Sommarlistan

Mina planer för sommaren
Jag ska jobba på Studenttorget fyra timmar om dagarna på vardagarna sen tänker jag leva loppan! Jag tänker planera läger och konferenser, köpa kioskgodis och läsa böcker. Jag ska cykla långt och plantera ut mina solrosor på gården. Jag ska ju tillbringa massa tid i Arnemark och det blir roligt som vanligt så stora delar av mina sommarplaner kretsar väl kring det men det känns kul.
Bästa sommarstället
Ja, alltså, "stugan" som jag kallar den fast den inte är min! Jonathans farmor och farfar har världens finaste stuga med furuinredning i skärgården som är värsta oasen. Dit åker jag och sjunger runt elden, läser böcker och stickar ikapp med Lena. Det är kul och alltid så himla avslappnande att diska för hand, sova på en kökssoffa som är för kort och vakna tidigt till fågelsång.
Favoritsommarblomman
Hur kan man välja? Just nu säger jag ju häggen! Om en vecka är det väl midsommarblomstern. Sen blir det älgörten och prästkragen och kabbelekan och smörblomman och syrénen och solrosorna och lejongapen alltså! Jag vet inte var denna hemska fascination av blommor har kommit ifrån. Jag föddes inte så här men det verkar som att när man kliver ner i tantbåten så följer hela paketet med för jag får verkligen hjärtklappning av att tänka på blommor.
Här badar jag helst
I Klöverträsk!! När mamma tar med lättdryck i en plastkanna och lite kakor i en burk och så ligger hon och solar på stranden medan jag och Kevin badar. Det är det härligaste badet. Jag och Kevin springer på bryggan och ser vem som kan göra det roligaste hoppet när man når kanten. Tyvärr badar vi sällan så längre men det är verkligen det härligaste. 
Hur länge ska du vara ledig?
Jag är i princip ledig hela juni, eller ja, jag jobbar tre dagar denna månad så det är väl praktiskt taget att vara ledig. Efter det så jobbar jag två månader med ett litet lägerbreak mitt i. 
Vad ser du mest fram emot?
Att komma hem till Klöverträsk. Att vara i Arnemark. Att vara ledig och läsa böcker. Att plocka bär och cykla massor. 
Vad kommer du köpa inför sommaren?
Ja, egentligen ingenting eftersom man fick mindre CSN den här månaden och jag gick och köpte en folkdräkt. Det blir kanske mest studentpresenter av pengarna som finns kvar.
Det här lyssnar jag på i sommar:
Inte så mycket musik? Jag brukar hitta nån spellista som passar på cykelturen till och från jobbet men annars så tycker jag att det är trist att stänga ute fågelsången. Herregud, när blev jag en sån sommarälskare...
Favoritsommardoft:
Jag ändrar hela tiden, precis som med favoritblommorna. Jag skulle kanske ändå säga regn? och speciellt typ åskvädersregn.
Hur kommer du att göra dig illa?   
Antagligen kommer jag få de vanliga 130 såren på händerna när jag jobbar i köket och med blommorna i sommar, tänker jag mig. 
Vad oroar du dig för?
Att jag ska glömma bort mig i sommarlovet och missa saker jag ska göra. Min ständiga oro. Tur att min kalender är min bästa vän. Nåja. Nä, klart jag har andra orosmoment egentligen. Folk jag älskar som är sjuka och sånt, ni vet. Jag skulle tro att det är mitt största orosmoment denna sommar.
Hur kommer du minnas din sommar sen i september?    
Antagligen som så himla lugn eftersom jag jobbar så lite.
Den ultimata sommardagen:
Jag spånar fritt men: typ att läsa hela dagen och sen cykla till stan för att möta upp nån kompis på nåt kvällsöppet café och man kan sitta ute! Sen kan man ju fortsätta hur länge man vill för det är midnattssol och härligt hela tiden. Alternativt så är man i Arnemark.
 
Jaha hörrni, haha, i detta inlägg kom jag ju verkligen ut som ärketönt?? Jag måste säga att jag aldrig sett denna sommarkärlek från min sida så här svart på vitt. Det är verkligen en sida hos mig själv som jag inte konfronterats med förut. Aja, här har ni mig, såsom jag tydligen är.... Kram.

Folkdräkten

Sen jag gick kanske första året på gymnasiet så har jag, varje år, i maj och juni börjat drömma om en folkdräkt. Jag har googlat, kollat på blocket och annat men det har aldrig liksom blivit av. I år dock så hittade jag en folkdräkt på tradera som jag budade på och vann! En regning plugghysterisk dag tog jag en omväg hem från skolan och hämtade den. Den är världens finaste med så vacker grön väst, handvävt tyg till kjolen och fina handbroderade mönster på förklädet. Den var dock för stor samt för kort (egentligen).
Det ena problemet var ganska lätt och åtgärda. Jag tillbringade en kväll med att sprätta upp foder och kantband för att sy in västen och sprättade loss kjolen från västen för att kunna sy in den. Det tog sin lilla kväll men det var det värt, så klart. Längden var svårare att åtgärda eftersom den inte hade mer än kanske en centimeters fåll. Först var jag förtvivlad - har hade jag lagt en massa pengar på något som sedan var för kort. Så jag hade en insydd kjol och en insydd väst som hängde på galgen och en lite besviken Denise. Sen har jag nålat ihop delarna fram och tillbaka under veckan och bara försökt vänja mig.... liksom. Herregud, grejen med en folkdräkt är ju att den är min!! Jag måste ju få göra som jag vill! Plus det är verkligen ett livsprojekt så den längre kjolen kan jag ju fixa med tiden. Men här och nu!! Måste jag ju ba' njuta av att den är i mina ägor. Så vaknade jag imorse och tänkte "Jag måste ha folkdräkten på nationaldagsfirandet i stan!!". Sömndrucken satte jag mig vid symaskinen och sydde ihop västen och kjolen. Sen tillbringade jag några timmar i den idag och det kändes!!!! så!!!!!! bra!!!!!! trots kjollängd osv. Jag älskar den. Verkligen. Så ja, därav detta långa inlägg. Egentligen tänkte jag ba' skriva detta för att kunna skicka in detta till sypeppen men det blev mer en livshistoria. Nåja. Detta var mitt sypeppiga. Det blev bra. Den sitter hur fint som helst och folk stannade mig på stan för att berömma min fina folkdräkt :')

Nattacksamhet

Idag fick jag mens och det är alltid riktigt himla skitjobbigt för mig. Jag kom hem från en middag hos Jonathans farföräldrar, lade mig i sängen, grät och kved. Då smsade jag Nathalie som jag lämnat bara någon timme tidigare och sa "kan inte du komma hit och äta glass, jag vill inte vara ensam med min mensvärk". Som den hjälte hon är kom hon hit! Vi har ätit glass, dansat till dansband, kollat i fotoalbum, suttit vid bordet och spelat sims/planerat gudstjänster samt skrattat och pratat ivrigt. Nu ligger hon på en madrass på mitt golv och det är dags att sova. En superhjälte är vad hon är. Lite nattlig tacksamhet till en extrasyster bara.

Saker jag gillar så mycket att jag rebloggar dem på tumblr

Det var det. Följ mig på tumblr, ni kan nog räkna ut namnet. Samma som på alla ställen. Nu ska jag gosa vidare i världens mjukaste kofta och peppa inför morgondagens Lill Lindfors-konsert. Kram.

Don't be a pooper, be a popper

Min tentaperiod är över och jag kan äntligen typ leva igen. När jag skickade in den sista hemtentan skrev jag lyckligt "Nu ska jag diska!!!! <3" till mina vänner. Det kändes verkligen fantastiskt att städa och diska och träffa personer och läsa böcker och inte vara stressad. Post-tentaperioden är the best state of mind. I veckan började jag min nya kurs men vi har hittills mest bara lekt lekar och pratat grammatik så det känns fint. Jag har studiecirklat med asmånga asägiga feminister, ätit middag med massa bra personer flertalet gånger och ah, det har bara varit så bäst att inte vara bunden av tentans hårda snaror. Igår hängde jag med Emelie och sen åkte jag på popparfest! Det är lite favorit i repris efetrsom vi hade en popparfest ifjol men alltså, it never gets old. Kvällen gick ut på att blicka ner i marken på bilder, skriksjunga till Håkan Hellström och att leka DJ. Jätteägigt.

Året som gått pt. 2

Blev året som du hade tänkt dig?
Nej, det tror jag inte. Jag hade nog inte riktigt tänkt att jag skulle flytta hemifrån eller att jag typ skulle bestämma mig för att strunta i att fly Luleå under universitetsåren. Det finns nog mycket jag inte hade föreställt mig men det känns fint att jag mår bra och har personer jag håller kärt nära mig.
Vilka kläder har du använt mest?
Hela hösten har jag typ nästan bara haft gröna kjolar men under året vet jag inte vad jag använt mest mer än att även detta är ett år då jag inte iklätt mig byxor en enda dag och det känns så skönt. Jag hade en grön studentklänning och det är något jag ett halvår senare fortfarande får kompliamnger för på fester så det var väl lyckat men det hör väl inte till denna fråga.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Öh, Carola har gått väldigt mycket under hösten för att jag ju var på intim konsert och det där. Jag har lyssnat jättemycket på musiken från en pjäs som gick på Norrbottensteatern under hösten. Annars är det väl det vanliga, ett knippe kristna sånger och Kate Bush typ. 
 
Vad har du tittar på? (film, tv, serier)
I somras tittade jag på Sopranos konstant några veckor men jag har en del säsonger kvar ännu. Jag har även sett Scandal, Downton Abbey, Orange Is The New Black och Veronica Mars i serieväg. I filmväg har jag inte sett så mycket eftersom jag nästan aldrig ser film. Jag äger ingen TV så TV tittar jag knappt på. Jag har svtplayat Kobra och På Spåret men det är väl det ungefär. 
Vilka människor har du hängt mest med under året?
Jag vet inte, det är svårt. Bland mina jämnåriga finns det många som jag umgåtts en hel del med men stelt och vill dö kommer rätt högt upp på listan. Mest har jag, ärligt talat, dock umgåtts med mina tanter faktiskt. Vi har ju stickjuntat och lägerjobbat och midsommarfirat och fjällvandrat och gudstjänstfirat och loppissålt och allt sånt där. Personerna på bilden nedan är verkligen tvivellöst personerna jag tillbringat mest tid i år. Det känns som att vi ses hela tiden året om och det gör vi nog. Vi ses och/eller talas vid i telefon flera gånger i veckan nästan jämt. Värst och mest intensivt på sommaren men egentligen alltid numer. Jag älskar det.
Vad är det bästa du har läst?
I höst läste jag Din tjänare hör av Sara Lidman och den var så bra att jag fortfarande tänker på den regelbundet. Jag ska börja med fortsättningen i serien snart. Jag måste nog säga att det är det bästa jag läst. Jag tror att sista delen i Bodil Malmstens loggboksserie kom ut också och som allt hon skriver var den guld. 
Vad var din största framgång 2013?
Återigen en svår fråga men jag tror att det är att jag blivit öppen för fler perspektiv och börjat analysera situationer på fler sätt. Jag har upptäkt intersektionalitet (alltså typ hur olika maktstrukturer samverkat) och det har hjälpt min samhällsanalys och i allmänhet hur jag ser på saker. Det känns jätteviktigt att ha sådant i åtanke i allt jag gör egenligen. En annan stor framgång är att jag verkligen fått bli självständig i och med flytten till stan. En tredje är att jag nog funnit ro i vad jag ska bli när jag blir stor och var jag ska utbilda mig och hur allt ska gå till. Jag säger nog för det där kan ju ändras. 

Ta till er Ebba Witt-Brattströms klokheter

För nån helg sedan lyssnade jag till Ebba Witt-Brattström på Kvinnobiblioteket. Det var alldeles för bra för att orda om här och även det efterföljande boksigneringssamtalet oss emellan. Det var verkligen fånigt bra eftermiddag bara. Nåväl. Min poäng är alltså att Ebba äger och därför borde ni kolla på när hon medverkade i programmet Min Sanning och sedan läsa den efterföljande artikelnsom Karin Olsson skrev i Expressen. Den beskriver väl ändå lite hur jag känner inför Ebba Witt-Brattström. Sverige behöver ju verkligen henne nu. Kanske mer än någonsin. Så lyssna på mig och titta och läs. Och följ sedan Ebbas uppmaningar om att läsa böcker i mängder, kämpa istället för att gråta och allt det där andra som hon står för. Tack och hej.
 

Tidbits från en vår

Tilde och Annette pratar alltid om att jag skriver så långa inlägg så nu tänkte jag prova mig på ett inlägg med bilder. Jag har typ framkallat en engångskamera från nån gång i våras med en del bilder så tänkte typ visa några. En tidbit av min vinter/vår typ eller nåt. Engångskameran följde med i blåa ryggsäcken (a.k.a skalman) mest jämt men plockades fram sällan men till slut blev det en full rulle ändå. 
My som numer bor i Nepal, snyft. Saknaden är enorm.
Fyllde år och fick en jätteägig kladdkaka av Matilda och Amanda.
Ondskans ängel och godhetens ängel på Max
Haha, det snöade andra maj och jag förstod ingenting.
Maxade med Lorentz och diskuterade miljöproblem etc. (Ge mig credd pga känd politiker eller nåt)
Minns denna fika mycket väl för Linnea var brutalt ärlig och vi sorterade ut mycket knäppheter ur livet.
Jonathan a.k.a korean pop star rastade min hund i Klöverträsk.
 

Studentens fantastiska pensionärsmöte

I fredags tog jag studenten. Ljuset i tunneln efter alla dessa år. Och vilken ambivalens denna sista vecka tagit med sig. Ännu har sorgen inte slagit in utan jag lever i glädjens sprudlande dagar. I fredags gjorde jag allt som en student ska göra - champagnefrukostade, lyssnade på rektorstal, skrev i mössor, sprang ut och åkte flak. Det var en sån himla fantastisk upplevelse och speciellt flaket var så mycket bättre än jag förväntat mig. Efter flakåkningen kastade jag mig hem i bilen till Klöverträsk för det var dags för studentmottagning på min bakgård. Dessa timmar var kanske några av de absolut vackraste jag upplevt i livet. Med jämna mellanrum fick jag springa människor jag älskar till mötes och hänvisa dem till min bakgård och fikaborden. Mina ögon tårades när jag mötte Iris och Thore i dörren. Iris och Thore som under högstadietiden skjutsade mig genom byn varje onsdag och som kallar mig för sin flicka men som flyttade fem mil bort och som jag numer bara träffar två gånger per år. Att se dem stå på tröskeln är en nästintill oslagbar känsla. Under timmarna samlade jag i princip alla människor som jag håller kärast på min gård. Och jag kramades och skrattade och fotograferades och var bara så glad och tacksam.  Det var pensionärsmöte på min bakgård helt enkelt och det var det bästa någonsin. Jag höll hand med Barbro, pratade framtid med Gertrud och planerade midsommar med Ingrid. Jag lyssnade till pitemålet som talades av av de klöverträskbördiga pensionärerna och ah had the time of my life bara! Studenten är extremt svår att smälta men en sak är säker - pensionärsmötet på min baksida var bland det bästa som hänt i mitt blott artonåriga liv.

Halleluja halleluja halleluja, vår Gud!

Jag har under dagen flertalet gånger proklamerat att mitt största intresse är att titta på frikyrkliga människor sjunga om Jesus. Det är helt sant och det är därför jag sett Minns du sången varv efter varv. Parallellt med detta har jag lyssnat på Hela Kyrkan Sjunger-skivan och drömt om att få se programmet, på riktigt. Jag har googlat och googlat och aldrig hittat något. Förrän idag. Jag satt i lugn och ro på biblioteket och kollade in SVTs nya Öppna Arkiv och plötsligt skrek jag till. Där var det. Hela Kyrkan Sjunger! Drömmen hade slagit in. Och nu är jag inne på mitt andra varv redan. Det bästa jag vet. Verkligen. Jag fnittrar och rörs till tårar och det är så genuint ändå. Så himla genuin TV och jag vill bara vara med och sjunga om att Jesus är min vän den bäste, och allt det där. Äntligen, SVT, äntligen.

Jag är med er alla dagar intill tidens ände.

Dunsar ner i min säng med trötta ben, ömma armar och ett ohyggligt varmt hjärta. Arnemark har varit framme igen. Efter att ha handlat 120 liter mjölk, 30 tuber polarkaka och trixat fram 300 ägg begav jag mig till min älsklingsplats i torsdags. Arnemarksgården är så olik sig vid första anblicken under vinterhalvåret men så fort man kliver in genom dörrarna är tryggheten framme. Kära kära Arnemark. Föreberedelserna satte igång och kastar man på sig förklädet och sätter nyckelknippan runt halsen går allt som en galopp. Deltagarna anlände och vilka ungdomar sen! Vi tillbringade resten av veckan tillsammans där på den fantastiska gården. Snön piskade utanför fönstrena och när man balanserade brickor mellan husen i foppatofflor sa man lite för sig själv att det måste vara någon man älskar väldigt högt, barnen eller vår Herre själv. Jag skulle antagligen säga att det är båda två. Och så är det ju. Allt som görs i Arnemark genomsyras av den där kärleken. Kärleken till varandra och till Jesus. Det är så och det är faktiskt det vackraste. Helgen bjöd på bad och skoterturer och lekar i mängder. Jag tillbringade min tid i köket, kryddande, sjungande eller kanske skrubbande timmarna igenom. Det är så fint att uppleva läger från köket. Att få titta alla barnen i ögonen när maten serveras. Att man kan ge obegränsat antal mackor till såna som inte är vana det privilegiet. Att man får se allt. Att man hör när de sjunger "Jag är med er alla dagar" i kanon medan man plockar undan kvällsfikat och drabbas av akut hjärtefröjd så att man måste stanna upp i arbetet och bara lyssna. Att man kan göra det, bara lyssna. Eller att man kan tjattra oavbrutet med sitt tantgäng medan man kryddar grytor med en hel burk paprikakrydda och oändliga mängder cayenne. Att man kan catcha up med sin tantbästis och koka disktrasor och att man kan sjunga bordsböner medan man hackar tacogrönsaker så att de inte ska ta slut för snabbt. Att man får vara där, med tanterna, ungdomarna, Jesus. Det, mina vänner, det är guld värt. Och jag är på riktigt så oerhört tacksam över den där platsen. Arnemark. Det är där livet är som bäst på nåt sätt. Att baka chokladbollar och havreflarn när överskottsenergin kickar in på kvällskvisten och att ständigt ha något att sysselsätta sig med. Vi vinkade hejdå till deltagarna och sen ledarna och så stod vi där, jag och Gertrud. Planerade oss fram mot sommaren, pratade om kärlekar och barnbarn (catchade up som sagt) och avslutningsstädade innan min mor körde in på uppfarten och jag tackade för mig för den här gången. Arnemark gör så mycket gott och Arnemark gör mig så glad. Det var allt.

Året som gått del 2

Blev året som du hade tänkt dig?                                                                                                          Nej, det kan jag inte påstå att det blev. Jag minns helt ärligt inte vad jag gick in i 2012 med för förväntningar så det är så klart rätt svårt att uttala sig i frågan. Tittar jag på livet idag så kan jag lova att jag inte hade den minsta aning om att det skulle bli så här för ett år sen i alla fall. 

Vilka kläder har du använt mest?
I år har jag framför allt varit bra på att använda omatchande kläder. Jag har använt mycket blommigt, randigt, rutigt - gärna på samma gång. I år har jag tillbringat noll dagar i byxor och alltså struttat runt i kjol mest hela tiden. Jag uppskattar kjol/klänning mer och mer för varje dag.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Oj, jag vet inte. Jag har nog upptäckt väldigt mycket ny musik i år. Det kanske beror på att jag träffat mer människor som är bra på att tipsa om musik. Jag har väl förvisso aldrig tagit mig ur Minns du sången, Hela kyrkan sjunger och Vineyard men den profana musiken jag lyssnat på har varit spännande och ny. Jag har till exempel lyssnat mycket på 1900, Martha and the Muffins, the Raincoats, Nouvelle Vague och Young Marble Giants. Monica Zetterlund och Lill Lindfors har en fortsatt särställning i mitt hjärta och under 2012 har jag samlat på mig en del vinylskivor med just dessa eminenta damer. Det känns fint.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier.)
Twin Peaks. Jag hetssåg serien på väldigt kort tid och det är kanske den bästa serie jag sett i år. Jag har försökt se mer film eftersom jag är så filmiskt obildad så filmer som Pulp Fiction, Das Leben Der Anderen, Lost in Translation, Léon och The Virgin Suicides har slunkit ner. 

Vilka människor har du hängt mest med i år?
2012 har sannerligen varit de nya bekantskapernas år. Jag har verkligen lärt känna jättemånga jättefantastiska personer. Jag tror också att jag varit ganska bra på att umgås, bättre än någonsin tror jag. I våras fikade jag och Emilia nästan dagligen och på helgerna sov jag över på hennes stora luftmadrass. Fikorna började inkludera My och Jonathan och vips hade jag två nya bekantskaper. Min vår känns i allmänhet som en enda stor fika med fantastiskt hår (tro mig, dessa tre personer har Luleås snyggaste hår). Jag vet inte, one thing led to another och helt plötsligt ramlade Linnea, Stina och Tilde in i mitt liv och de tillförde en ny fläkt av fnitter, svensk film och stalking. Typ. Paulina och jag bondade under hela året (det började som bokfikor i januari och slutade med gud varför är människor inte feminister-fika i december ungefär) och då traskade Annette in också. Stilde + Paulette + jag = Feminist 5 och det är en fin sammanslutning som delar pinsamma vardagshändelser i en facebookgrupp. Jag har lärt känna Andrea tack vare vårt delade intresse för litteratur och för att hon visade sig vara helt genial. Magda, Anna och jag är ju den magiska trion som tillbringar lapplandsveckan ihop och går på nattliga promenader titt som tätt. Annars har jag under detta år fått umgås med så många tanter som gett mig så mycket kloka tankar och som varit en ständig trygghet. Det här med ingen nämnd ingen glömd tänker jag tillämpa på tanterna faktiskt. Det här blev sannerligen en lång utläggning men hej, mina kompisar äger och ja så är det. 

Vad är det bästa du har läst?
Att välja mellan sina älsklingar, åh. Jag läste Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm på nolltid för jag var alldeles fast i det fagerholmska språket. Det är nog rätt svårt att slå den läsupplevelsen faktiskt. Måste jag kora en vinnare så blir det den. Annat bra: Jerusalem, Konsten att vara kvinna, Hästen och hans pojke, Tiger och Kärleken i Julia Anderssons liv. 

Vad var din största framgång 2012?
Framgång och framgång. Jag tycker att mitt år har varit rätt framgångsrikt på många sätt. Jag tycker att jag har fått ut väldigt mycket av året. Jag har lärt mig mycket, blivit medveten om samhällssituationer (som bör förändras, genast), fått arenor för viktiga samtal och taggat ner angående skolan. I överlag känns det bra men jag vet egentligen inte vad jag ska ranka som min största framgång.

(Stal bilden på feminist 5 från Linnea)


Året som gått del 1

Tänkte summera året i samma lista som i fjol och delar in den i två delar. Här kommer den första. 
Sex händelser som varit bra det här året?
1. Jag tänker klumpa ihop ett helt gäng tillfällen som en punkt för att alla utspelade sig på samma plats och har varit fantastiskt bra. Detta är alla tillfällen jag sprungit omkring i Arnemark. Vi har sporlovslägret, midsommarfirandet, internationella vänskapsdagarna, sommarlägret och församlingshelgen i augusti. Arnemark är sannerligen en av Norrbottens vackraste platser. Jag har fått så mycket av mina besök där. En innerlig frid och glädje ligger som ett täcke över platsen och det finns verkligen ingen plats där jag ler så konstant. Det är den platsen där jag kramar så fantastiska människor i alla åldrar, springer mellan kök och kiosk, känner mig som en del av något stort och viktigt och det är där jag hänger med Jesus lite extra. Alla tillfällen i Arnemark är obeskrivliga och fantastiskt viktiga och jag är så stolt över vad som sker där varje år. 
2. Arnemark är på ett sätt en återkommande höjdpunkt och likaså denna: Lappis. Varje år viger jag en sommarlovsvecka åt att bo i en husvagn ute på en äng i Husbondliden för att njuta av Lapplandsveckan. Lappis är en kristen konferens och det är lika bäst varje år. Jag är där med fina vänner och vi går på jättemånga seminarier, gudstjänster, bibelstudium och sjunger och dansar och promenerar halva nätterna. I år var det otroligt många mygg men det var inget som drog ner helhetsbilden. Kom hem efter veckan med ett uppfyllt hjärta och de myggbitna benen var mest bara som en souvenir.
3. I höstas åkte jag för andra året i rad till Vassijaure med KSN och fjällvandrade i några dagar. Det var som vanligt otroligt vackert. Fjällen är ju något långt utöver det vanliga och personerna som är där likaså. I år firade vi Gertrud som fyllde jämnt och min vänskap med henne firade också ett år. Det var här begreppet Gertrud 1 och 2 myntades vilket kanske är mitt bästa smeknamn eller i alla fall det jag bär med mest stolthet. Jag kramades mycket, pratade mycket, skrattade mycket och ja, det var precis lika fantastiskt som i fjol. 
4. I våras satte jag mig på en buss mot Umeå med min fina Andrea. Vi besökte litteraturfestivalen Littfest och det var helt utomordentliga dagar. Jag stiftade en ytlig bekantskap med Märta Tikkanen (hennes hej:ande fick kulturtanterna att stirrar avundsjukt), åt lunch med henne, Ebba Witt-Brattström och Gerd Brantenberg (vilket var det kanske häftigaste men läskigaste jag gjort), lyssnade på spännande författarsamtal (typ det med Horace), fick böcker signerade och dog litteraturdöden med Andrea mest hela tiden. Det var så himla bra dels för att jag och Andrea kom varandra mycket närmre och dels för att ja, en helg fylld med böcker - behöver jag säga mer?
5. Vi startade upp vår lilla stickjunta som träffas varje måndag vilket har gjort mitt munhuggande med den småländska Barbro till en måndagstradition också. Vi träffas varje vecka och pratar och skrattar oavbrutet i två timmar medan sticknålarna (förhoppningsvis) går varma (det beror på dagsformen). Det kan tyckas som en petitess men jag har så extemt roligt varje vecka och det eliminerar all sorts söndagsångest eftersom måndagen alltid blir lyckad. Jag är så oändligt tacksam över mina fina damer och min fina gula kyrka.
6. Jag träffade någon lika knäpp som jag och som på något knäppt sätt tycks tycka om mig lika mycket som jag tycker om honom. Efter en tur på en kyrkogård kom vi på att vi nog är bättre tillsammans än isär och det är kanske det klokaste våra hjärnor kokat ihop. 

Ett kärleksbrev

Det finns en person jag så ofta tänker att jag borde ägna ett blogginlägg åt men det blir aldrig av. Hur ska jag egentligen kunna skriva ett inlägg, en kärleksförklaring, till mitt livs kärlek, min bästa vän och förtrogne? Hur kan man egentligen med ord beskriva det där som får mig att spontant brista ut i tacksamhetstårar vid midnatt framför toalettspegeln? Hur ska jag i hela fridens namn kunna beskriva den där känslan av ständig kärlek och trygghet? Det går nog inte men jag ska försöka. Jag har en vän, och vilken vän sen! Han heter Jesus och jag tänker mig att han egentligen inte behöver någon historisk presentation, ni vet ungefär vem han är. Okej. Den här Jesus, min bästa bästa vän, är den mest fantastiske jag vet. Jag känner ingen som är så trogen och så trygg. Föreställ er detta ändå: jag har alltså en bästis som alltså älskar mig så mycket att han dött för mig och som åh, hjälper mig genom allt. Va? Finns det något bättre än en ständig medvandrare som man kan luta sig mot? Jesus som bara finns där hela tiden, vad jag än sysslar med, hur himla töntig och trotsig jag än är. Och det är jag, mest hela tiden. Och det är kanske (vaddå kanske - absolut) det viktigaste och mest fundamentala i livet. Det finns ingenting jag någonsin skulle byta bort Jesus mot. Alltså, ingenting är ju ens halvbra när man jämför med Jesus. Ingen rikedom, ingen popularitet, inget pris. Ingenting går ju upp mot ett samtal med Jesus. Han är ju på riktigt bättre än allt här i världen. Bättre än tonårskärlek, bättre än MVG+ på ett prov, bättre än festernas fest. Det går ju inte riktigt att förklara utan att man hamnar på en så andlig och pretentiös nivå så jag kanske lämnar det så. Att inget går uppemot att mysa med Jesus. Den känslan går inte att uppnå på annat sätt och den är det tryggaste, lyckligaste, bästa känslan att uppleva. Att veta att Jesus är min och jag är ju hans. Och det är det tryggaste och viktigaste och jag älskar honom så. Jesus är en lifesaver och en lifechanger och jag vet inte vem jag vore utan honom. Så. Varsågoda. Det var en liten kärleksförklaring från mig till mästarnas mästare och kungars kung eller som jag brukar säga: min bästis. Han är ju kärlek. Han är ju allt. (Och ps. Vet ni? Han älskar er precis lika mycket och vill bli er bästis också. Ni borde prova. Det är det bästa som hänt mig.)
 

Jag ser Gud bakom allt jag ser/Bästa bästa dagen/♥

Älskade älskade söndag. Dagarnas dag. Vilken toppen, superb, extraordinär dag. Perfekt från topp till tå. Började dagen i kyrkan och jag var så himla himla glad över att vara där. Det var den finaste starten. Vi sjöng finaste sångerna, hörde en ypperlig predikan, kramades, skrattade, umgicks. Jag tog min traditionsenliga kyrkkaffekopp med mitt crew (som ni ser på bilden nedan). Efter kyrkan plockade vi upp tre av mina bästa jämnåriga (obs inga tanter nu, wow) och vi begav oss hem till Klöverträsk för twin peaks-dag. Hur kan det bli annat än bäst? Vi åt massa doughnuts och cherry pie i sann twin peaks-anda och jag introducerade dessa bästa personer för bästa serien. Nu lämnade de just the building och imorgon börjar jag skolan 15.20. Vilken ultimat dag. Jag är så glad och salig och tacksam för jag känner verkligen verkligen de bästa människorna - i alla ålderskategorier. Oändlig kärlek.

Vassijaureresan som ägde


Brosandi

Livet, lovet, är i full gång och jag älskar det. Jag har så roligt precis hela tiden. Jag fikar med kompisar, läser böcker, skriver brev, hittar fina kjolar på Kupan och äter långa frukostar. Det är precis så här det ska vara. Jag pluggade en timme idag och nu behöver jag inte plugga en sekund till på hela lovet. På torsdag åker jag på läger och på lördag får jag äntligen kramas med min bästa Barbro igen. Life's good. Nu ska jag läsa Fahrenheit 451 (ping Andrea) och bara njuta.

Ännu mer 2011-lista

Fem händelser som varit sämst det här året?
1 Det sorgligaste kan nog ha varit när jag kom till kyrkan och fick veta att mina allra bästa åttioåringar abrupt hade flyttat från Klöverträsk. Jag ringde Magda när jag gick hem och sen grät jag hela hela kvällen för jag hade så ont i hjärtat. Jag saknar fortfarande någon som kramar mig och säger ”åh, min flicka” och plockar upp mig med bilen på onsdagarna så himla ofta.

2 När huset i grannbyn brann ner. När huset där några av de mest charmerande människorna jag vet bodde. Alla klarade sig bra med mitt hjärta brister fortfarande så fort jag tänker på hur det måste känts att bli av med sitt hem. Det fina i hela historien är nog ändå Klöverträsks ofantliga kärlek till sina medmänniskor och att vi fick lära känna dessa fina människor som bodde granne med oss de följande månaderna.

3 Hela grejen med hur sårad och ledsen jag var på grund av mitt politiska engagemang i somras. Jag grät och grät och våndades väldigt mycket.

4 Det var väldigt sorgligt att jag spenderade hela mitt påsklov med att ha ångest över en oskriven rapport vilket gjorde så att jag inte kunde fokusera på någonting under hela veckan. Jag läste inte en bok.

5 Utöya var en fruktansvärd händelse som verkligen skakade mig och usch, jag kan fortfarande knappt tänka på det.

Blev året som du har tänkt dig?

Jag skrev såhär vintras och kan ju endast konstatera att året blev lite som jag önskade mig men ändå fyrtiofem gånger bättre. 2011 var ett så himla bra år på många sätt.

Vilka kläder har du använt mest?
Jag har nog mest burit klänningar, kjolar och stickade tröjor tror jag.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Monica Zetterlund är definitivt den som präglat mitt år ur en musikalisk synvinkel. Det kan nog ha att göra med att ingen sjunger som Monica. När Magda bodde hos mig i somras lyssnade vi förskräckligt mycket på Veronica Maggios senaste skiva och efter konserten lyssnade jag självklart mycket på Belle and Sebastian. Jag uppskattar även musik som påminner mig om det bästa som finns, sånt som Hela Kyrkan Sjunger, Minns Du Sången och Livets Ords Sångare och Musiker alltså. Jag har även lyssnat på mycket franskt som Edith Piaf och Juliette Gréco.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier.)
Alldeles för lite. Jag ser nästan aldrig på tv eller så. Jag såg dock en del på Mad Men och 7th Heaven. Gilmore Girls är ju ett ständigt inslag i mitt liv så that goes without saying lite. Jag såg Harry Potter and the Deathly Hallows på bio två gånger och grät tills det inte fanns några tårar kvar. 2012 kommer dock bli ett filmår, det känner jag på mig.

Vilka människor har du hängt mest med i år?

Jag har ju umgåtts mer än någonsin med Sara, vilket är fantastiskt för hon är en av de finaste och klokaste jag känner. Jag har umgåtts mycket med mina fina klasskompisar, lägermänniskorna, Magda, Anna och Daniella. Efter Vassijaure har jag hängt mycket med elimdamerna också.

Vad är det bästa du har läst?
Jag gjorde en topp fem-lista för ett tag sedan och där fanns Utrensning, Främlingen, Catcher in the Rye, Madame Bovary och Lady Susan med. Det är svårt dock. Jag har läst mindre än jag önskat men ändå för mycket för att kunna plocka ut solklara favoriter men dessa fem är fem av de allra bästa.

Vad var din största framgång 2011?
Att jag på något sätt kom på vad jag ska göra när jag går ut gymnasiet. Mitt mvg i matte b och i kemi är också något som jag är så himla stolt över för jag tycker att det är två extremt svåra ämnen. Jag har dessutom börjat göra det jag själv vill, alltså inte det som förväntas av mig utan det som mitt hjärta allra helst vill och det är en framgång och har gjort 2011 så himla bra.


Sex bra saker med 2011

Sex händelser som varit bra det här året?

1 Det häftigaste någonsin var när jag och Daniella åkte till Piteå och avslutade kvällen med att hänga på busshållplatsen med Ebba Witt-Brattström. Det är nog något av det mest surrealistiska jag varit med om. Vi betedde oss som vanliga människor fast jag allra helst ville fnissa och dö. Antagligen den mest fantastiska dagen i mitt liv. Att casually hänga med sin största förebild.

2 En gång i Stockholm blev tre. Jag hälsade på i huvudstaden som detta år vann mitt hjärta på riktigt. Jag såg Fredrik Lindström på tunnelbanan, fick en bok signerad av Kristina Lugn, fika med alla mina närmsta stockholmsvänner, såg på Enligt Bodil Malmsten, dansade till Belle and Sebastian på Cirkus, gick på Dramaten två gånger och provade på livet i Örnsberg. Ja, Stockholms vinter är en sällsam värld och även hösten. Jag trivdes så himla himla bra med att vandra omkring på Söder, lukta på böcker på Rönnells och fika på fina caféer.

3 Jag var i London i somras. London har varit mitt drömresemål sen jag var liten och alltid lekte att jag var internatskoleelev i just London. Det var något av det finaste jag gjort i hela mitt liv. Att börja resan med att bli misstagen för en britt och sedan under veckans gång vandra omkring i London, köpa jättejättemycket böcker på fina antikvariat, gå på Hillsong, uppleva Saint Paul’s Cathedral och allt annat så där jätteturistigt. Vi gick dessutom och såg Much Ado About Nothing (vilket råkar vara en av mina favoritpjäser) på Shakespeare’s Globe. Det finaste kan nog ha varit när vi gick the Queen’s walk och det satt uppe fina lappar överallt med fina ord och att efter vägen fanns Southbank Book Market. Rader efter rader med böcker under en bro. Så himla fint och overkligt. London, London, London. I’ll be back, my dear.

4 I juli var jag på Lappis. Lappis som kommit att bli en av de bästa och mest känslofyllda veckorna år efter år. Lapplandsveckan är en kristen festival i Husbondliden som alltid levererar. Jag sov alldeles för lite för att det finaste på dagen var ju morgonbönen och man kan ju inte gå och lägga sig för det finns ingenting så fint som Husbondliden efter midnatt med sina vänner. Jag umgicks med släktingar som jag nästan aldrig annars ser, lyssnade på jättebra predikanter och hade helt enkelt en så himla bra vecka.

5 I höstas åkte jag till Abisko med skolan och i samma veva till Vassijaure med KSN. Först och främst så är det alltid fantastiskt att åka till fjällen eftersom det är så ofantligt vacker natur. Att dessutom spendera två nätter i en stuga med klasskompisar är u aldrig fel och inte heller att dricka nyponsopppa på en utsiktsplats klockan sex på morgonen. I Vassijaue lärde jag känna så många otroliga människor. Jag satt uppe till ett, åt godis och pratade om livet med Gertrud som bakar de godaste chokladhavrekakorna och fnissade och munhöggs varenda måltid med Barbro med den småländska dialekten. Jag gick vilse med Annette, som är så fin och bra att jag inte riktigt förstår hur det var innan jag kände henne, och lärde känna hela Vassijauregänget så bra och det var verkligen några av de finaste dagarna jag någonsin haft.

6 Jag var på två sommarläger i Arnemark. Det var så fint och bra på alla sätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns inga ord för Arnemarksatmosfären, man måste uppleva den. Man måste uppleva kärleken, skratten, sången, busen, allt. Man måste uppleva det. Och att spendera en hel vecka där var alldeles obetalbart.


Nobeldagen, min julafton.

Igår var det nobeldagen. Traditionen föreskriver ett överpeppat inlägg där jag vurmar sönder för allt vad nobeldagen innebär. Årets nobeldag var en av de vackraste någonsin. Tomas Tranströmer, mina damer och herrar. Det går inte riktigt att förklara men han väcker så många känslor. Det är klart han gör, hur många gånger har hans ord inte träffat rakt in i djupet av allt man är. När Monica, vackraste vackraste Monica, går upp å hans vägnar och håller ett lågmält men fantastiskt tal gråter jag som ett barn. För hela grejen är så otroligt fenomenal. När jag laddar upp bilden till inlägget börjar jag gråta igen. Allt sjunger. Ni ska minnas det. Nobeldagen är årets bästa dag. Tranströmer gjorde den bättre än vanligt.
När Horace tittar kärleksfullt på Ebba. När änkan efter en av pristagarna slänger en kyss mot skyn. När man ser Victorias klänning första gången. När gästerna får citera Tranströmer. När Tranströmer tjuvkikar på förrätten. När Magdalena Ribbing pratar tiaror. När Anna Hedenmo säger "kul att vi äntligen får ses" till Juholt. När Perlmutter citerar Tranströmer på svenska i sitt tal. När Ebba blir intervjuad. I could go on for ever. Nobeldagen - the day above all other.
bildkälla.

Tidigare inlägg
RSS 2.0