Between the Head and a Hand Lies the Heart
Dygnet lördag kväll till söndag kväll
Pratar människans natur, moralen och lika värde tills småtimmarna stundar, traskar genom en kylig stad, smyger in i huset. Äter mackor, kokar thé, ser på Mothy Python. Somnar alldeles utmattad av den fullspäckade dagen. Vaknar till samtal om exotism, äter cheesecake till frukost, läser DN länge och traskar åter in till stan för att se film och prata filosofi. Gör det, går på max, går tillbaka igen. Sätter mig med en thékopp, värmer kroppen, pratar filosofi Bach vildsvin med ett knippe bra personer. Åker hem. Ypperligt ypperligt dygn.
Roliga saker som hänt på sistone
Magda fyllde nitton så jag och ett gäng vänner tillbringade några timmar i hennes kök vid ett fullproppat fikabord. Vi dog fikadöden och diskuterade filosofiska dilemman och vår skolgång. Jag provocerade Isak med en socialdemokrattröja och vi kunde verkligen inte komma överrens om man skulle dödat en ung Hitler om man haft chansen.
Igår traskade jag och Jonathan till filmpool nords lokaler för en filosofisk filmfestival. Vi såg the Truman Show i en biosalong med otroliga stolar (de gick att luta bak!) och sedan tillbringade vi några timmar med att diskutera filmen ur ett filosofiskt perspektiv. Ska man alltid söka sanningen? Är olycklig frihet bättre en lycka i fångenskap? Berövar vi husdjuren deras liv? Vad innebär människans ständiga sanningssökande? Gör sanningen oss fria? Och så vidare. Ikväll återkommer vi för mer film och fler diskussioner.
Även Josefin fyllde nitton och detta firades med huvudsbonadsfestligheter. Jag och Jonathan kände för att låta den avantgardiska ådran flöda och klädde våra kloka huvuden i vardagsföremål. Amanda sken i sin blå gloria och andra fantastiska hattar var Isaks foliehatt, Felixs kapsyl och Sebastians radioapa. Vi dansade till Telephone och YMCA och skreksjöng Don't Stop Believin'. Två födelsedagar och en filmfestival. Däremellan har jag läst Monika Fagerholm, smsat med Linnea på nätterna, skrivit brev och mejlat ilsket om dåliga vikarier.
Livsviktiga lärdomar
Min darling Linnea skrev för ett tag sen en kom ihåg-lista till sig själv på sig blogg och det gav mig lite inspiration som ledde till denna lista med livsviktiga lärdomar:
Gud finns.
Promenader rensar alltid huvudet.
Man kan alltid ringa Magda.
En dag tar jag studenten.
Bussresor är kvalitetstid.
Thé är livselixir.
Det finns alltid nåt att fira.
Kjolar gör en oövervinnelig.
Bodil Malmsten skriver.
Högstadiet är över.
Max är (nästan) alltid öppet.
Arnemark är bara en halvtimme bort.
Gilmore Girls finns i källaren.
Närhet räddar liv.
Röda läppar passar bra till revolution.
Leenden gör skillnad.
Man kan alltid vrida upp värmen på elementet.
Skurholmen är alltid nära.
Skolan är inte allt.
Det är aldrig för dyrt med cola.
Det finns alltid olästa böcker.
Ord tar inte slut.
Man kan alltid spela jazz på vinyl.
Patriarkatet bör krossas.
Hjärtat tål kärleken ändå.
Ibland ser jag ut som "från en annan tid".
På Condis finns jitterbuggarna.
Man bör läsa tills ögonen faller igen på nätterna.
Man kan faktiskt tycka om någon som i böckerna.
Man kan dansa till allt.
Det finns inga ormar under sängen.
Man kan titta på stjärnhimlen i timmar.
Jag har tantvänner.
Seinfeld ses bäst i sällskap.
Man kan alltid pyssla.
Det är aldrig fel att äta.
Man kan inte misslyckas med livet.
Favorit i repris med ypperlig middagsbjudning
Det här hänt igen! Under höstlovet bjöd ett knippe pojkar ett knippe flickor på finmiddag i Gustavs rara rosa villa. I afton bjöd detta knippe flickor igen. Jag har alltså återigen fått delta i en finmiddag i det otroliga sällskapet som utgör detta finmiddagsgäng. Vi flickor möttes upp och planerade en trerättersmiddag till aftonen. Menyn kom att bli avokado med rödlöksröra till förrätt, kikärtsbiffar och rotfrukter i ugn tilll huvudrätt och glass med hemgjord kolasås till efterrätt. Sällskapet tycktes alla vara väldigt nöjda med måltiden och kockarna kunde pusta ut och dricka vårt thé med gott samvete. Vi spelade rappakalja och försökte komma på bra definitioner till ord som pokkapulla, kallesjuka och dumpf med varierande framgång. Jag kom till Agnes fantastiska boning med en utsvulten mage och ett bittert sinne men det byttes snart ut mot idelt glada miner och god mat. Det är kanske sånt man alltid säger men jag blir faktiskt väldigt glad av att umgås med finmiddagsfolket. Vi dansade förföriskt till funk och sjöng Edith Piaf när vi lagade mat. Jag kan egentligen inte föreställa mig att jag kunnat tillbringa denna afton på bättre vis. Ypperligt på alla sätt och jag gillar dessa människor så.
Ledig torsdag med frusna kinder
Idag var jag ledig! Åh, ljuva lediga dagar. Jag sov till elva, åt frukost framför Palme del två, valde mysiga kläder och tog tvåbussen in till stan. Det är närmre trettio grader kallt ute och trots att alla pratar om att detta är den "djävulska kylan" så känner jag att det är
nu jag lever bäst. Jag begav mig till Condis och fikade med ett gäng estetflickor och humanist-Hanna (om man nu ska benämna folk efter gymnasieprogram). Vi hann avhandla ämnen såsom sekter, studenten, mitt kyrkval och framtidsval. Jag traskade vidare och hoppade på en buss till Skurholmen. Jag åt glass, såg på Seinfeld och bokade Stockholmsbiljetter med Jonathan. Lediga torsdagar med köldbitna ansikten är det bästa. Imorgon är det välgörenhetskonsert, på lördag kompismiddag och på söndag födelsedagskalas. Januari är äntligen igång!
(På bild: Stina - min nya kärlek, Hanna med de kloka ögnen och solstrålen Lovisa)
Dogtooth
Sista lovdagen tog Jonathan bussen till mig och efter att ha läst lite Liv Strömqvist bestämde vi oss för att se en film. Vi valde den knäppa, otäcka, extremt snygga och roliga filmen Dogtooth. Filmen skildrar en grekisk familj som lever helt avskiljda från resten av samhället. Pappan styr och ställer i hemmet och i deras hem gäller inte samma regler som i resten av världen. Hemmet är en hård förtryckarregim med pappan i ledningen. Pappan har en makt som han inte vill tappa utan han bestämmer över alla delar i sina barns (och även sin hustrus) liv. Ord byter betydelse, karaktärerna har inga namn och sociala konstruktioner såsom vi känner dem existerar inte. Filmen är märklig, obscen och rätt läskig i perioder och i perioder är den vacker och oerhört rolig. Trots bristen på sociala konstruktioner finns det en sak som förtryckarregimen, i detta fall familjen, inte kan ta ifrån en individ och det är törsten, eller begäret, efter frihet, efter att få skapa sig ett eget liv. Det är en vacker kontenta. Filmen lämnade mig kluven, med lite magsår men framför allt hänförd. Det är en himla bra film. Se den.
Ett brev till högstadiejaget
Älskling!
Hej, jag heter Denise och jag är du om några år. Jag har så mycket jag vill säga till dig. Det finns så mycket du borde veta. Denise, du äger och det är ganska jätteokej att vara som du. Ja, du känner dig extremt fel och annorlunda men älskling, fortsätt spring till biblioteket varje rast. Det är ju livlinan. Fortsätt prata med bibliotekarien och sitt i den bästa soffan. Du kommer inte dö av sorg på nians skolavslutning och gymnasiet är hundra gånger så fantastiskt! Läs om länder långt bort och om liv så annorlunda ditt eget. Det är bra för hjärtat, och huvudet för den delen. Det är bra så. Fortsätt att ha starka åsikter mot rasism och ge dig inte i diskussionerna. Det gör ingenting att du är högljudd och odräglig - deras åsikter får inte stå oemotsagda. Fortsätt dröm om en kjolklädd verklighet för snart är den din, jag lovar. Fortsätt skriv, lova mig det, sluta aldrig skriva. Ta inte skolan på så himla stort allvar, du behöver inte alltid vara bäst i klassen, allt är inte en tävling. Gå i skolan för att lära dig något, inte för att vara bäst. Gå i skolan för att det du lär dig kommer du ha användning för resten av livet och för att förstå. För att förstå samhället, människor, dig själv. För att förstå litteraturen, filmerna, musiken. Sluta aldrig älska Horace Engdahl. Fortsätt att inspireras av Elizabeth Blackburn och Bodil Malmsten, det kommer göra dig till en vettigare person. Och fortsätt lita på Gud. Han kommer inte svika dig, aldrig någonsin. Jag vill att du gör sakerna som du tänker att du ska göra. Skriv de där breven, säg de där saker, ge de där kramarna. Du kommer ångra dig annars, tro mig. Det bästa med dig, Denise, är den du är. Den du är längst innerst inne. Du behöver inte känna att det är fel. Gå rakryggad för du vet ju faktiskt det. Jag är så oändligt glad att du redan vet det här, Denise. Jag är så glad att du vet att du duger. Glöm det aldrig. Stå på de svagas sida, le i korridorerna, skratta högt och obehindrat. Krama Iris och Thore. Ofta och länge och hårt. Du måste det. För snart flyttar de härifrån och du kommer inte hinna med och då finns de bara vid din sida en halvtimme per sommar i en husvagn. Du måste krama dem hårt. Och tacka dem för allt. Du har fantastiska vänner och de står ut med dig, vännen. Värdera dem högt för de kommer stå vid din sida en lång lång tid. Promenera, året runt. Var ensam med dina tankar. Det är klokt. Se dig omkring, förundras. Och sist men inte minst, älska otyglat. Älska allt som väcker vackra känslor i dig.
All världens kärlek,
din tillgivna,
Denise
Året som gått del 2
Blev året som du hade tänkt dig? Nej, det kan jag inte påstå att det blev. Jag minns helt ärligt inte vad jag gick in i 2012 med för förväntningar så det är så klart rätt svårt att uttala sig i frågan. Tittar jag på livet idag så kan jag lova att jag inte hade den minsta aning om att det skulle bli så här för ett år sen i alla fall.
Vilka kläder har du använt mest?
I år har jag framför allt varit bra på att använda omatchande kläder. Jag har använt mycket blommigt, randigt, rutigt - gärna på samma gång. I år har jag tillbringat noll dagar i byxor och alltså struttat runt i kjol mest hela tiden. Jag uppskattar kjol/klänning mer och mer för varje dag.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Oj, jag vet inte. Jag har nog upptäckt väldigt mycket ny musik i år. Det kanske beror på att jag träffat mer människor som är bra på att tipsa om musik. Jag har väl förvisso aldrig tagit mig ur Minns du sången, Hela kyrkan sjunger och Vineyard men den profana musiken jag lyssnat på har varit spännande och ny. Jag har till exempel lyssnat mycket på 1900, Martha and the Muffins, the Raincoats, Nouvelle Vague och Young Marble Giants. Monica Zetterlund och Lill Lindfors har en fortsatt särställning i mitt hjärta och under 2012 har jag samlat på mig en del vinylskivor med just dessa eminenta damer. Det känns fint.
Vad har du tittat på? (film, tv, serier.)
Twin Peaks. Jag hetssåg serien på väldigt kort tid och det är kanske den bästa serie jag sett i år. Jag har försökt se mer film eftersom jag är så filmiskt obildad så filmer som Pulp Fiction, Das Leben Der Anderen, Lost in Translation, Léon och The Virgin Suicides har slunkit ner.
Vilka människor har du hängt mest med i år?
2012 har sannerligen varit de nya bekantskapernas år. Jag har verkligen lärt känna jättemånga jättefantastiska personer. Jag tror också att jag varit ganska bra på att umgås, bättre än någonsin tror jag. I våras fikade jag och Emilia nästan dagligen och på helgerna sov jag över på hennes stora luftmadrass. Fikorna började inkludera My och Jonathan och vips hade jag två nya bekantskaper. Min vår känns i allmänhet som en enda stor fika med fantastiskt hår (tro mig, dessa tre personer har Luleås snyggaste hår). Jag vet inte, one thing led to another och helt plötsligt ramlade Linnea, Stina och Tilde in i mitt liv och de tillförde en ny fläkt av fnitter, svensk film och stalking. Typ. Paulina och jag bondade under hela året (det började som bokfikor i januari och slutade med gud varför är människor inte feminister-fika i december ungefär) och då traskade Annette in också. Stilde + Paulette + jag = Feminist 5 och det är en fin sammanslutning som delar pinsamma vardagshändelser i en facebookgrupp. Jag har lärt känna Andrea tack vare vårt delade intresse för litteratur och för att hon visade sig vara helt genial. Magda, Anna och jag är ju den magiska trion som tillbringar lapplandsveckan ihop och går på nattliga promenader titt som tätt. Annars har jag under detta år fått umgås med så många tanter som gett mig så mycket kloka tankar och som varit en ständig trygghet. Det här med ingen nämnd ingen glömd tänker jag tillämpa på tanterna faktiskt. Det här blev sannerligen en lång utläggning men hej, mina kompisar äger och ja så är det.
Vad är det bästa du har läst?
Att välja mellan sina älsklingar, åh. Jag läste Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm på nolltid för jag var alldeles fast i det fagerholmska språket. Det är nog rätt svårt att slå den läsupplevelsen faktiskt. Måste jag kora en vinnare så blir det den. Annat bra: Jerusalem, Konsten att vara kvinna, Hästen och hans pojke, Tiger och Kärleken i Julia Anderssons liv.
Vad var din största framgång 2012?
Framgång och framgång. Jag tycker att mitt år har varit rätt framgångsrikt på många sätt. Jag tycker att jag har fått ut väldigt mycket av året. Jag har lärt mig mycket, blivit medveten om samhällssituationer (som bör förändras, genast), fått arenor för viktiga samtal och taggat ner angående skolan. I överlag känns det bra men jag vet egentligen inte vad jag ska ranka som min största framgång.
(Stal bilden på feminist 5 från Linnea)
Lite instagrambilder från den senaste tiden
Året som gått del 1
Tänkte summera året i samma lista som i fjol och delar in den i två delar. Här kommer den första.
Sex händelser som varit bra det här året?
1. Jag tänker klumpa ihop ett helt gäng tillfällen som en punkt för att alla utspelade sig på samma plats och har varit fantastiskt bra. Detta är alla tillfällen jag sprungit omkring i Arnemark. Vi har sporlovslägret, midsommarfirandet, internationella vänskapsdagarna, sommarlägret och församlingshelgen i augusti. Arnemark är sannerligen en av Norrbottens vackraste platser. Jag har fått så mycket av mina besök där. En innerlig frid och glädje ligger som ett täcke över platsen och det finns verkligen ingen plats där jag ler så konstant. Det är den platsen där jag kramar så fantastiska människor i alla åldrar, springer mellan kök och kiosk, känner mig som en del av något stort och viktigt och det är där jag hänger med Jesus lite extra. Alla tillfällen i Arnemark är obeskrivliga och fantastiskt viktiga och jag är så stolt över vad som sker där varje år.
2. Arnemark är på ett sätt en återkommande höjdpunkt och likaså denna: Lappis. Varje år viger jag en sommarlovsvecka åt att bo i en husvagn ute på en äng i Husbondliden för att njuta av Lapplandsveckan. Lappis är en kristen konferens och det är lika bäst varje år. Jag är där med fina vänner och vi går på jättemånga seminarier, gudstjänster, bibelstudium och sjunger och dansar och promenerar halva nätterna. I år var det otroligt många mygg men det var inget som drog ner helhetsbilden. Kom hem efter veckan med ett uppfyllt hjärta och de myggbitna benen var mest bara som en souvenir.
3. I höstas åkte jag för andra året i rad till Vassijaure med KSN och fjällvandrade i några dagar. Det var som vanligt otroligt vackert. Fjällen är ju något långt utöver det vanliga och personerna som är där likaså. I år firade vi Gertrud som fyllde jämnt och min vänskap med henne firade också ett år. Det var här begreppet Gertrud 1 och 2 myntades vilket kanske är mitt bästa smeknamn eller i alla fall det jag bär med mest stolthet. Jag kramades mycket, pratade mycket, skrattade mycket och ja, det var precis lika fantastiskt som i fjol.
4. I våras satte jag mig på en buss mot Umeå med min fina Andrea. Vi besökte litteraturfestivalen Littfest och det var helt utomordentliga dagar. Jag stiftade en ytlig bekantskap med Märta Tikkanen (hennes hej:ande fick kulturtanterna att stirrar avundsjukt), åt lunch med henne, Ebba Witt-Brattström och Gerd Brantenberg (vilket var det kanske häftigaste men läskigaste jag gjort), lyssnade på spännande författarsamtal (typ det med Horace), fick böcker signerade och dog litteraturdöden med Andrea mest hela tiden. Det var så himla bra dels för att jag och Andrea kom varandra mycket närmre och dels för att ja, en helg fylld med böcker - behöver jag säga mer?
5. Vi startade upp vår lilla stickjunta som träffas varje måndag vilket har gjort mitt munhuggande med den småländska Barbro till en måndagstradition också. Vi träffas varje vecka och pratar och skrattar oavbrutet i två timmar medan sticknålarna (förhoppningsvis) går varma (det beror på dagsformen). Det kan tyckas som en petitess men jag har så extemt roligt varje vecka och det eliminerar all sorts söndagsångest eftersom måndagen alltid blir lyckad. Jag är så oändligt tacksam över mina fina damer och min fina gula kyrka.
6. Jag träffade någon lika knäpp som jag och som på något knäppt sätt tycks tycka om mig lika mycket som jag tycker om honom. Efter en tur på en kyrkogård kom vi på att vi nog är bättre tillsammans än isär och det är kanske det klokaste våra hjärnor kokat ihop.
Livskraft Polar 2012/13
Jag tillbringade sisådär fem dagar på en folkhögskola i Älvsbyn på ett kristet läger. Jag avslutade 2012 och började 2013 med 130 fantastiska personer. Under lägertiden gick jag på spännande seminarier om apologetik, diskuterade kristen filosofi, skrattade på flertalet spexkvällar, dansade avantgardiskt till gangnam style, deltog i samtal om fantasyvärldar halv fem på morgonen, sjöng lovsånger, klädde ut mig till Fanny Zander på nyårsafton, tände böneljus, lärde mig mycket och hade the time of my life lite. Det var fem fina dagar med några av mina bästa personer från innan och så många nya fina bekantskaper. En bildkavalkad nedan:
