Brosandi
Livet, lovet, är i full gång och jag älskar det. Jag har så roligt precis hela tiden. Jag fikar med kompisar, läser böcker, skriver brev, hittar fina kjolar på Kupan och äter långa frukostar. Det är precis så här det ska vara. Jag pluggade en timme idag och nu behöver jag inte plugga en sekund till på hela lovet. På torsdag åker jag på läger och på lördag får jag äntligen kramas med min bästa Barbro igen. Life's good. Nu ska jag läsa Fahrenheit 451 (ping Andrea) och bara njuta.
Man kan gå överallt med språket
Du frågar Vad är ett språk/Det är du/att stå i regn hela tiden
- Katarina Frostenson
Sportlovet, tack för att du är här nu.
Nu sitter jag här igen. Jag sitter med datorn i knäet och en kopp thé vid min sida. Jag har sportlov. Jag har sportlov. Jag har sportlov. Jag vet inte var jag ska börja men förstå ändå, jag har sportlov. I en veckas tid ska jag läsa, vara lägerledare, träffa vänner, läsa, dricka thé, plugga lite, läsa, skriva brev, viska mig till sömns med lyrik, läsa och bara ha bästa veckan någonsin. I natt ska jag viska ut Katarina Frostensons ord för att hon gör sig bäst när andningen och pauserna blir naturliga. Jag ska läsa mina bokreafynd och suga på karamellen med Albert Camus-boken genom att läsa lite lite åt gången. Jag började lovet på ett storslaget vis med bokklubbsfika med Andrea och sedan en kväll fylld av film (An Education) och bara prat. Väldigt fin flicka, den där Andrea. Imorgon ska jag gå på antikvariat och fika med min väninna och granne (vilket jag borde gjort innan jul, så ni förstår ju hur akut det börjar bli nu). Den närmsta framtiden ser så himla lovande ut och jag är så tacksam för att lovet äntligen är här. Så efterlängtat, välbehövt, underbart. Hoppas ni njuter av det för det ska jag verkligen göra.
Bokrea (eller att leta böcker)
Väckarklockan ringde klockan fem och jag klev, onödigt glad i hågen, upp. Det var ju, är ju, den tjugoandra februari - bokrea. Jag hoppade på den tidigaste bussen som passerar min lilla by och befann mig tio i sju framför portarna. Bokrea bokrea bokrea. Mötte upp Andrea och vi svarade lite awkward på dumma frågor ("Vad ska du leta efter?" "Böcker... eller alltså va?"). Väl inne plockade vi på oss varsin korg och begav oss ut i bokhavet. Vilken upplevelse ändå. Vackra underbara fantastiska böcker med illröda prislappar i travar. Vi tjattrade intensivt och plockade på oss bok efter bok. Det var så himla fint trots att jag blev inputtad framför en filmkamera (detta är resultatet, om nu någon skulle vilja veta att jag bor i Klöverträsk och har glasögonen på huvudet mest jämt) och vi lämnade Akademibokhandeln med välfyllda påsar och stora leenden. Jag äntrade för första gången Språklådan och föll handlöst för det ekande trapphuset, dörrarna och affischerna ("Alla goda ting är tre: Språk språk språk" och "I chose språkinriktningen because I knew it would pay off - Bill Gates"). "Här vill jag jobba. Andrea, här vill jag jobba." Det var verkligen den vackraste skolbyggnaden jag någonsin varit i. Vi var sedan på temadag om framtiden där mina framtidsplaner tveksamt kallades för interesting choice och dagen har flutit på väldigt fint egentligen. Den extra tidiga morgonen gör sig påmind och trots det stundande kemiprovet tänker jag dricka thé, se Sveriges mästerkock och läsa resten av aftonen.
Vardagligheter i kvadrat
Jag stickar, läser Albert Camus, hoppas på en ny Populär Historia (som inte kommer), skickar brev, facebookchattar, skjuter upp plugg, dricker thé, skrattar mig fördärvad på historielektionen, planerar in filmkväll, taggar för morgondagens Olof Palme-föreläsning (!!), ångestar över petitesser, pratar teater med engelskläraren, stöter på vänners farmödrar i kökslaget och gör allt för att inte inte inte tänka på morgondagens prov och redovisning. Det blir väl oftast så. Det känns inte så lockande med varken geografi eller miljökunskap och vad kan man göra åt det egentligen? Livet är som det är och nu ska jag ta min thékopp och min stickning och göra något vettigt av den här kvällen.
Min båt är vit som snö
Fredag är i vanliga fall Spanarna på bussen hem-dagen och På spåret-kvällen men inte igår inte. Efter en dag fylld av språksociologi och matematik begav jag mig till min bästa personliga frisör Julia och min fina Emma. Jag klipptes och firades och vi åt middag och gjorde all sån där catching up som behövs när man träffas för sällan men ändå tycker om varandra så himla mycket. Min kära Sebastian skulle spela fiol så jag och Emilia hade köpt biljetter och satte oss i stora salen med alla kulturtanter med jordfärgade kläder och page. Det var en fantastisk konsert. Att kastas bak i stolen åt det episka när kören tar ton, att glömma bort att man ens satt i salongen under Morgonstämning och I Bergakungens sal (var jag inte i fjällen och på dans i ett berg?) och att vara i extas efteråt för att det verkligen var en helt underbar konsert. Vi avslutade kvällen hos the man of the evening och jag kan bara konstatera att jag omger mig med bästa personerna. 
Till Amanda. Om London och böcker.
Hej bloggen, hej världen och framför allt hej min nyfunna vän Amanda!
Idag är det torsdag och idag har jag skrivit biologiprov, matematikdiagnos, refererat Mr Bean-klipp i realtid på engelska, pratat VI läser i personalrummet och varit hos trevligaste tandläkaren någonsin. För att uppehålla oss vid tandläkaren så skrattade hon hela tiden, klappade mig på huvudet, sa att jag var en söt tjej och hon var som en faster bara. Det var nog mitt trevligaste tandläkarbesök någonsin. Väldigt fint och bra. Jag kopplade just in min hårddisk och hittade bilder från London. Jag säger alltid att Luleå är min stad men å, London. London är min bästa inte hemma-stad verkligen. Bokhandlarna där man köper fem böcker för två pund, Shakespeare's Globe, allt. Kärleken. När jag läser historia och litteraturvetenskap på universitetet har jag tänkt bo i London en sommar. Bara för att få gå på alla de fina gatorna, besöka alla små antikvariat och se alla pjäser på the Globe. När jag är en rultig svensklärare vill jag gärna kunna berätta för mina elever om hur jag läste böcker på dagarna och tittade på Shakespeare på kvällarna. De kanske skulle förstå poängen bättre då - hur viktigt det är med det skrivna ordet och Shakespeare och sådant. Jag vet egentligen inte om ni är intresserade eller så men böcker är min passion och tänkte därför ge er en liten detta har jag läst 2012-lista.
Yarden av Kristian Lundberg
Silvermasken av Peter Englund
Den mjuka orkanen av Paulo Neruda
Fallet av Albert Camus
Emily L. av Marguerite Duras
Mina priser av Thomas Bernhard
Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling
Den förälskade stenens tid av Adonis
Sommar av Alber Camus
Cigaretten efteråt av Horace Engdahl
Meteorer av Horace Engdahl
Den unge Werthers lidanden av J.W von Goethe
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Alleler och locus
Alla hjärtans dag. För två år sedan var jag rätt less på hypen och skrev detta. Håller fortfarande med och sörjer över att jag aldrig hinner tänka på att skriva saker som Men sen passerar klockan midnatt och då är det åtmintsone inte alla krossades hjärtans dag längre. nuförtiden. Natur slukade väl till stor del mitt skrivande och det är ju synd. Dagen till ära har jag ätit djungelvrål på miljökunskapen och ikväll pluggar biologi för allt jag är värd och gör mitt bästa för att inte bli sönderstressad. Alleler är gener med anlag och locus är genens plats mässar jag och försöker få in det i min arma skalle. Dagens finaste är att Bodil Malmsten släpper sin nya bok i april och att det nu är nästan precis på dagen en månad innan jag och Andrea sätter oss på en buss till Umeå och littfest. Ikväll ska jag läsa min kära bok och lösa korsord för natur ska ta mig tusan inte ta över livet totalt. Ta hand om er och vårda era hjärtan ömt.
Sexton sexton sjutton
Sista dagen om sexton år vaknade jag klockan åtta och åt prefrukost i form av godis i soffan och cheesecake till frukost. Jag umgicks med några av de trevligaste personerna jag känner och vi åt godis och drack cola till lunch. Jag frukost-TPade och råkade visa upp ett kaosartat hus för min kemilärare. Jag läste The Bell Jar av Sylvia Plath och struntade totalt i mina läxor. Jag sjöng och dansade i köket till Patti Smith och Belle & Sebastian. Nu är jag sexton i femtio minuter till (för jag är född 00:00) och det känns så himla himla bra och nog.
Om bara varje dag varit såhär
Det finns många ord
