Hur jag spenderar fredagskvällen? Med pantertanterna såklart!

Det finns så många jag vill dricka kaffe och prata om allt mellan himmel och jord med. Jag skulle till exempel vilja prata med Moder Teresa om det här med att älska tills smärta inte existerar och jag skulle vilja skratta med drottning Kristina och höra allt om alla tokiga människor hon stötte på i sina dagar. Jag skulle också vilja dricka kaffe med min engelsklärare eller med Monica Zetterlund. Jag skulle gärna vilja dricka kaffe med Ebba Witt-Brattström och diskutera Moa Martinson, ord och litteraturens väsen. Det finns så många fina fina människor att prata med över en kaffekopp, jag kan inte bestämma mig.

Jag älskar kolagömmor. Dessa enkla enkla billiga bakverk som finns på bästa fiket i stan. Avnjuts helst med en kopp chaithé och gott sällskap.

Bodil Malmsten och Albert Camus är standardsvaren. För att de har skrivit böcker som vänt min värld upp och ner totalt. Bodil Malmsten som väckte bokslukaren inom mig på nytt och som gör det gång på gång. Albert Camus som får mig att känna mer än någon annan författare någonsin gjort.

Regn, utan tvivel. För att det luktar så gott efteråt. För att man kan sitta inne och läsa eller ta regnpromenader under ett paraply och njuta. För att regnvåt asfalt luktar obeskrivligt gott. För att efter regn är det så tyst och andäktigt.

Jag kan inte välja jag kan verkligen inte. Jag har inte ett bästa minne. Jag har tjugotusen lika fantastiska minnen som alla får det att pirra i magen och allt det där. Lappis, London, Vassijaure, stockholmsvisiter, Ebba Witt-Brattström, Bodil Malmsten, skolavslutningar, kaffekoppar i personalrum på bibliotek, vänner på besök, långa promenader, samtal, konserter, gudstjänster, mitt dop, läger, nobeldagar, alla dessa tanter med sin visdom, ni vet. Jag kan inte välja. Livet är för snällt mot mig. Jag har det ju så magpirrande bra mest hela tiden.

Ditt framtida-jag, hur vill du vara, se ut, bo, leva och så vidare?
Det här är min bästa fråga. Jag vill alltid prata om mitt framtida jag. När jag blir stor ska jag bli en rultig svensk- och historielärare och bo i Luleå, cykla till jobbet, läsa böcker under provskrivningar, ge böcker till elever med sköra tonårshjärtan. På söndagarna ska jag gå till Elim och jag ska laga mat på arnemarksläger. Jag ska ha hur mycket böcker som helst och traska omkring i klänningar och tröjor med tantkrage. Jag vill alltid ha frysen full med fika och jag ska ta långa promenader för att tänka - till exempel över betygsättningar och så. Jag vill rätta uppsatser medan jag dricker kaffe och på helgerna vill jag lösa hela korsordet innan jag kliver upp från frukostbordet. Jag vill fjällvandra, resa och skriva långa brev till mina vänner som flyttat härifrån. Jag ska ta vara på livet så himla mycket och verkligen göra det som känns rätt i hjärtat. Jag ska ju förresten luncha med min mattelärare för det har vi bestämt och jag ska spela upp ett bloss för moster lillie för mina elever när vi pratar poesi. Jag ska se på fransk film och sjunga Non, je ne regrette rien så ofta jag kan. Jag ska berätta för mina elever om Drottning Kristina för att hon är så spännande och jag ska bara leva ett liv som är vardagsfint och inte så pråligt utan bara precis som jag vill ha det - enkelt vackert.

Så obeskrivligt svår fråga. Jag tror att jag skulle leva i  Sound of Music. Jag vill nog helst bo i von Trapp-residenset fast gärna utan ett andra världskrig annalkande. Jag vill ju vara lika sprudlande som Maria och röra mig i lika vackra omgivningar. Jag vill dansa på ängar med bergen i bakgrunden och ja ni vet. Sound of music är ju den bästa filmen som finns.

Mina hjärtslag är tyngda av plugg men de slår hoppfullt och längtande. Snart sommarlov.

Vill utropa GULA KYRKAN FOREVER! för att det är där jag kramar alla mina fina tanter, sjunger alla fina sånger, myser med Jesus lite extra, känner mig hemma, skrattar så jag kiknar, gråter, fikar, har det bäst. Får en arm runt min axel och en varm nagellacksmatchande hand i min. Min lilla lilla vän viskat i örat, längsta längsta jagvetattdusaknardinavlidneman-kramarna. Alla konstiga original som gör mig så lycklig. Alla busiga bedårande ungar. Givande ärliga samtal. Allt. Elim, je t'aime, je t'aime beaucoup.

Jag är köttätare (usch vad hemskt det låter) men jag föreställer mig alltid att jag ska äta mest vegetariskt när jag flyttar hemifrån.

Min ultimata fest är inte en fest för visst är fester roliga men inte det bästa jag vet. Jag vill hellre ha ett kafferep där jag bjuder in alla mina vänner en varm sommardag. Vi breder ut filtar i gräset och äter sjutton sorters kakor som jag bakat och dricker kaffe och thé ur termos. Vi lyssnar på jazz och Belle and Sebastian och diskuterar litteratur musik politik religion tills dagen är slut. Man kan förslagsvis komma iklädd sin vackraste sommarklänning eller i en fin solhatt, det skulle jag uppskatta lite extra men mina vänner har alltid sån superb klädsmak att klädkoder är helt onödiga. Jag behöver inte gå på fest bara jag får sitta med mina vänner och prata om sådant som är viktigt här i livet. Det räcker. Det är nog.