språkspråkspråk

Jag tycker att språk är det finaste som finns.

spürst du etwas?
unbedingt.

otra vez, por favor.
pérdon.

the streets of london seem extraordinary beautiful today.

Och när man talar om språk är det svårt att inte nämna Horace Engdahl och hans fenomenala femspråkighet på den höga akademiska nivån. Njut!


livet är livet.

jag uppdaterar sällan. sånt är lite för ansträngande för att göras ofta.
jag bakar och bakar och bakar.
jag sjunger och promenerar och funderar lite allmänt på saker och ting.
jag fikar, alldeles för mycket.
min lugg är lång och kvällarna är alldeles för korta.
dagarna flyger förbi, samtidigt som de går ofantligt sakta.
det är underbart med helg och sömn.
det är fint med kyla och långa brev.
känslan av att vara klar med något som tyngt ditt hjärta är lättande.
min motivation är på väg tillbaka. känns det som. sakta men säkert.
jag äter hårdbröd och dricker thé utan både mjölk och socker.
jag ler och jag skrattar.
jag fäller kanske en tår då och då. är man en lättrörd lipsill så är man.
jag lägger kanske lite för lite tid på mig själv.
och lite för mycket tid på allt annat.
men det kommer lösa sig. snart.
jag återupplever sommaren genom att läsa dagboksinlägg.
jag skriver sjukligt långa brev.
jag tycker om människorna runt omkring mig. lite för mycket kanske.
jag lever och andas.
livet är livet.
och så är det.
nu vet ni att jag lever.
jag hör av mig någon dag.

är det en vanlig dag? nej det är älsklings födelsedag!

Idag fyller en av mina absolut närmaste vänner år. Hon heter Madeleine och fyller så mycket som 16. Madeleine är väldigt fantabulös på otroligt många sätt. Hon har alltid nära till skratt och gör en så himla glad. Det är svårt att sätta ord på den här flickan. Hon är så underbar. Hennes humor är alltid bra (tycker min mor i alla fall...) och med henne kan man bara sitta och prata i timmar. Vi tycks liksom aldrig få slut på samtalsämnen. Ja, jag skulle kunna lovorda henne i timmar men det tar vi inte idag. Jag är i alla fall så ofantligt glad över att jag har fått lära känna denna ofantligt fina flicka. Ich liebe dich, darling. Grattis på födelsedagen.♥

yes. it's the way it is.

Tänkte att jag skulle visa hur dagens känts lite. Det roliga med dessa inlägg är att sångerna och bilderna uppfattas olika av alla. Så var och en av er uppfattar min dag på olika sätt, haha. Lovely.


Bild 1, 2.

ja må han leva!


lite småtokig bild men grattis på födelsedagen lillebror.

åh, sovaaa.

Kvällen var minst sagt galen. Jag är i vanliga fall rätt torr av mig och brukar verkligen inte uppskatta ungdomliga galenskaper men jag är trött idag. Så denna kväll orkade jag inte motsätta mig galenskaperna utan went along with it. Vilket resulterade i fanta i håret och annat sånt konstigt. Ibland måste man väl ta och släppa på sina tantiga gränser och vara ungdom, som alla andra. Well, nu har jag gjort det också. Imorgon ska jag umgås med lite klasskompisar och sen ska jag iväg på bibelskola. Det blir nog en bra dag imorgon. Om ni nu skulle bry er. Med tanke på bilden nedan så verkade jag inte helt släppa taget om min inre tant. Som ni kanske ser så förebrår jag Martin för hans oförnuftiga val om att spela krona hela tiden. Jag vill som bara påvisa att jag faktiskt var lite som vanligt i alla fall. Om än mycket lite men ändå. Jag känner på mig att jag misshandlat det svenska språket i detta blogginlägg och jag tror att jag kommer skämmas när jag läser detta senare. Ha överseende. Jag är så ofantligt trött. Godnatt på er.

Mamma Denise säger: "Men Martin, man ska inte spela krona. Titta bara på dina misshandlade knogar!"

ibland känns det bara så här.

Min vecka här känts lite så här:




Bild 1, 2, 3, 4
(klickar ni på bilderna så får ni höra hur veckan känts lite också.)

charlieissocoollike!


Nu tycker jag att vi ska bli lite glada igen. Och den här videon fick mig att skratta. Den är rätt fin, haha.

fy sjutton alltså.

INTE OKEJ. INTE OKEJ. NEJ.

Åh, vad jag blir arg. "Det här är ett ämne som tjejer skapar själva. En viss typ av tjej ska jag tillägga. En tjej som kanske inte utstrålar intelligens. En tjej som killar inte respekterar helt enkelt." Åh. Allvarligt? Så, hej alla ni flickor out there. Om pojkarna tar på er, då är ni dumma i huvudet. DET FUNKAR INTE SÅ. Så ta det som ett tecken, du är dum om pojkarna tar på dig. För du är dum i huvudet och för jämställdehten får du ta och finna dig i det. Var är logiken för det? Vad tänker hon med?

"Att tjejer skapat debatt kring den här typen av frågor gör att vi kommer längre och längre ifrån jämlikhet. Vi måste sluta göra oss själva till offer hela tiden. För om man tänker på det lite grann så är det väl ändå inte så farligt om en kille daskar till en eller tar på tutten lite. Men låt dem. Det är ju dem det är synd om. Inte oss." Ja, precis. Det är ju så hiiiimmmmla synd om killarna som tar på första bästa tjej. Verkligen. Bu-hu-hu. Åh, nu ska vi ta en tycka synd om förövarna också. Stackars dem. Åh. Vad jobbigt att ha övertaget och ofreda kvinnor hit och dit. Jobbigt liv. Verkligen.

Det är inte jämställdhet. Och det verkar hon säga att hon vill ha. INTE en chans säger jag bara. Om folk på riktigt hade tyckt som henne så skulle vi snart vara tillbaka i könsrollerna som fanns för 50-60 år sen. Och det är bara inte okej. Jag är så arg att åh. Jag kan inte riktigt uttrycka mig bra at the moment. Hon kanske bara skrev inlägget för att få läsare, men vem bryr sig? Det är ändå inte okej. Aldrig. Nu får hon väl ändå ta och skräpa sig.

Hanna uttryckte ungefär det jag vill säga om detta ämne.


herreminskapare.

2009:

1962:


Vart är världen på väg? Tänk om dagens ungdom vore som vår käre Carl Bildt var när han var 17. Det hade varit underbart. Vi måste ta lite initiativ ju. Daniella, börja videoblogga, okej? Bli den fina förebilden. Punkt slut.

schule.

Snart börjar skolan om igen. Och jag vet inte vad jag ska tycka om det. Åh. Jag gillar ju verkligen skolan. För jag måste ha struktur i min vardag, och det får man ju verkligen av skolan. Så tro det eller ej, men jag längtar faktiskt lite. Jag längtar inte speciellt efter att den enorma plugghysteri som kommer i och med skolstarten och jag längtar inte efter nationella proven. Jag längtar efter struktur. Jag längtar efter bestämda tider och ett schema att följa. Man måste ju försöka vara positiv också. Nu börjar vår absolut sista termin på grundskolan. Tanken är helt sanslös. Tänka sig att vi har blivit så stora. Och ja. Det känns rätt sjukt. Tänk att snart splittras vi för gott. De vänner jag gått med från dagis kommer jag inte att gå i samma klass som längre. Fast samtidigt är tanken rätt spännande. Tänk vilken grej att börja gymnasiet. Läsa kurser du själv vill, läsa det du är intresserad av. Ja. Wow. Det blir nog fantastiskt. Nu ska jag ut på promenad i -30 grader!

Och snart åker jag aldrig denna buss igen.

haha, åh.


det var ett väldigt känslofyllt avsnitt igår. tårarna kom nästan, men bara nästan.

things to hate about this evening


http://storiesmadebyus.blogspot.com/

kort, men otroligt fin och hjärtskärande.

grattis, fina du.


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 

Jag har en kär vän som fyller år idag, och hon är så ofantligt fin alltså. Men hon förstår det inte alltid själv och kommer därför halshugga mig när hon ser dessa bilder. Men hon är så himla fin att jag inte kunde låta bli helt enkelt. Och åh, hon har varit i USA alldeles för länge. Men nu är hon hemma igen. Så på måndag får vi ses igen (♥) och det kommer bli fantabulöst. Åh, denna flicka är en ytterst bra vän och fantastisk att prata med när man tror att biologiboken ska svälja en levande, eller när man bara har pluggångest. Åh, vad tur att jag hade henne alla stressiga skoldagar i åttan. Så ett stort, stort grattis till finaste Johanna på hennes födelsedag. 16 år, det är inte att lekas med. Puss. ♥

hoho, ja.

En liten sen reflektion angående nyårslöften och förändringar.
Vissa drar en parallell mellan nytt år och nytt liv. Det vill jag dock inte påstå att jag gör, det är inte så jag ser på livet. Ett nytt liv tycker jag är lite att ta i, ett nytt liv varje år känns ju rätt onödigt. Kan man inte nöja sig med det livet man har? Det är ju alltid en bra grund. Jag har en bra grund och jag kan jobba vidare på den. Jag kan göra de förändringar som jag känner är nödvändiga i mitt liv men ett nytt år ska inte vara ett kriterium för förändringar. En förändring man gör kan komma när som helst på året. Fast ett nytt år kan vara en språngbräda, en knuff i rätt riktinig. Och det är ju verkligen inte fel trots allt. Men man kan inte alltid vänta på ett nytt år innan man börjar förändra saker. That's all I got to say.
(haha, random bild som förresten är rätt ful och så vidare men ni får leva med det!)

hej augusti-december

Augusti var också en sjukt fin månad. Om man bortser från skolstartsångesten som alltid kommer krypandes i början av agusti, men sånt får man leva med. Fast jag längtade efter lite struktur också. Jag var förresten på världens bästa läger och lärde känna så fruktansvärt fina personer. Sen umgicks vi en del under resten av månaden också. Och hela högen skaffade facebook, lovely. Jag började längta till hösten också, den såg så ljus ut. Sen började skolan. Och herreminje, hela hösten förstördes. På en enda dag. Hösten såg inte alls ljus ut längre. Men "vi tar oss igenom det, tillsammans" och det gjorde vi. Otroligt men fantastiskt. Det finns så ofantligt fina människor här i världen. Och åh, det var ju bönevecka, superfint. Och så köpte jag min älskade väska. Ni vet. Årets bästa köp, haha.

I september gjorde jag den här höstspellistan. Och jag började älska EPA. Framför allt när det var eftermiddagsepa. Sista passet de veckorna var, och är, too good to be true. Och i september kom en viss flicka in i mitt liv, turned it upside down lite. Numera undrar jag vad jag skulle gjort utan henne. Better together, Emma. ♥ Och ja, vad mer hände? Ungdomsarbetet drog igång på kyrkan igen med en hejdundrandes utklädningskväll. Och jag och Alvina åkte HISS. (Guldstjärna till Pernilla med de fina glasögonen! Och tomten gick INTE förbi mitt hus i år. Han kom in. Okej, internt. Förlåt.) I know, vi är coola. En liten parentes bara, jag har gjort det en gång till efter det. Anne är snäll. Slutparentes. Och så drog plugghysterin igång på riktigt. Och jag velade hit och dit angående vad jag skulle välja för linje. Jag saknade min säng och jag älskade hösten. Och så var jag på världens mysigaste dopsamtal och fick där lära mig intressanta ord som snarskank. Och så var jag rätt sjuk hela tiden också. Och åh, kulturnatten var ju som fin också. Och så var det Go! Luleå. En sjukt fin helg helt enkelt.

I början av oktober hade jag och två fina flickor en liten photoshoot som resulterade i mycket kalla fingrar. Och de där kalla fingrarna som behövde få värma sig genom att hålla i en varm kopp resulterade i att undertecknad missade bussen. Och vi hade fotbollsavslutning, väldigt sorgligt. Och det kom lite snö. Men den kunde inte bestämma sig, så ena sekunden fanns den där. Och nästa inte. Och så döpte jag mig. Åh. Det var för fint för att kunna beskrivas men ni kan ju läsa här om ni vill. Jag tyckte till väldigt mycket den månaden. Om rasism, SD och så vidare. Och höstlov var det också. Jag lyssnade på Margaret Thatcher och log för mig själv åt hennes dryghet.

November var en konsertfylld månad. Eller ja, i mina mått mätt. Jag hann med två konserter den månaden. Två fantastiskt bra konserter. Bengt Johansson och Lars Winnerbäck. Det var väldigt fint må jag säga. Och så förstod jag vilken linje jag hörde hemma på, vilket lättade på gymnasieångesten en hel del. Det var lägeråterträff och jag började lyssna på julsånger. På tok för tidigt. Jag och Emma åt sanslöst mycket knäck en fredag och en helg klev jag självmant upp åtta hela helgen. Jag borde göra det igen. Det var så upplyftande. Skolan var rätt körig i november också men, som ni ser, överlevde jag. 

December då. Ja. December började inte bra alls. December började väl ungefär sämst i hela världen. Ja, vad ska man säga? December präglades rätt mycket av den händelsen och var därför stundtals inte alls speciellt ljus. Men åh, vi fokuserar på det bra tycker jag. Det var nobeldagen. Alltså, jag måste erkänna att det verkligen är en av de bästa dagarna på året. Nobeldagen är nästan lika bra som julafton, no kidding. Och åh, Martina släppte sin första singel. Och sen fick vi hennes skiva också. Som förresten släpps utanför Luleå i Januari. Alltså typ, snart. Och på den skivan finns bland annat denna låt med. Grejen är att hela skivan är så fantabulöst bra och vid det här laget kan jag i princip hela skivan utantill. Anyways, det var julafton och jag fick fina julklappar och en fin dag med släkten. Och åh, ja. Det var en helt okej månad. Since we're looking on the bright side of life. Puss.

elizabeth blackburn, åh.


alltså, den här bilden gjorde mig helt lycklig i hjärtat. åh, hon är så fin.
"and then you know, love got in the way, right?"- gulligt. verkligen. fast det gjorde den ju inte, men ändå.

finisfint.

"Nu tror jag nog att det är vår flicka som kommer gående." ♥

hej januari-juli

Första januari. Nu skulle det som passa sig med en liten årsredogörelse så här kommer den!

2009 började med några fina dagar med Elin. Och en dag på stan med Ellinor. Och ett möte med en rätt saknad glädjespridare från sjuan. Jag fick Harry, a History och var lyrisk. Jag knarkade bokstavligt talat apelsinjuice i januari. Det var drogen med stort D. Skolan började om efter ett fint jullov och jag trodde att vårterminen skulle bli den värsta terminen någonsin. Jag fasade för de SEX proven innan sportlovet och bet ihop. När man ser tilllbaka på det vill man nästan skratta. Sex prov på typ galet många veckor är ju inte ens speciellt jobbigt. Vet ni vad jag också gjorde? Jag särskrev lite smått. Det är seriöst illa.  

I februari fastnade jag för Imorgon när kriget kom-serien och jag sträckläste alla sju böcker. Jag spelade snörugby och åkte massa skoter med Dennis och Joel. Jag blev firad på elevens val och världens finaste Ewe och Linnea hade bakat en tårta och köpt Absolute Musicals till mig. Typ det finaste någon någonsin gjort för mig. Den elevens val-lektionen var så episk att det är obeskrivligt. Jag firade min födelsedag med släkten och semlor. Jag nötte HIMYM och lekte med folkgruppen. Vi hade skidklassikern och den var så fruktansvärt härlig.

I mars åkte vi till Kåbdalis med kyrkan och Joel visade upp sina skills. Anna bjöd på semlor på ev och Isak tog kort på bajs. Jag och Ewe dokumenterade den borttappade vantens resa och hade picknick på skolan. Jag fick vårkänslor också. För himlen var alldeles klarblå. Jag och Felicia praoade i två fantabulösa veckor. Den första veckan dracks det kaffe och dansades till peppmusik. Och mitt i alltihop så åkte jag på matteutställning med min mor och mötte mina lärare som satt och fnittrade i korridoren.

Vi praoade på min mors jobb en vecka också vill jag minnas. Men det var i april. Och jag saknade sommaren 2008 av någon anledning. Finaste Erica kom hit och vi hade det hur bra som helst. Jag klagade även på människor som inte förstod det där med adverb och jag var rätt less på snön. Jag började trots allt cykla till bussen och lyckan var gjord. Jag åkte till Hemavan och det var nog utan tvivel bland det bästa jag gjorde på hela året. Det ledde till större saker så att säga. Jag kunde inte sluta lyssna på Who Am I och innebörden av låten berörde mig verkligen. Lord, you catch me when I'm falling. Jag tränade mycket fotboll också, vi tränade ute och jag trivdes i mitt nya lag. Visst räknas valborg till april också? Ja, i alla fall så tillbringades hela valborg på kyrkan. Det var fina konserter och trevligt folk.

Maj började seriöst bäst. Ingen annan månad började nog så bra. Jag vaknade åtta och cyklade sedan i solskenet till kyrkan och städade. Och umgicks med jättefina människor. Sen fortsatte det med att vara världens mest produktiva dag med två promenader och en fotbollsträning med mera. Och jag tror att det var i maj som mitt promenadberoende satte igång. Jag blev all of a sudden superrastlös hela tiden. Helt galet. Jag ville ha ett hopprep och en rolig hatt. Vi spekulerade alldeles för mycket om en viss lärares mage och jag upptäckte Hillsong. Jag började gå i kyrkan också. Jag tror att det var i maj som onsdagsbön blev till en vana också.

Det blev sommar i juni och det var väl allt för väl. På nationaldagen sjöng vi fina sånger och jag blev rörd av flagghissningen. Vi åkte till Gällivare men laget och det var mysigt som tusan. Och så gick vi ut åttan. Tänk va. Och jag grät och kramades. "Du ska också få en kram!" är ett sånt där tillfälle som jag fortfarande blir tårögd av att tänka på. Sommarlovet började med en dag på stan med Daniella och på kvällarna lyssnade jag på livepredikningar från Nyhemsveckan. Midsommarhelgen var det absolut bästa midsommarhelgen i mitt snart femtonåriga liv. Dagarna började på tok för tidigt och jag somnar alldeles för sent. Och det blev många resor i den röda lånade bilen. Men det var faktiskt supertrevligt. Och på dagarna umgicks jag med Emelie och Joel och var på massvis av möten. Piteå Summer Games spelades och ja, what to say? Vi hade roligt i alla fall.

Min far och jag började juli med en tur till lappis. Vi lämnade vår lilla by tidigt på morgonen och kom hem efter tre morgonen därpå. Men det var det värt. Vi cyklade till badstranden flera gånger per dag och liftade med Emelie på fyrhjulingen. Vi gav oss iväg på en bilsemester runt Sverige också. Vi besökte många fina platser och vi träffade många fina människor. Och jag bytte till denna blogg. Jag tältade med Emelie och Joel och jag fotade många blommor och funderade en hel del.


tjugohundratio

2010, nytt decennium. get used to it. live with it. have a blast. puss.

RSS 2.0