Nobeldagen, min julafton.

Igår var det nobeldagen. Traditionen föreskriver ett överpeppat inlägg där jag vurmar sönder för allt vad nobeldagen innebär. Årets nobeldag var en av de vackraste någonsin. Tomas Tranströmer, mina damer och herrar. Det går inte riktigt att förklara men han väcker så många känslor. Det är klart han gör, hur många gånger har hans ord inte träffat rakt in i djupet av allt man är. När Monica, vackraste vackraste Monica, går upp å hans vägnar och håller ett lågmält men fantastiskt tal gråter jag som ett barn. För hela grejen är så otroligt fenomenal. När jag laddar upp bilden till inlägget börjar jag gråta igen. Allt sjunger. Ni ska minnas det. Nobeldagen är årets bästa dag. Tranströmer gjorde den bättre än vanligt.
När Horace tittar kärleksfullt på Ebba. När änkan efter en av pristagarna slänger en kyss mot skyn. När man ser Victorias klänning första gången. När gästerna får citera Tranströmer. När Tranströmer tjuvkikar på förrätten. När Magdalena Ribbing pratar tiaror. När Anna Hedenmo säger "kul att vi äntligen får ses" till Juholt. När Perlmutter citerar Tranströmer på svenska i sitt tal. När Ebba blir intervjuad. I could go on for ever. Nobeldagen - the day above all other.
bildkälla.

Kommentarer
Postat av: Andrea

Så himla underbart att en svensk äntligen får nobelpriset! Citatet du skrev hade jag inte läst förut, men det var nog det bästa jag läst av Tranströmer hittills! En annan dikt jag fastnade för i var "Stenarna", den var så fin att jag dör lite, haha...

2011-12-12 @ 21:25:33
URL: http://livesintechnicolor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0