För lite mindre än en vecka sen råkade jag i en svag stund trampa på min dator så efter det nationella provet (så roligt förresten!) i fredags blev jag datorlös. Jag har fungerat ganska bra bortsett från att min skolarbete blivit lidande. Jag har alltså en hel veckas catching upp att göra, internetwise liksom. Det jag gjort istället för att hänga framför skärmen är rätt mycket bättre faktiskt. Jag har skrivit brev och målat med Jonathan, jag har firat min numer 46-årige pappa, sett senaste Historieätarna (vilket fantastiskt program) och i eftersvallningarna av det kulinariska sjuttiotalet sytt en blus av en gardin. Jag har avslutat min religionskurs, fikat med fina flickor, deltagit i filosofiska samtal under ordnad form på biblioteket och läst om Bodil Malmsten i senaste Vi läser. På söndag är det första advent så mina principer tillåter numer pepparkakor, glögg och julmusik. Det är välbehövligt med allt det röda varma mitt i novembers sista skvälande kalla men obestämda dagar. Det har lagt sig ett tunt lager snö på marken som lovar ljusare vackrare tider och snart är december här och då kanske man slutar vara en ständig sömngångare som lider av kronisk frusenhet och huvudvärk. Det är ju dags för julkalendrarnas julkalendrar att visas i nytappning och jag är oändligt förväntansfull. Okej okej, jag är så glad att vara tillbaka vid min älsklingdator och hon har ju uppdaterats med ett sprillans nytt tangentbord och en ny skärm. Finare än någonsin. Nu ska jag plugga filosofi och se Historieätarna. På återseende och det där.

Vilken dag! Vi begav oss in till stan för att gå på kulturskolans arrangemang vid namn Lördagsrock. Denna lördag gästades de av de fantastiska DeVillians, Filip Lundgren och barnen, Beyond Eon och andra band. Det var helt fantastiskt och de var så duktiga allihop. Jag begav mig vidare hem till mr. Jonathan och vi tillbringade aftonen med att måla bakgrunder till barnböcker, journalwrecka, klicka runt på knäppa hemsidor och lyssna på bra musik. Ypperlig dag på alla sätt och vis och nu ska jag verkligen stänga ner datorn för imorgon är det söndag och jag ska leda gudstjänsten på gula kyrkan (ett tillfälle då man bör vara utvilad). Hoppas ni har en fin helg, tappra tappra älsklingsläsare. (Vilken skiftande kvalitet på bilderna. Först systemkamerabild och sen två mobilbilder tagna direkt från twitter. Jag ber om ursäkt, ni kanske har överseende.)

 

Hej bloggen, nu är jag här igen. Mörket har verkligen slukat Luleå totalt och varenda bussresa är som att åka genom en lång mörk tunnel. Man får helt enkelt lysa upp dagarna med vackra människor och det tycker jag att jag är ganska bra på ändå. Antingen tar jag en lång fika med förtjusande Linnea (som åh, är så klok och ärlig och så bra att jag egentligen vill skriva ett långt odé men det får bli en annan gång) på Condis eller tar en buss till Skurholmen och den där pojken/familjen jag tycker så mycket om. Jag kanske ser en film på bio med den där andra hälften eller läser fantastiska böcker av underbara människor. Exempel på fantastiska böcker: Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Det är kanske det roligaste feministiska manifestet någonsin samtidigt som hon säger så mycket vettigt. Ett till exempel är så klart min älskade Bodil Malmstens senaste bok Så gör jag - konsten att skriva. Jag har mest bläddrat hittills men den verkar så fantastisk. Det var dagens bokuppdatering men alltså verkligen, bloggen. Jag omger mig med så bra människor hela hela tiden och jag är så glad så glad trots vintermörkret. Hoppas ni har det bra och dricker massor av thé för det måste man göra i november.

Det är ganska underligt egentligen, hur en vecka kan gå så fort men så långsamt. Höstlovet har varit slow motion och Autobahn samtidigt. Lovets första dag satte förväntningarna på max på grund av aftonens förträfflighet och vet ni? Det höll i sig. Måndagen satte tonen för hela lovet. Jag har färdats mellan min hemby och Luleå nästan dagligen och spelat knäppa sällskapsspel med så himla fantastiskt knäppa och bra personer. Jag har läst böcker på nätterna och fikat sju sorters kakor i fem timmar och sett framemot Greveholm II, såsom enbart nittiotalister kan. Thékopparna har varit många och godisskålar har tömts vid flertalet tillfällen. Jag har förberett en italiensk afton med min far och jag har tagit promenader i ett kvällsregnigt Klöverträsk. Jag har officiellt blivit välkomnad in i min käraste vackraste Elimförsamling och alltså kramats med en så himla stor del av mina favoritmänniskor. Jag har gått på loppis och hittat universums bästa skiva för en tia och återupptagit min journal wrecking. Helt plötsligt vinglade jag omkring i femton centimeter höga amerikaklackar i kusinernas kök och förfärades över att se ett von oben-perspektiv tillämpat fysiskt. Jag har klistrat pumppaljetter under ögonen och avnjutit familjens årliga halloweenfest med förträffliga gäster. Ett uttryck jag aldrig någonsin på allvar skulle ta i min mun är topnotch men lite så har lovet varit. Nu är skolan igång och samtal från två av mina favoritdamer + en eftermiddagsstickjunta har hjälpt mig att hålla modet uppe. Man luras nästan att tro att mörkret utanför ska äta upp ens själ när man lämnar skolan men vet ni, jag är läxfri och carefree och ska måla resten av kvällen. Livet!