Dagen började helt odisciplinerat med att faktiskt strunta i att gå till bussen och snålåka med mina föräldrar en timme senare. Otroligt skönt med lite mer sömn men jag saknade faktiskt bussresan litet. Tisdagar jämna veckor är dock, som jag tidigare nämnt, fyllda av melankoli. Det är hål på hål på hål. Positivt sett hann jag se tre Gilmore Girls-avsnitt i alla fall. Jag vet inte om jag sagt det tidigare men åh, världens bästa TV-serie. Skoldagen var som sagt fruktansvärt melankolisk men så är det ibland. Jag fick i alla fall ett upplyftande mejl som fick mig att överleva dagen lite. Centerpartiet + Gilmore Girls = tisdagsräddning. Guld!

När jag kom hem försökte jag bota melankolin med ännu mer Gilmore Girls. Ja, jag har blivit en sann Gilmorejunkie. Hela kvällen har jag tyckt synd om mig själv och min upprivande hosta har gjort kemiboken ännu mer tungläst och sövande. Jag har strävat efter perfektion i mitt engelskarbete och har påmints om hur det känns att faktiskt inte acceptera något annat än högsta betyg. Det var länge sedan jag hade den inställningen till skolan. Mitt hjärta klarar inte av det när det är med naturmått som allting mäts. Nåväl. Jag har även insett briljansen hos ryggsäckar och försökt att ta efter Rory Gilmore i mina studier. Om jag fortsätter på det spåret kommer dessa sista skolveckor gå lysande - Gilmore Girls bär med sig så mycket bra och så mycket pepp. Jag önskar att jag kanske lagt lite mer energi på det här med bloggutmaningen men nu blir det illa skrivna inlägg som kommer i sista sekunden och som jag egentligen inte vill lägga upp men en utmaning är en utmaning.

Nu tänker jag sova och försöka se fram emot morgondagens idrottslektion. Tack och lov att ljuspunkten finns där på kvällen. Ännu en gång, centerpartiet är guld.

Day 06 - Your day 

Åh, kärlek. Världens vackraste ting. Kärlek är allt. Kärlek är människor. Kärlek är världen. Kärlek är allt det vackra, allt det som väcker vackra känslor inom en. Det kan vara kärlek till en annan människa eller likväl kärlek till ting. Kärlek är kärlek. Vackert och obeskrivligt. Kärlek är att få ett bokpaket med poesi när man kliver på bokbussen för att bibliotekarien minns att man gillar poesi. Kärlek är att dricka thé och prata med någon fin människa. Kärlek är att ha någon som stöttar upp en när det blir så svårt att stå själv. Kärlek är att någon bara är ett telefonsamtal bort. Kärlek är omtänksamhet och leenden. Kärlek är att genuint bry sig om andra. Kärlek är litteratur (åh, min älskade litteratur). Det är ju att hälsa på bussen och att hjälpas åt. Det är att skratta med någon och att vara fri. Kärlek är att tycka om någon till molnen och tillbak. Kärlek är förlåtelse och att hitta ett fint sms i inkorgen. Det är ord och att upptäcka nya saker. Att se att det vackra i olikheter. Det är att veta att kärleken övervinner allt. Att det är svaret. För det är det ju. En människa utan kärlek är som ett bibliotek utan böcker. Ingenting.

Day 05 – Your definition of love

Day 04 – What you ate today

Mina föräldrar är världens bästa människor. Hela grejen med att de står ut är ju helt fantastisk. De står ut med all tonårsextremism och min ogrundade avsky för städning. Att de kokar thé till mig när jag kommer hem stelfrusen efter skolan och skänker bort kramar i tid och otid. De är helt fantastiska. Fullkomligt eminenta och fina människor.

Mamma och jag har väldigt similär humor. (Ja, similär är härmed ett godkänt ord) Jag älskar när hon sätter igång och skrattar vid frukostbordet så att jag inte kan dricka mitt thé för att vi skrattar så mycket. Jag tycker så himla mycket om att hon fortfarande lever på Elvis in consert och att hon ska få åka på det igen. Jag gillar när vi åker lift tillsammans på vintrarna och slamsar så där som bara vi kan. Jag tycker så hemskt mycket om hennes skratt.

Bland det finaste jag varit med om var när pappa läste Shakespeare för mig klockan ett på natten. Jag älskar att prata om böcker med pappa, att han läst så mycket bra böcker. Jag tycker hemskt mycket om att han vet så mycket. Jag gillar att äta godis och plugga matte med honom. Han är så himla klok och fin.

Vad ska man säga? Föräldrar är föräldrar. Ofta tagna för givna men livsviktiga.

Day 03 – Your parents

Min första kärlek, vilket diffust uttryck. Min första kärlek, om dagisromanser räknas vilket de bör, var en nu mycket kär vän. Vi skulle gifta oss och bo i mamma och pappas källare. Våra barn skulle själva bestämma vad de skulle ha för kläder på sig och jag skulle minsann vara herrn i huset. Det vara bara självklart att vi skulle gifta oss, så var det ju. Jag ritade stora lappar där det stod våra namn och lite hjärtan sådär. Det var så självklart. Det var så fint och vi var ihop hur länge som helst. Jag tror att vi till och med glömde att göra slut så det gjorde vi när jag gick i åttan. Snacka om långvarig romans!

Day 02 – Your first love

Efter att ha läst en massa bloggar som gjort en trettio dagars bloggutmaning så kände jag att det nog var min tur också. Det kanske kan få mig att börja skriva lite igen. Natur har torkat upp skrivandet – om man nu får skylla på sådant som gymnasieprogram.

Jag är Denise. Det är mitt namn och det används ofta som adjektiv. Det är dock en helt annan historia. Jag föddes för femton år sedan, den tolfte februari. Efter BB tog mina föräldrar med mig hem till Klöverträsk. Jag spenderade några år i lägenhetshus (ja, vi har ett sådant i Klöverträsk) och flyttade sedan till mitt nuvarande hus. Jag spenderade barndomsåren med att springa omkring på granngårdarna, få presenter av Bergatrollet, bygga snögrottor och läsa böcker. Jag lärde mig att dricka thé och fick vara med i den prestigefylla Théklubben som hade möten och samlade på thépåsar. 

Jag har en enorm obesvarad kärlek till litteraturen. Jag kan ha långa utläggningar om litterära liknelser, ord eller, för all del, kapitalism och liberalism. Litteraturen är essentiell i min tillvaro. Litteratur är det bästa jag vet. Jag spenderar lite för mycket av min tid på att skriva boktipslistor eller på att helt enkelt försöka pracka på bekanta böcker jag läst och älskat. Det senaste – To Kill a Mockingbird, läs läs läs!

Jag brukar säga att jag är kär i människorna. Jag är jätte-obeskrivligt-extremt kär i människorna. Jag är kär i det människor kan skapa, det människor kan betyda. Jag är kär i människor som har en övertygelse och som kämpar för något. Jag är kär i människor som är vardagshjältar. Jag är kär i alla känslor som vi människor kan fyllas av. Jag är helt enkelt jättekär i allt det vi människor är. Att ”vara kär i” är ett av mina mest använda uttryck kanske märks. Några av mina stora kändiskärlekar är Anna Hedenmo, Camilla Lindberg, Torgny Lindgren, Annika Norlin, Ebba Witt-Brattström, Paul McCartney & Horace Engdahl. Jag tycker att jag inte ens borde behöva nämna den största kärleken - Bodil Malmsten. Kommentarer är överflödiga.

Jag gillar centerpartiet*, dialekter, Annika Norlin på repeat, p3 dokumäntär, bibliotek, min soffa, högstadiet, ord, brev, bussresor, Maud Olofsson, webbkamerabilder med vänner, kyrkan, att sticka, lp-spelare, skratt, böcker, sömn, Harry Potter, att slå upp ord i ordböcker, frihet & människor som kramas hårt.

Jag ogillar funktioner (f)x = 3x+x^2, jantelagen, när svenskar är så himla mainstream, när man jämför Strindberg med Blondinbella, att behöva springa till bussen, att frysa, att inte kunna sova på bussen (om man inte för intressanta samtal förstås), att ha skåpet på sjunde våningen, när det går hål på strumpbyxorna, att spilla & att tappa bort saker.

I vinter tänker jag starta en CUF-avdelning i Luleå, klara skolan, läsa mycket böcker, köra en massa skoter, åka en hel del längdskidor, se Enligt Bodil Malmsten i Stockholm, gå på inomhusfestival och se Annika Norlin & Håkan Hellström, skriva nationellt prov i matematik, fika, ta promenader, använda mina eminenta täckbyxor & dricka mycket thé.



* = (det finns en lång historia om hur jag bytte från folkpartiet till centerpartiet som inte behöver dras nu faktiskt)
Day 01 – Introduce yourself

Ett litet inlägg tänkte jag tillägna vår allas Mona Sahlin. Trots våra enormt skilda ideologier så finns det en sak som Mona Sahlin har som resten av det (f.d) rödgröna samarbetet saknar. Hon hade en stark ideologisk grund och övertygelse. Det kan man inte ta ifrån henne. Faktiskt. Och när hon såg till att hon fick säga fina saker om Reinfeldt i partiledardebatten på tv4 visade hon att hon säkerligen är en fin person också. Dessutom har hon det absolut finaste skrattet bland partiledarna. Hon var nog min favoritsosse och nu är hon borta. Svensk politik blir inte samma sak utan henne. Så är det bara. På gott och ont så klart.

Mitt tips till (S):
Vill ni fortsätta på samma domedags- och allianshjälpande spår så bör ni välja Jytte till ny partiledare. Då är botten VERKLIGEN nådd.

Jag har spenderat några fantastiska dagar med min fantastiska väninna Sara (som jag skrev om här!). Hon gästade Klöverträsk och hela Klöverträsk fick ett annat sken. Dagarna vi tillbringade tillsammans här uppe i norr var fyllda med extraordinära saker. Vi promenerade omkring i den lilla by som jag får kalla mitt hem. Vi fick se nysnön som alltid är lika fantastisk och vacker. Vi pratade bort timmar på olika matställen i stan och gick omkring på bokhandeln och pratade om böcker. Vi tittade på fenomenala videoklipp och pratade om politik. Vi diskuterade ord i timmar och läste gamla brev. Vi förde intressanta samtal tills fyra på natten och gick på konstutställning. Vi drack thé och spelade mycket musik på min LP-spelare. Det var några dagar som minst sagt flög förbi. När jag läser de saker jag nu räknat upp frågar jag mig om det går att ha mer fulländade dagar än dem. Rätt svårslaget måste jag säga. Sara är svindlande och en av de finaste människorna jag vet. Alldeles förträfflig. Min lysande halsduksmusa! Vi kommer bli eminenta kulturtanter en dag, det vet jag.
fin fin fin fin fin fin

för att förtydliga (min handstil är inte den bästa när jag är frustrerad på matematiklektioner): lev med det/jag vill läsa böcker./matematik är OVÄRT./adjö.

Min kväll har spenderats med matematikboken och som ni kanske förstår av bilden ovan var det inte det roligaste jag gjort i mitt liv. Nu återhämtar jag mig genom att lyssna på lite Lill Lindfors (som förresten medverkade i ett fint program av sommarpratarna). Dessutom har jag gjort just det jag ville göra den där matematiklektionen - läst böcker. En av böckerna är Minnen av den alltid lika kloka Torgny Lindgren. En fantastisk bok som förgyllt många stunder den gånga tiden. Och jag skulle kunna citera citera citera hur mycket som helst. För allt han skrev var så bra. Så jag ska bjuda på några fantastiska citat:

Jag måste få skriva, sade jag. Alla tillvarons hemligheter finns dolda i skrivandet.

Stoffet är en bisak, en nullitet. Formen är huvudsaken! Jag råkade bara ha de där vattensökande stackarna tillgängliga i mina tankar, jag använde dem för att åstadkomma en form. Jag kan tänka mig att skriva vad som helst, bara jag finner den tillbörliga formen!
   Formen är helig! Vår evighetslängtan är en längtan efter form.

För mig har litteraturen alltid varit något storartat, ja heligt, sade jag. Genom litteraturen kommer vi i beröring med det eviga och gudomliga.

Den där Torgny Lindgren alltså. Alla kommentarer till de där citaten är överflödiga. Jag säger bara en sak - ja!