En lista om böcker

Senast köpta inbundna bok: Jag köpte Jag vill ju vara fri av Annika Persson på en stor och jobbig fyndmarknad i lördags. 
Senast köpta pocketbok: Oj, jag har verkligen ingen aning. Det var jättelänge sen jag köpte en pocketbok. Jag fick dock en bunt pocketböcker av min gamla mellanstadielärare när jag hälsade på henne i somras och några i studentpresent. Folk är så bra på att ge mig böckerna jag vill ha i pocket så jag slipper investera i sådana. 

Favoritgenre: Om jag tvingas välja (jag tycker egentligen inte att genrer är något man ska favoritisera kring) slänger jag väl ur mig bildungsroman och arbetarlitteratur kanske? Jag gillar verkligen Moa Martinson och To Kill A Mockingbird. Är bildungsroman och arbetarlitteratur ens sådant som räknas som genrer? Jag tycker dock att genrebildningar som kretsar kring innehållet rent materiellt är väldigt trista typ sport-, deckar-, skräckroman. Eller ännu värre! Sådana som kretsar kring målgruppen - ungdomsroman, t.ex. Urbota dumt. 

Ultimata längden på en bok: Egentligen 500 sidor men det är få författare som lyckas skriva böcker värdiga den längden. Ett exempel på en författare som lyckas är Selma Lagerlöf när hon skrev Jerusalem. 

Favoritbokhandel: Vi har ett antikvariat i Luleå som kan vara rätt trevligt men jag är ofta arg på eller rädd för antikvariatsinnehavaren så jag är inte där så ofta längre. När jag är i Stockholm ränner jag helst på Rönnells eller Hedengrens. Östermalm är the place to be om man ska köpa böcker i huvudstaden. Favoritbibliotek: Det är ju inte precis som att jag har världens alla möjligheter. Mitt favoritbibliotek är ju egentligen mitt högstadiebibliotek för att jag hade en egen soffa där, för att jag satt där varje rast, för att jag drack kaffe där efter stängning första året på gymnasiet, för att jag hade min favoritbibliotekarie alltid närvarande, alltid fylld av saker att prata om, alltid snäll och bäst. Jag saknar det biblioteket rätt ofta. Nu traskar jag rätt ofta till stadsbiblioteket och det är rätt fint det med. Det myllrar av folk och böcker och har jag tur jobbar min högstadiebibliotekarie. 

Favoritplats att läsa (i hemmet): Där man kan sitta. Alltså på riktigt, jag bryr mig inte så himla mycket. På en stol i köket, vid matbordet, i sängen, på golvet, på toaletten. Där jag ryms och trivs för tillfället. 
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Kan jag sluta svara överallt på alla frågor? Men det stämmer in här också egentligen. Oftast blir det väl dock på bibliotek, buss eller på köpcentrumsgolv när jag väntar på en buss eller en kompis. 
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Jag är verkligen inte så himla kinkig när det kommer till sådant. Om jag slänger ett öga mot min "inbundna" bokhylla så dyker namn som Ebba Witt-Brattström, Bodil Malmsten och Joyce Carol Oates upp. Grejen är ju att jag har pocketversioner av deras böcker också så jag har nog inga författare som faller under den har kategorin. Facklitteratur köper jag oftast inbundet dock så då kan jag ju slänga ur mig Maja Hagerman eftersom hon är en av mina favoriter. 

Bästa lässnackset: Godis eller kakor. Dock inte choklad för då kladdar man ner boken och helst inte smuliga kakor för då smular man ner hela sängen.

Bästa läsdrycken: Thé är väl det himla uppenbara svaret men det är väldigt sant. Ibland är cola bäst. Typ när man fredagsmysläser istället för att titta på idol eller annan fredagstv. 
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Skolmatsalssorl. Tyvärr läser jag ungefär aldrig i skolmatsalar men det är verkligen det ultimata läsljudet.
När på dygnet läser du helst? Öhm, jag vet inte? Alltid? 

Bästa kollektivtrafikläsningen: Precis vad som helst. Att läsa i kollektivtrafiken är nästan lika ultimat som att läsa i skolmatsalar.
En bok du ska läsa om: Hjärtdjur av Herta Müller eftersom jag hade en så knäppt bra läsupplevelse när jag läste den på högstadiet. Jag vill veta om hon fortfarande är lika bra. 
Boken/böckerna du läser nu: 
Mannens undergång av Hanna Rosin och Din tjänare hör av Sara Lidman. Din tjänare hör är så himla bra att jag tagit en paus för att inte storkna av fröjd. 
Nästa bok på tur: 
Kristin påstår att jag lovat henne att läs Blonde av Joyce Carol Oates innan hon kommer hem från Norge så jag antar att jag ska ta tag i att läsa den snarast eftersom hon kommer hem till jul. 
Författare du helst läser på originalspråk: 
Alla författare vars originalspråk jag behärskar egentligen. Eller det är mitt spontana svar men jag har läst en intressant artikel om att människors tvångsmässiga behov av att läsa böcker på originalspråk och att det kan försämra läsupplevelsen så jag skulle säga att mitt svar är långtifrån svartvitt. Jag kanske inte alls helst läser alla på sitt originalspråk men jag vet inte. Kanske. Kanske inte.  

En bok du inte har läst klart: Glitterscenen av Monika Fagerholm. Jag tappade bort den i skolkorridoren i vårvintras och någon månad senare hittade jag den i språklärarnas personalrum. Min litteraturälskande engelsklärare hade hittat den i korridoren och tagit hand om den och önskat att den skulle få återvända till sin ägare och sen en dag så stod jag där. Som en liten kärlekshistoria. Tiden hade tyvärr gjort att jag helt glömt bort var jag var i boken så jag ska återvända till den snart för jag gillade den mycket.

En författare du beundrar: Bodil Malmsten är ju den bästa jag vet. För att hon uppskattar Tjechovs Måsen och amerikanska våldstv-serier lika mycket. För att hon brinner för livet. För att hon skriver livet. För att hon är den enda som på ett vettigt, opretentiöst sätt kan sätta ord på bokkärleken jag känner. Jag beundrar henne alltid och jämt och hon är min drottning. 
Den bästa boken du har läst det här året:
Men snälla, vem minns sånt? Den jag läser nu av Sara Lidman kvalar definitivt in på någon topplista för de första dagarna jag läste den boken var den det enda jag tänkte på. Bodil Malmstens nyaste loggbok var, som förväntat, skitbra. Nej hallå! Nu slog det mig. Stål av Silvia Avallone. Jag läste den på flyget till New York och den var fruktansvärt bra. Hon kommer vinna nobelpriset en dag. 


Nobelprisglädjen

Vi har glömt prata om att Alice Munro vann Nobelpriset i litteratur! Jag satt spänt i min säng med datorn i knät och ett hjärta som år efter år börjar banka hysteriskt där kring fem minuter i ett. Peter Englund kliver ut, gör en ganska torftig insats men ändå - när han säger Alice Munros namn skrattar jag av glädje. Det hysteriska bankandet byts ut mot strålande solsken i hjärtat. Jag flyger ner på golvet, lyfter på en av mina bokhögar och säger "kolla Jonathan, det här är första gången jag faktiskt ÄGT en bok av nobelpristagren i förväg!!!". Det är en extremt creddig känsla i en nobelgalen flickas liv. Alice Munro har ju verkligen varit en himla stor nobelönskan för migsen Tranströmer vann men jag trodde verkligen inte att nobelönskningar slog in mer än en gång per livstid. Eller möjligen att nobelönskningarna slog in ungefär en gång varje decennium. Max. Men här sitter jag nu. För andra gången på tre år och kan vara genuint glad över priset, istället för att känna den där väckta nyfikenheten inför ett nytt författarskap (vilket i och för sig inte är så dumt det heller). Jag är så glad över att Akademien klev några steg ut ur sin patriarkala otillgänglighetsgrotta och valde en kvinna som alla kan läsa. Det är verkligen extremt ovanligt att nobelpristagarna går att läsa i skolklasser t.ex. på grund av det otillgängliga språket eller så. Munro är inte en sån och det är verkligen skönt när Akademien låter lite nya fläktar fläkta. Dock ställer jag mig frågan varför de ska envisas med att dela ut priset till författare först när de verkligen börjar närma sig livets slut. Vore det inte trevlig att nån gång ge priset till någon som orkar med? Jag tror verkligen inte på att författarna måste bli åttio för att vara värdig. Trams trams trams. Jag är i alla fall jättejättejättenöjd med årets pris men till resten av alla nobelprisutdelarna vill jag säga - SERRI VAR ÄR BRUDARNA? Det är sannerligen inte bara Akademien som för det mesta håller sig i superpatriarkala grottor. Skärpning Sverige, året är 2013. 

När jag och Daniella öppnar antikvariat

Jag avslutade skolveckan med att besöka Luleås underliga men ack så strålande antikvariat med min bättre hälft och då fick jag denna replik mot mig:
Antikvariatsinnehavaren: "Kan jag hjälpa damen med något? Vad tycker hon om att läsa? Kärleksnoveller kanske?" 
Ni kan ju ana hur bestört jag blev. Tanken på att jag skulle vara en liten illitterat nippertippa lämnade mig rätt förolämpad men självklart finner man aldrig orden på plats. Jag sa inte alls åt denne patriarkale elitist till socialist* att han kunde ta sig i brasan, att Dostojevskij var min högstadiekärlek och att jag är ytterst litterärt belevad för min ålder utan jag fnittrade lite undergivet och sa obevämt att jag läser det mesta. Vilket svar! Jag bara levde upp till hans fördom fullständigt. En förnedrande upplevelse men i det stora hela fick jag i alla fall inviga en ny människa i det förunderliga med detta antikvariat och jag kom därifrån med Hemsöborna för en billig penning. (Vilken paradox att jag klagar på innehavarens patriarkala sidor och köpte patriarkernas motsvarighet till katolikernas påve ungefär, Strindberg, på mitt besök.)
*(Han bränner alla rent borgerliga böcker såsom ALLT om nationalekonomi)
Detta kom på tal under ett chattsamtal med Daniella och då kom även vår livsplan återigen upp. Jag och Daniella ska i våra pensionsår starta ett antikvariat. Hos oss skall inga böcker brännas! Vi ska ha böckerna i ordning men oordning på samma gång. Att bli stamkund innebär tillträde till områden där det finns speciella böcker och umgänge på kuddar på trägolvet. Bokhyllor överallt, kanske en katt som spinner i ett hörn (trots min kattmotvilja) och knarrande golv. Man får alltid stanna på en kopp thé och diskutera sina inköp eller något annat intressant. Det kan tänkas att vi spelar musik på en knastrig lp-spelare och då blir det antagligen lite jazz eller Nick Drake. Vi lär vagga omkring där i våra klänningar och vi kommer vara legendariska i hela stan för att vårt antikvariat är den bästa hang-outen för morgondagens ungdomar som är så som jag och Daniella är idag. Vi tar dem under våra vingar och ger dem boktips som terapi. Vårt fina antikvariat blir en välbevarad lokalskatt och vi kommer leva lyckliga i alla våra pensionsdagar med ett sånt här bra tidsfördriv. Visst låter det som en alldeles förträfflig pensionsplan?
Här har ni era ödmjuka tjänare när vi sysslar med det som leder oss till denna bransch:

Klangen säger att friheten finns

Ännu ett år, ännu ett nobelpris i litteratur. I år tillbringade jag inte hela eftermiddagen dansande/gråtande/skrattande av glädje eftersom det var ju inte Tomas Tranströmer (rätt man vann 2011). Det var ingen jag hade en aning om. Mo Yan. Det trevliga är ju hur pass ofta Peter Englund kliver ut genom de vita dörrarna och ger ett boktips med en tyngd bakom utan dess like egentligen. Det blir spännande med Mo Yan. Jag är lika tacksam varje år Murakami inte vinner. Jag vill se Alice Munro, Margaret Atwood, Adonis eller kanske Ko Un som vinnare någon gång. Frågan är ju hur ofta Akademien hörsammar ens önskningar. En gång i sin livstid kanske man får nöja sig med och okej, Tranströmer slår allt och alla alltid så jag är nog nöjd forever när jag tänker efter. Nästa anhalt: 10 december - årets bästa dag.

Moa, jag älskar dig.


Man kan gå överallt med språket

Du frågar  Vad är ett språk/Det är du/att stå i regn hela tiden
- Katarina Frostenson

Bokrea (eller att leta böcker)

Väckarklockan ringde klockan fem och jag klev, onödigt glad i hågen, upp. Det var ju, är ju, den tjugoandra februari - bokrea. Jag hoppade på den tidigaste bussen som passerar min lilla by och befann mig tio i sju framför portarna. Bokrea bokrea bokrea. Mötte upp Andrea och vi svarade lite awkward på dumma frågor ("Vad ska du leta efter?" "Böcker... eller alltså va?"). Väl inne plockade vi på oss varsin korg och begav oss ut i bokhavet. Vilken upplevelse ändå. Vackra underbara fantastiska böcker med illröda prislappar i travar. Vi tjattrade intensivt och plockade på oss bok efter bok. Det var så himla fint trots att jag blev inputtad framför en filmkamera (detta är resultatet, om nu någon skulle vilja veta att jag bor i Klöverträsk och har glasögonen på huvudet mest jämt) och vi lämnade Akademibokhandeln med välfyllda påsar och stora leenden. Jag äntrade för första gången Språklådan och föll handlöst för det ekande trapphuset, dörrarna och affischerna ("Alla goda ting är tre: Språk språk språk" och "I chose språkinriktningen because I knew it would pay off - Bill Gates"). "Här vill jag jobba. Andrea, här vill jag jobba." Det var verkligen den vackraste skolbyggnaden jag någonsin varit i. Vi var sedan på temadag om framtiden där mina framtidsplaner tveksamt kallades för interesting choice och dagen har flutit på väldigt fint egentligen. Den extra tidiga morgonen gör sig påmind och trots det stundande kemiprovet tänker jag dricka thé, se Sveriges mästerkock och läsa resten av aftonen.

Till Amanda. Om London och böcker.

Hej bloggen, hej världen och framför allt hej min nyfunna vän Amanda!
Idag är det torsdag och idag har jag skrivit biologiprov, matematikdiagnos, refererat Mr Bean-klipp i realtid på engelska, pratat VI läser i personalrummet och varit hos trevligaste tandläkaren någonsin. För att uppehålla oss vid tandläkaren så skrattade hon hela tiden, klappade mig på huvudet, sa att jag var en söt tjej och hon var som en faster bara. Det var nog mitt trevligaste tandläkarbesök någonsin. Väldigt fint och bra. Jag kopplade just in min hårddisk och hittade bilder från London. Jag säger alltid att Luleå är min stad men å, London. London är min bästa inte hemma-stad verkligen. Bokhandlarna där man köper fem böcker för två pund, Shakespeare's Globe, allt. Kärleken. När jag läser historia och litteraturvetenskap på universitetet har jag tänkt bo i London en sommar. Bara för att få gå på alla de fina gatorna, besöka alla små antikvariat och se alla pjäser på the Globe. När jag är en rultig svensklärare vill jag gärna kunna berätta för mina elever om hur jag läste böcker på dagarna och tittade på Shakespeare på kvällarna. De kanske skulle förstå poängen bättre då - hur viktigt det är med det skrivna ordet och Shakespeare och sådant. Jag vet egentligen inte om ni är intresserade eller så men böcker är min passion och tänkte därför ge er en liten detta har jag läst 2012-lista.
Yarden av Kristian Lundberg
Silvermasken av Peter Englund
Den mjuka orkanen av Paulo Neruda
Fallet av Albert Camus
Emily L. av Marguerite Duras
Mina priser av Thomas Bernhard
Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling
Den förälskade stenens tid av Adonis
Sommar av Alber Camus
Cigaretten efteråt av Horace Engdahl
Meteorer av Horace Engdahl
Den unge Werthers lidanden av J.W von Goethe
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

Rätt man vann.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."


Grammatik

"Personligen tror jag att grammatiken är en ingång till skönheten. När man talar, läser eller skriver känner man på sig om man har uttalat en vacker mening eller om man håller på att läsa en. Man har förmågan att känna igen en vacker formulering eller en vacker stil. Men när man lär sig grammatik får man tillträde till en annan dimension av språkets skönhet. Att läsa grammatik är att bena upp språket, undersöka hur det är konstruerat, se det i all dess nakenhet på något sätt. Och det är så det är underbart, för man tänker: "Vad bra det är gjort, vad det är vackert!", "Vad det är starkt, fyndigt, rikt och subtilt!" Bara vetskapen om att det finns flera slags ord och att man måste kunna dem för att avgöra hur man ska använda dem och hur de är förenliga gör mig förtjust. Jag tycker till exempel inte att det finns något vackrare än språkets grundtanke, att det finns substantiv och verb. När man vet det har man redan grepp om kärnan till alla meningar. Är det inte underbart?" - ur Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Bodil Malmsten är min hjälte.

Hade inte biblioteket funnits hade jag varit förlorad. 
Så är det.
Att jag blev författare och inte förbrytare, poet och inte prostituerad, är bibliotekets förtjänst. 
För att det var öppet.
För att vem som helst fick gå in. Det var fritt fram.
Brottsförebyggande och samhällsekonomiskt sunt.
Där jag på en stol i ljusgården och läste Strindberg, Östersundsposten eller Vogue i stället för sniffa thinner på en vind och ligga det allmänna till last.
Bodil Malmsten om bibliotek i allmänhet och om när man överger vägkrogsbiblioteken.
Hela grejen är så fruktansvärt skamlig och sorglig och nej, så här ska det inte vara. Ibland blir jag så ledsen. Jag blir så ledsen när jag gång på gång påminns om den alltigenom odugliga kulturpolitiken. Förnuftsvidrig är vad den är. Absurd, befängd, fånig. Var tog tanken med folkbildning vägen? Detta bildnings- och kulturförakt. Det är så vidrigt, så vidrigt. Jag är bara fruktansvärt upprörd.

Äntligen, Tranströmer, äntligen.

Tomas Tranströmer har vunnit Nobelpriset i litteratur.
Jag har skrikit rakt ut, skrattat, dansat, hoppat, fnittrat, gråtit.
Tomas Tranströmer.
Vilken grej.
Äntligen äntligen äntligen.
Som jag längtat, hoppats, gissat.
Äntligen. Äntligen. Äntligen.
Jag är så glad.

Kärlekens och kravallernas sommar

Jag har ännu en gång läst en sån där bok som jag inte riktigt kan hålla för mig själv. Just Kids av Patti Smith. Den handlar om Patti och Robert Mapplethornes ungdomsår i New York. Den är så himla bra och den går verkligen inte att lägga ifrån sig. Den var så otroligt vacker och mot slutet väldigt sorgsen. Sydsvenskans recensent sa att den borde sättas i händerna på alla unga som drömmer om att ta sig någon annanstans och det är precis så det är. Jag önskar att jag hade pengar nog att köpa den här boken till varenda elev på min skola. Alla borde läsa Just Kids, så bra är den. Jag har läst så mycket bra böcker på senaste tiden att jag börjar blir bortskämd nu, fin känsla.
om skivomslaget till Horses
Så himla himla fint.

Dex and Em, Em and Dex

Jag har just läst ut en av de finaste böckerna jag läst på väldigt länge. One Day av David Nicholls. Åh, så bra. Jag får säga lite som Jenny Colgan på baksidan: "The funniest, loveliest book I've read in ages. Most of all it is horribly, cringingly, absolutely 100% honest and true to life: I lived every page." "I lived every page" - precis så var det. Den är så fin och hjärtevärmande och inte alls sådär cheesy och klichéartad som medieprisade böcker om kärlek ofta är. Den var verkligen one of a kind och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den. Så otroligt fin. Jag kanske tar och langar lite fina citat istället för att försöka förklara the greatness of this book.

Write beautifully. Cherish your friends, stay true to your principles, live passionately and fully and well. Experience new things. Love and be loved if at all possible. Eat sensibly. Stuff like that.

‘I think you’re amazing,’ someone says to someone else, but it doesn’t matter who, because they’re all amazing really. People are amazing.

She didn’t feel like an adult. She was in no way prepared. It was as if a fire alarm had gone off in the middle of the night and she was standing on the street with her clothes bundled up in her arms. If she wasn’t learning, what was she doing? How would she fill the days? She had no idea.
(bilden är skandalöst lånad från den här fina tumblrsidan!)
LÄS DEN. THAT'S ALL.

Unge Werther

I natt läser jag Den unge Werthers lidanden av Goethe. Den luktar så där fantastiskt som enbart böcker från Stadsbibliotekets magasin kan lukta. Om någon bad mig beskriva livet med en doft skulle jag nog välja den.

Kristina Lugn, mina damer och herrar, Kristina Lugn

She's done it again. Tusen gånger bättre (och lite snällare) än Englund och så där magisk som bara hon kan vara. Här är några kommentarer angående Ranelid vs Englund-fighten:

"Jag tycker det vore mycket bättre om Ranelid skrev. Han är säkert från början en begåvad författare."

"Så fort man är med i Svenska Akademien eller inte intresserad av fotboll och liknande anses man som en jävla översittare. Jag har själv precis som Peter retat mig enormt på den här fixeringen Björn Ranelid har vid Akademien. Samtidigt tycker jag synd om Björn Ranelid, man förstår ju att det han vill är att vara med i Akademien."

"Det är så fruktansvärt synd om Björn Ranelid, han gör sig till åtlöje."

Bästa bästa bästa Kristina Lugn.


Meteorer, Spill & Mozart

Det finns en bok som jag kan läsa hur många gånger som helst. En bok som som jag sen i juni lånat tre gånger på biblioteket. Boken råkar vara skriven av ingen mindre än Horace Engdahl, mannen som jag lite besvärande kallar för min drömman. (Jag kan förnimma mig om en konversation som slutade med "langa en sån man till mig. alltså, hojta till när du träffar en horace engdahl i min ålder". Jag är välmedveten om det besvärande och smått obehagliga i det uttalandet men så får det vara.) Anyhow, boken i fråga är "en frimodig mixtur av kortare och längre texter, hårt reducerade och koncentrerade, i en aforistisk tradition som sträcker sig från Pascal och framåt via Chamfort, Lichtenberg, Schlegel, Wallace Stevens."(klick!) Ja, man kanske kan säga att det är aforismer, mer eller mindre. Jag kommer på mig själv att småle igenkännande ett flertal gånger under bokens ringa åttio sidors gång. Vad ska man säga? Den är extremt välformulerad och tänkvärd. En sån där bok som jag egentligen borde köpa och alltid ha till hands - den har alltid något nytt att ge. Det är förresten en bok som alla borde ha till hands. Jag förvånas gång på gång av Horace Engdahls vokabulär och intellekt.

Bortsett från att förundras över Horace Engdahl så fyller jag mina jullovsdagar med läsning och annat fint. För ett knippe minuter sedan slog jag igen Spill av Sigrid Combüchen (som jag nämnt i tidigare inlägg) och den har sannerligen varit värd väntan. En magisk bok som förvånade mig gång på gång och som var totalt oförutsägbar. Nu lyssnar jag på Mozarts c-mollmässa (veckans konsert) och vill, trots att jag vill titulera mig som pubic service-kritiker, hylla SVT lite som bjuder på såna läckerheter emellanåt. För övrigt så ska nyårsaftonen spenderas i eminent sällskap, Magda. Vi har en fin dag framför oss! Jag har försökt att på något sätt lista tvåtusentios höjdpunkter men det är så svårt. Jag får helt enkelt konstatera att det har varit ett år utan dess like, tills vidare. Som sagt, läs Meteorer och Spill och ha ett gott nytt år!


Fina fina böcker


Julafton gjorde mig sjutton böcker rikare. (Min familj och mina vänner känner mig så väl!) Böcker som jag trånat efter hur länge som helst. Det kliar i fingrarna och ögonen och jag vill läsa alla böcker på en gång. Det går så klart inte (speciellt inte eftersom jag samtidigt läser lyrik från bokbusspaketet och Moa Martinson). At the moment läser jag dock Spill av Sigrid Combüchen. Ack, så jag längtat, trånat, talat mig varm om, strykt över bokryggen på bokhandeln, lyssnat på radioprogram, läst recensionen och jublat över Augustpriset på grund av Spill. (Ungefär den konstigaste meningen jag någonsin skrivit tror jag.) Några andra böcker jag fick var Sonetter av William Shakespeare (övers. Eva Ström(!)), Och världen skälvde av Ayn Rand (!) och Stridens skönhet och sorg av Peter Englund. To name a few. Fantastiska julklappar och det är rätt logiskt att jag fick göra plats för en till bokhylla i mitt rum. Jag klagar inte.

Matematik & Torgny Lindgren


för att förtydliga (min handstil är inte den bästa när jag är frustrerad på matematiklektioner): lev med det/jag vill läsa böcker./matematik är OVÄRT./adjö.


Min kväll har spenderats med matematikboken och som ni kanske förstår av bilden ovan var det inte det roligaste jag gjort i mitt liv. Nu återhämtar jag mig genom att lyssna på lite Lill Lindfors (som förresten medverkade i ett fint program av sommarpratarna). Dessutom har jag gjort just det jag ville göra den där matematiklektionen - läst böcker. En av böckerna är Minnen av den alltid lika kloka Torgny Lindgren. En fantastisk bok som förgyllt många stunder den gånga tiden. Och jag skulle kunna citera citera citera hur mycket som helst. För allt han skrev var så bra. Så jag ska bjuda på några fantastiska citat:


Jag måste få skriva, sade jag. Alla tillvarons hemligheter finns dolda i skrivandet.

Stoffet är en bisak, en nullitet. Formen är huvudsaken! Jag råkade bara ha de där vattensökande stackarna tillgängliga i mina tankar, jag använde dem för att åstadkomma en form. Jag kan tänka mig att skriva vad som helst, bara jag finner den tillbörliga formen!
   Formen är helig! Vår evighetslängtan är en längtan efter form.

För mig har litteraturen alltid varit något storartat, ja heligt, sade jag. Genom litteraturen kommer vi i beröring med det eviga och gudomliga.

Den där Torgny Lindgren alltså. Alla kommentarer till de där citaten är överflödiga. Jag säger bara en sak - ja!


Herr Torgny Lindgren


Jag är nästan lite kär i den här mannen. Eller vad då nästan? Jag är lite kär i honom. Han är ju helt fantastisk. Och tipsen om hur man skriver bra är underbara. Det du behöver är, enligt honom, sköna tofflor på fötterna, thé och en hund. Dessutom är han så himla ödmjuk. Och väldigt väldigt klok. Fullkomligt briljant är vad han är.

Tidigare inlägg
RSS 2.0