pimp my coat!


Fint fint fint


Det här är jag på världens finaste plats, om du frågar mig.
Det sitter ju inte helt fel med en bok av världens finaste författare heller.
Dessutom är det fint att sluta tidigare, oväntade konversationer och fika med fina vänner.
Ja, det är fint fint fint trots bristen på skåp och tyngden av böckerna som trycks ner i väskan. Detta slutar med en väska vars axelband är sönder. Sådant är dock livet. Sneda ryggar får man leva med verkar det som. Äsch, det löser sig någon dag.


Hej hej NV!

Det känns rätt fint att detta inlägg skrivs på min nya dator som vår kära naturlinje har gett mig (gett var kanske att ta i, lånat tills vidare!). Gymnasietiden har nu börjat och det känns jättebra. Den där knuten av ovisshet och nervositet har upphört. Det känns bättre och bättre för varje dag som går. Det känns väldigt fint att kunna sitta i sängen (min bästa vän) med datorn. En helt ny värld! Man får väl leva med ryggbesvären som lär komma med tanke på den totalt oergonomiska ställningen jag sitter i. Jag måste förresten bara få skryta lite och visa hur mycket naturare jag faktiskt är: Idag har jag kopplat ihop en dator till min bror. Naturtjej, javisst! Nog babbel for now, over and out.

Adjö sommarlov

Mitt sommarlov drar snart sina sista rosslande andetag. Mitt sommarlov är inom en mycket snar framtid över. Imorgon ska jag infinna mig i en aula klockan nio nollnoll. I kväll är det dags att tacka mitt sommarlov för vår tid ihop och säga adjö. Istället får jag omfamna ett nytt skolår, en ny skola, en ny klass. Det är så svårt att greppa, så svårt att ta in. Jag har inte hunnit tänka efter ännu. Jag har inte känt efter. Så istället för att tänka på morgondagen och min framtid ska jag läsa Dubbelgångaren av Dostojevskij och försöka kurera mig!


Drottningen vänder blad

Igår satt jag på biblioteket nerkrupen i en stor fåtölj och skrattade för mig själv. Det förklarar nog boken jag läste. Den var så otroligt bedårande och det var väl därför jag satt och skrattade. Boken heter Drottningen vänder blad och är skriven av Alan Bennett. Boken handlar om att Englands drottning upptäcker bokbussen och helt enkelt fastnar i böckernas värld. Under de 124 sidorna boken innehåller utvecklas drottningen mycket. Hon blir visare och mer empatisk ju mer hon läser. Det är en förvisso ganska lättsmält och snabbläst bok men det finns ändå så mycket fint att hämta från den. Drottningen blir ett praktexempel på vilken inverkan böcker har på människor och att det aldrig är för sent att upptäcka världen. Den är verkligen jättefin och, som sagt, bedårande. Så jag tycker att ni ska spendera någon timme med den här boken, mer än det krävs nog inte.

"Denise!!!!!!!!!!!!! Du är i tidningen............."

Intervjuer. Jag avskyr dem. Jag avskyr hur man överrumplas av frågorna, stundens hetta och jag avskyr hur hjärnan vägrar att samarbeta. Det slutar med att det jag spottat ur mig inte alls är det jag vill ha sagt. Jag avskyr efterklokheten som smyger sig på. Jag avskyr att tänka på allt man borde, och inte borde, ha sagt. Rösten skakar, benen skakar.

”Vad är det jag säger?
Herre Gud i himmelen,
ta mig härifrån.”

Och sanningen som låter så patetisk eller pretentiös. Så pretentiös för alla som inte spenderat sitt liv bland Hc, Hce och Hc.03. Så otroligt patetisk för alla som inte har läsandet som drog.

Men snälla nån!

"Blondinbella är som Strindberg"
Dagens expressen (17/8).

Correction: Blondinbella är inte som Strindberg.

Jag vet inte riktigt när det blivit helt normalt och accepterat jämföra bloggerskor och självhjälpsförfattare med en av Sveriges (i allmän åsikt) mest betydelsefulla författare. Att hon tar upp småsaker och har "jävlar anamma" räcker, with all due respect, Annette Kullenberg, inte. Ingen kommer att läsa Egoboost om hundra år. Just for the record. Detta visar ju verkligen på vilket samhälle vi lever i idag. Herreminje.

dance in the rain


La vie n'est pas pour attendre que l'orage passe, mais pour dancer dans la pluie.
(Livet handlar inte om att vänta på att stormen ska gå över utan att lära sig att dansa i regnet. I en liten ungefärlig översättning.)


Fönsterutsikter kan säga så mycket

"But I know a part of me is always busy with some part of the landscape, following the movements of the seagulls, trees and shadows, spotting boats and checking to see that the world is always there, always interesting and always a challenge to write about: an assurance that a writer needs to continue to write and a reader needs to continue to read." - Orhan Pamuk

Det bästa livet

Min kväll har fram tills nu bestått av:
Halv elva en sommarkväll (Marguerite Duras)
Thé
Resten av kvällen ser ut såhär:
Porträtt i sepia (Isabel Allende)
Thé
Glass

Addera dessutom en biblioteksdag till detta.
Det är såna här dagar jag känner att mitt liv är bäst.


RSS 2.0