Ser på Antikrundan, lyssnar på Monica Zetterlund och läser litteraturanalyser av Ebba Witt-Brattström i väntan på ljusare tider. Väntar på orden och att kunna gå normalt igen. Väntar på orken och peppen. Det kommer väl. Tills vidare ligger jag i soffan och kastar bort viktig pluggtid på litteratur. Ganska okej ändå.

Tror inte riktigt att jag skulle överleva att hoppa omkring på kryckor och att jobba matte och kemi om det inte vore för fantastiska Monica Zetterlund just nu.

She's done it again. Tusen gånger bättre (och lite snällare) än Englund och så där magisk som bara hon kan vara. Här är några kommentarer angående Ranelid vs Englund-fighten:

"Jag tycker det vore mycket bättre om Ranelid skrev. Han är säkert från början en begåvad författare."

"Så fort man är med i Svenska Akademien eller inte intresserad av fotboll och liknande anses man som en jävla översittare. Jag har själv precis som Peter retat mig enormt på den här fixeringen Björn Ranelid har vid Akademien. Samtidigt tycker jag synd om Björn Ranelid, man förstår ju att det han vill är att vara med i Akademien."

"Det är så fruktansvärt synd om Björn Ranelid, han gör sig till åtlöje."

Bästa bästa bästa Kristina Lugn.

Imorgon återgår allt till det vanliga. Det är dags för tidiga mornar, långa dagar och lite för många mörka timmar igen. Jag intalar mig själv att det ska bli skönt med lite struktur på vardagen och det är väl förvisso rätt sant. Jag vill bara inte behöva sitta i skolan, med huvudvärken och för många ogjorda matematiktal igen. Nej. Nu ska jag inte vara sådan. Herrejisses. Jag har ju massor av fina saker framför mig. Konserter, författarsamtal och (herregudjagdöravlycka) Bodil Malmsten! Det blir ljusare nu. Dagarna blir längre. Hjärtat blir lättare. Det tror jag på (och hoppas) av hela mitt hjärta. Det här ska bli fint. Matematik B ska inte få förstöra mitt liv, min termin. Knappast. Jag ska slåss mot matematiken och komma ut segrande. För övrigt så faller snön fortfarande med jämna mellanrum och mellan snöfallen slår den bitande kylan till. Det gör det lite svårt att motivera sig att öppna dörren på vardagsmornarna men jag gillar det ändå. Jag är rätt välgarderad med tre par strumpbyxor på benen. Bor man i norrbotten så gör man. Det är rätt fint ändå. Jag ska plocka fram mina skidor till veckan och dra ut i spåren. Åh, vad jag saknat det. Dags att återigen spendera tid med kemiboken. (Nej, nu ljög jag faktiskt. Efter mycket övervägande blev utfallet istället att läsa Nelly Sachs. Bra val.)

♥ på Magda & 500 days of summer-leken

"Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."

Efter att ha slitit i mitt anletes svett kan jag fortfarande inte greppa hur jag ska få rubriken (coloursoftheworld) att komma längre ner på sidan. Jag orkar inte bloggdesigner. Den får vara vit. Bloggen är vit och rubriklös. Roligt. Men(!) i dagsläget kan jag ladda upp större bilder. För övrigt får världens bästa Ebba Witt-Brattström stanna i det här inlägget trots att det inte var tänkt så från början.