denna punkt är en återkommande del av denna lista för Vassijaure är så himla upplyftande varje år. Jag pratade viktigheter i köket halva natten, vandrade långa turer på dagarna, var lekledare, höll i en andakt, stickade och hade alla mina favorittanter samlade under ett tak. 

Låt oss prata om våldtäktskulturen

I höst har jag flyttat hemifrån. Jag har lämnat mitt flickrum i mitt barndomshem i min trygga by på landet för en etta i centrala stan. Sedan första helgkvällen jag sovit i den här lägenheten har jag legat på nålar. Utanför mitt fönster går det hem folk från krogen. Jag hör högljutt prat och skratt. Ibland hör jag skrik. När skriken skär i natten slänger jag mig ur sängen för att vicka på persiennen och se vad som händer. Varje gång ett skrik ljuder i natten tänker jag Det är nu det händer. Det är nu någon blir våldtagen på min gata. Hur ska jag rädda den här personen? Första helgnatten jag sov här gjorde jag en handlingsplan för hur jag ska hantera en våldtäkt på min gata. Hur jag ska hantera problemet. I vilken ordning jag ska ringa polisen, skrika ut genom fönstret, kasta något, fotografera. 
 
Första kvällen jag bodde här och behövde springa till statoil för att köpa något lärde jag mig hur man kan använda nyckelknippan som knogjärn. Första kvällen jag lämnade min lägenhet när det blivit mörkt lärde jag mig att prata i telefon. På låtsas eller på riktigt. Första gången min cykel fick punktering på väg hem sent en lördagskväll lärde jag mig att jag inte är så himla modig. Medan jag fortfarande bodde hemma lärde jag mig att inte möta blickar på väg till sista bussen. Jag lärde mig att kliva ett steg åt sidan. Att gå några steg fortare. 
 
Jag minns inte första gången jag var rädd för våldtäktsmän. Men det var länge sedan nu. Jag minns inte första gången varje man jag mötte när det mörknat blev till en potentiell våldtäksman. Jag minns inte. Det känns som en rädsla som funnits i min kropp sen dagen jag föddes. Jag vet att det inte är så men det känns så. Jag vet inte hur det började men nu lever jag i det. Jag lever mitt liv i ett fängelse av rädsla. Ett liv där mitt levnadsutrymme drastiskt krymper så fort solen gått ner. Så fort det är mörkt stannar jag helst hemma. Jag tar omvägar runt krogar, inte för att jag tror att jag ska bli våldtagen där men för att jag vet att om någon full man skulle ropa något efter mig skulle min redan påtagliga rädsla förstärkas ännu mer. Jag klarar inte det. Jag vill inte leva fängslad. Jag vill inte ha våldtäktskulturens handbojor runt mina handleder men det har jag. Jag är fast här. 
 
Ni kan kasta fakta på mig. "Men hallå, så och så många procent av våldtäkter sker inomhus!", "Det är större chans att en kille blir nedslagen på krogen än att en tjej blir våldtagen!", "Din rädsla är ju helt irrationell!". Ni kan slänga all fakta ni vill på mig. Er fakta kommer aldrig rädda mig eller någon annan person fast i våldtäktskulturens skräckvälde. Jag slår upp en tidning. Våldtäktsanklagelse - men han får nog tjejer på rygg utan tvång. Jag slår upp en tidning till. Flaskvåldtäkt. Personer går fria. Jag slår upp ännu en tidning. Våldtäktsligan skakar gymnasiebyn. Det här är vad som upprätthåller skräckväldet. En skev syn på vad en förövare är. Ett rättssystem där våldtäktsmän går fria hela tiden. En skämtkultur kring våldtäkt. Det här är saker som upprätthåller ett samhälle där människor inte vågar leva sina liv fullt ut. 
 
Det jag är mest rädd för är okända killar i mörket. Det är vad jag är mest rädd för i hela världen. Jag vill inte det. Jag vill inte vara rädd för någon bara för att hen tycks vara man och är ute i mörkret. Jag vill inte det men jag är det. Människor blir arga på mig när jag säger det här. Personer känner sig olustiga med att bli sedda som våldtäktsmän. Jag förstår det. Jag är dock inte roten till problemet. Jag är konsekvensen. Bli arg på personerna som upprätthåller en struktur där vi fortsätter att kuvas under våldtäktshotet. Bli arg på våldtäktsmännen. Bli arg på domarna. Bli arg på media. Bli arg på våldtäktsskämten. Men blir för Guds skull inte arg på mig. Jag är inte boven i det här dramat. Det är mitt liv som begränsas. Det är jag som är rädd. Det är jag som är offret. Kalla mig en offerkofta om ni vill men det är sanningen. Några av mina klokaste facebookvänner har under höstens fruktansvärda friande våldtäktsdomar utropat Sverige är ingen rättsstat för kvinnor. Och ska vi prata om våldtäktskulturen så har de rätt. Jag kan inte ens lita på att rättsväsendet kommer ta mitt parti vid eventuell våldtäkt. 
 
Jag kollar ingen i ögonen efter mörkrets intrång. Kanske går det att tolka som en inbjudan. Kanske får det mannen att se mig. Kanske leder det till en friande våldtäktsdom. Jag är inte säker i min egen stad. Det går inte att skämta om våldtäkt. Det är inte roligt. För det här är en himla verklighet. Och det är inget man väljer. Man tvingas in i det.
 

Våldtäktskultur handlar om synen på vad en våldtäkt är, om synen på offren, och synen på förövarna. Det definieras som en rad underliggande komponenter i samhället som tillsammans skapar en kultur där sexuella övergrepp ses som något oundvikligt, något som kvinnor individuellt måste lösa genom att anpassa sitt handlingsutrymme och sina liv efter det ständiga hotet om våldtäkt. I alla fall om de inte senare ska få skulden för en eventuell våldtäkt.

- Hanna Gustavsson, politism.se

 


The Mimosa Master, the Angel and the Mask of Beauty

Detta livet! Vem har tid med en blogg? Inte jag i alla fall verkar det som. Vad håller jag på med? Ja, den som det visste. I lördags tillbringade jag min afton på ett café, ätande västerbottenspaj och lyssnande på Carola! Som det fånigt stora fan jag är var kvällen som ett enda stort skimmer. Att jag dessutom fick avnjuta aftonen med tre fantastiska kvinns vid mitt bord gjorde det inte precis sämre. Jag traskade hem till lägenheten med mamma, sade adjö till henne efter att pappa inspekterat och godkänt min mimosasallad (han är the mimosa master). Jag kavlade upp ärmarna och började bakade lussekatter i Carolaruset och det blev de bästa lussekatter jag någonsin bakat. Det måste ju varit en konsekvens av Carola. Tveklöst. Men åh, hon var så bra. Hon sjöng mest bara gospel och pratade om Jesus, det gillade jag. 
I söndags ringde väckarklockan och jag satte mig vid köksbordet och skalade tjugo ägg och hackade rödlök och drack kaffe. Det var ju nämligen jullunch på kyrkan! Vilken fröjd. Efter att ha lyckats forsla två skålar mimosa, skalade ägg, creme fraiche-blandning + en plastkasse julgott till Gammelstad med buss ställde jag mig i köket och vispade creme fraiche samtidigt som jag skalade av mig de fleecefodrade strumpbyxorna och vinterkängorna. Multitasking är min bästa käraste vän. Efter en fin adventsgudstjänst traskade vi en trappa ner och ah, min kära Barbro fixade så vårt bord fick ta för sig först! Avnjöt sedan årets första julbord med fyra av mina absoluta favoritpersoner. Drömskt. På kvällen gick jag på Händels Messias och äsch, det var skitbra bara. Igår sprang jag på Pingstkyrkans julspel innan jag skyndade mot min kära stickgrupp eftersom det var måndag och måndag innebär alltid alltid alltid stickgrupp. Det är bara en essentiell del av min tillvaro. 
För att färdigställa denna lilla livsupdate så bör jag väl berätta om denna dag. Jag bjöd Jonathan på lunch men jag misslyckades med brysselkålen vilket var den största besvikelsen på länge eftersom brysselkål är bland det godaste jag vet. Jag skyndade till skolan och pratade om David Hume och metaetik innan jag skyndade hem för att gå på julspelsrepetition! Yours truly ska nämligen spela ängel i Domkyrkan på julafton. Eftersom livet går som på Autobahn är det inte bättre än att jag skyndade vidare från Domkyrkan hem för att delta i ett chattseminarium. Jag läser en jätterolig kurs på distans som heter Skönhetens mask. Vi undersöker olika ideal och hur de påverkat synen på människokroppen, kläder och skönhetsideal genom århundradena. Stort tips till dig som söker en trevlig distanskurs någon gång. Alla böcker är verkligen jätteintressanta och jag lär mig en massa hela tiden. Det är en skön kontrast till filosofistudierna, verkligen. Well, detta var en update. Nu vet ni vad jag gör och nu är jag less på att skriva det här. Varsågod för min livsbeskrivning, som om bloggvärlden inte redan vore full av sådana. Låt mig sväva i ignoransens vind.

Lovin' C

Fredag var en bra dag för jag tillbringade hela förmiddagen på Smedjan för att få biljetter till C A R O L A. Japp, dagen innan första advent spelar Carola på en "intim spelning" på ett café i stan. Jag var först i kö och nu går min Carola-playlist varm. Jag biter mig i tungan för att inte brista ut i VISA LITE MÄÄÄNSKLIGHEEET när jag traskar genom stan. Ah, västerbottenspaj med mamma, tantbästisen och CAROLA. Känner på mig att 30 november kommer bli bästa dagen på mycket länge. Var lite väl euforisk häromdagen och tänkte mig att Carola älskar mig lika mycket som jag älskar henne och tvingades således klippa ihop bilder för att stödja den tesen. Vad är det här för inlägg ens? Jag vet inte. Jag är jätteglad och pepp i alla fall. Svävar på Carola-moln.

Måndagslasagne

Idag har jag gjort rätt mycket ägigt typ varit på stickjunteutflykt, stickat sockar, lagat Lotta Lundgrens öppna lasagne med ricotta och spenat, läst i hennes nya bok, promenerat och köpt Ben and Jerrys. Måndagslyx i kvadrat eller nåt. Avslutade aftonen med att leka fotograf och hitta stilleben i mitt kök post-lasagne. På allvar borde alla laga den lasagnen för den är himmelsk (+ det är väldigt nice om man skippar skinkan och således ger jorden en kram eller nåt).

Ett liv genom photobooth

Jag har en tes om att mitt liv kan beskrivas rätt korrekt om man tar sig en titt på vad jag brukar posera med i photobooth så let's! 
Denna är helt dagsfärsk och är tagen för att jag äntligen har hittat min favoritsås i en affär igen. Köpte två + Hönökaka = Day made. 
Ah, detta är det sweet life of tentaplugg. En natt åt jag glass och försökte lära mig en massa om Universalieproblemet. Sen tog glassen slut och tillika min pepp.
Här hade vi undergångsmiddag hos mig för vi skulle få lösa mysteriet om Pronuncationbook. Vi blev skitbesvikna.
Här var jag verkligen så himla arg på en person som satte sig i tysta läsesalen och prasslade med godispåsar, surplade sig kaffe och skrattade åt serier på sin iPad. LEAVE THIS ROOM.
Kolla vad jag är gullig!!! Här testar jag min senaste stickning för att se om jag gjort nog många varv innan jag drog ihop den. Den passade på mitt huvud så förhoppningsvis passar den på någon annans också. Järbo Molly är VÄRLDENS bästa garn det är typ därför jag ser så glad ut. 
En kväll hade jag köpt ingefäragodis och då tänkte jag på Andrea och hur hon ibland bjöd mig på såna när hon satt och pluggade i korridorerna på gymnasiet. Good times.
Oh how I wish att denna bild beskrev min vardag.
Oftast tar jag dock såna här bilder och de säger ju inget. 

Ett ode till menskoppen

I tisdags var det dags igen. Jag hade kommit in i min mensperiod. Min mensperiod anländer alltid med pompa och ståt och några dagars mensvärksfest i min kropp. Frustrationen och uppgivenheten är lika total varje månad. Varför ska jag behöva genomlida detta? Varför ska jag behöva gråta och skrika på alla jag tycker om och gå dubbelvikt av smärta varje himla månad? Jag är verkligen oerhört bitter varenda gång min mens sätter igång. Jag vet ju dock att det är ett friskhetstecken och sådant som folk med livmödrar oftast tvingas genomlida. Det är ju så. Den här månaden bestämde jag mig dock för att prova på något jag hört mängder av lovord om - menskoppen. Jag begav mig in till stan och sprang in på apoteket och köpte ipren och en menskopp. Där och då förändrades min vardag och min verklighet. Jag överdriver verkligen inte.
Menskoppen gjorde min mensperiod till något mycket mindre frusterande och jobbigt. Visst, pmsen och mensvärken och hormorsvängningarna kommer jag inte ifrån men jag kommer ifrån något som förpestar mensperioden en hel del också - mensskydd. Att ha mens innebär att ständigt fundera på om man blött igenom trosorna, strumpbyxorna, kjolen? Att ha mens innebär att ständigt undra om man luktar mens genom strumpbyxorna. Att ha mens innebär att ständigt ha en binda i trosorna som blir varm och otymplig och svettig och ja, blodig. Det är verkligen inte min favoritgrej - bindor alltså. Det är ett nödvändigt ont som man med en suck slänger ner i kundkorgen på coop när mensappen på telefonen säger att mensen närmar sig. Det är något man lägger jättemycket pengar på, något man springer och byter på toaletter i tid och otid, något som är dålig för miljön och i allmänhet någon som bara är så himla otrevligt att använda. 
 
Menskoppen är helt otrolig på ungefär alla sätt ett mensskydd kan vara otroligt. 1) En menskopp rymmer jättemycket blod vilket gör att man inte behöver tömma den oftaste än var tolfte timme. Vips, så var vardagslivet räddat. 2) Menskoppen sitter i en och bara finns där. Känns inte, märks inte. Jag glömde helt bort att jag hade mens. Så himla praktiskt alltihop. 3) En menskopp kostar kring trehundra kronor (vilket är en rätt stor engångssumma) och håller mellan fem och tio år. Alltså, inte en krona till på trosskydd, bindor eller tamponger. Man tjänar in de där trehundra kronorna på nolltid. 4) En menskopp är supersnäll mot miljön eftersom jag slipper alla engångsartiklar som jag i vanliga fall stillar mitt blodflöde med. 5) En menskopp är även supersnäll mot din kropp. Till skillnad från en tampong suger den inte upp några naturliga vätskor etc och den är gjord av medicinsk silikon så det fastnar inga bakterier på den medan man har den i sig.
 
Det finns dock några uppenbara följdfrågor till denna kärlekssaga. Hur får man i den? Är det inte skitäckligt att tömma koppen? Hur håller man den ren? Är det inte svårt att få ut den? Jag hade verkligen tänkt på alla dessa frågor och var därför rätt osäker till ett köp till en början. Jag insåg sedan att det verkligen vore värt ett försök och jag märkte att mina följdfrågor och farhågor råddes bot på snabbt. Det klurigaste med menskoppen är att lära sig hur man ska föra in den. Man behöver hitta en vikning som passar en själv. Jag försökte först med vikningen på förpackningen men det gick verkligen inte. Jag hittade dock snabbt en superbra vikning på internet och då var det verkligen inget problem att få in den. Den bara slank in helt perfekt. Jag har gjort en liten gif som kanske typ förklarar ungefär hur jag gör. Jag trycker alltså helt enkelt ner ena kanten för att sedan föra in den. Den andra kanten slinker in så fort man lossa på fingret som håller in den. När den väl är inne brukar jag försöka snurra på menskoppen i piggen för att se till att den sitter fast ordentligt.
Jag trodde verkligen att tömningen av menskoppen skulle vara det äckligaste i världen men alltså det är inte det! Det är inte en sekund äckligare än att byta binda (eller tampong kan jag tänka mig). Det är jätteenkelt. Du bara tömmer blodet i toalettstolen och sen sköljer du av koppen innan du sätter in den igen. Piece of cake. Jag gif:ade om det också. Det mest blodliknande jag hade var blodgrapejuice så bear with.
Menskoppen är verkligen jättenkelt att hålla ren. Under mensperioden räcker det att skölja av den med vatten och en mild tvål om man har en sådan att tillgå. Efter varje mensperiod kokar man koppen i vatten i tre minuter och sedan förvarar man den i en fin bomullspåse i badrumsskåpet tills nästa mensperiod. Hur enkelt som helst!
Det klurigaste med menskoppen är nog att få ut den. Första gången trodde jag att den försvunnit in i mig men det är biologiskt omöjligt (läste jag mig till). Det kan hända att man får använda magmusklerna för att få menskoppen närmre slidöppningen så att man når den med fingrarna. När man väl får tag på menskoppens underdel handlar det bara om att trycka på koppen så att man lättar på vakuumet och sen för man helt enkelt bara ut den. Tömmer den. Sätter in igen. Det här tar dock lite övning. Det var verkligen svårt att få ut den i typ tre-fyra dagar men sen fick jag in knycken och nu går det hur enkelt som helst!
 
Menskoppen är utan tvekan det absolut bästa som hänt min mens någonsin. Det är så himla enkelt, skönt och smidigt. Jag slipper tänka på min mens, på att byta mensskydd, på menslukt och på att ha mensskydd hemma när mensen börjar. Jag slipper verkligen så himla mycket jobbigt som ständigt förstör vardagen de dagarna i månaden jag har mens. Mitt tips till alla er med mens - köp en menskopp!

Om

Min profilbild

Denise

brukar benämnas som landets yngsta pensionär/kyrktant. tillbringar tiden med att laga mat i lägergårdar, läsa böcker, hänga med tanter, pyssla om pelargoner, sticka halsdukar och skriva brev.

RSS 2.0