Aldrig blir jag riktigt frisk men knotar på i alla fall. Jag skriver kemiprov, diskuterar moralens varande eller ickevarande på filosofin, deltar i onödiga kemilabbar och tar fel buss men lyckas ta mig hem ändå. Jag äter lunch med bra personer och skjortmatchar med Linnea i våra lila skjortor. Livet traskar ju på trots rethosta. Det är ju så. Idag har jag hängt med mitt gäng (dvs mina två bästa tanter) och massa andra fina kvinnor för vi har haft kvinnogruppsmöte. Vi har druckit afternoon tea, lyssnat på kvinnojouren och planerat in stickjuntor. Det finaste sättet att tillbringa några timmar en lördag. Ikväll bakar jag Agent Cooper's cherry pie och panikstädar för imorgon ska jag ha Twin Peaks-dag här hemma. Hurra! (OBS den som förstår den litterära vitsen i rubriken får oändlig cyberkärlek.)
 

Är inne på den tredje sjukveckan men tvingar mig till skolan för att inte hamna efter och för att inte dö av uttråkning. Jag längtar efter något mer spännande än kemi b. Jag längtar efter att börja förbereda läger, midsommar. Efter att spendera tiden med annat, mycket viktigare, än skolarbetet. Det tycks vara ett uppehåll för tillfället och det gör mig obeskrivligt rastlös. Hösten har svept över Luleå och nu är träden iklädda röda dräkter och man fryser varje morgon när man går till skolan i motvinden. Det regnar i mängder och jag trivs så bra. Sommaren är över, hurra och halleluja. Jag pinterestar away och dricker mängder av thé. Jag överlever men saknar som sagt att vara frisk och att jobba med kyrkaktiviteter. Imorgon har jag kemiprov och jag har pluggat en gång ungefär. Kemi är så efemärt! Ge mig något bestående, vettigt och jag ska gladeligen lägga ner tid på det. Adjö for now.

Jag hade en så fin helg. Jag inhandlade det sista inför den kommande fjällresan, såg Twin Peaks-filmen, var på gudstjänst, pysslade hos Tilde och påbörjade ett nytt handarbete. Den här veckan påbörjades i liknande dager. Jag traskade omkring på Luleås second hand-butiker och kom hem med fantastiska skor, skjortor, kjolar, blusar, koftor, you name it. Jag fikade med Oscar och Paulina (hur kan man vara så fantastiskt bäst som dessa två människor är?), vilket var ungefär det bästa i livet eftersom de är såna otroliga personer. Jag avslutade dagen med engelska och fick finaste komplimangerna av läraren. Jag tillbringar kvällen med läxor och med att gå in mina nya skor. Kan livet sluta vara så totalt briljant hela tiden? Jag blir ju bortskämd!

Livet äger! Min nya engelsklärare är en dröm, min maskeradutklädnad kommer bli bäst, jag åt på max igår, jag ser en massa Twin Peaks. Allt äger trots att jag idag är lite febrig (mer tid för Twin Peaks, tjoho!). Jag lever och mår bäst! That's all. (Think Meryl Streep)

obs obs Linneas bild (@misslinnealo på instagram osv)

Nu har det gått fyra skoldagar och jag älskar skolan så mycket. Det är så fint att vara tillbaka, att läsa i korridoren och kramas med Amanda. Imorgon börjar kursen jag är mest pepp på - filosofi! Det kommer bli bäst och jag läser kursen med bästa My så det kan ju inte gå fel. Imorgon börjar även engelskkursen och jag sörjer självklart att jag har ny lärare eftersom min f.d engelsklärare var den bästa personen i världen ungefär men jag hoppas att det kan bli fint ändå. Mitt schema är så tillåtande. Jag hinner annat än att sitta i skolan. Jag får sånt hopp om ett skolår utan enorma mängder skolarbete vareviga dag och där det finns ett liv utanför skolan och plugget. Jag har sånt hopp om det. Detta kan komma att bli det bästa året någonsin. Så känns det nu och jag tycker jag förtjänar det efter fjolårets 1100 poäng och neverending skoldagar. Jag kanske äntligen hinner läsa allt jag vill, se på tv, umgås. Vilken utopi, vilken dröm. 

Veckorna flyger förbi och sommarlovet börjar gå in i sista andningen men ändå. Jag gör så mycket fint. Onsdag-lördag var det Luleåkalaset i min kära hemstad och jag och mina kära vänner jobbade i Kalaskyrkan. Vi delade ut bibelord med brödunder på vår sida. Vi bad med människor, gav ut biblar, fikade. Vi gjorde allt det som känns viktigt att göra på en festival. På söndagen klev jag upp med sömndruckna ögon och gick till kyrkan för första gången efter sommaruppehållet. Vilken glädje. Jag möttes av varma långa kramar och fasta handslag av tårögda herrar. Jag grät för att Gud är bäst och jag trivs så bra i kyrkan. Det käraste återseendet denna månad. Jag har även fått hem min kära My från hennes tågluff och vi har maxat och sen tillbringat gårdagen hos Jonathan. Jag har så fina dagar, jag har så fina vänner. Ikväll åker jag till Arnemark och imorgon börjar det årliga sommarlägret som alltid är det bästa som finns. Lägrernas årstid, som sagt. Nu ska jag baka och packa klart. Aufwiedersehen eller hur det nu är. (+ har sett första säsongen av Downton Abbey - det bästa jag sett)

 

Idag har jag hängt på en filt i Stadsparken med så bra personer i så många timmar. Vi spelade alias och panik ordstress och åt kakor, drack isthé och hade så roligt. Klockan tolv i natt fick jag ett sms av min bäste granne/bror/bäqstis/barndomsvän och vi begav oss ut på midnattspromenad i sällskap av grodor och funderingar. Vi klättrade slutligen i vårt barndoms högsta mest klättervänliga träd och sen stekte jag mig en nattomelett. Rätt och slätt en ganska ultimat dag på alla sätt. (Imorgon börjar Luleåkalaset/kalaskyrkan och jag ska på flytta hemifrån-träningsläger i studentlägenhet.)

Bästa helgen i bästa stugan med bästa personerna.

Sommaren är inte rätt tid för att blogga. Jag jobbar min sista dag som feriejobbare någonsin och bakar rabarberpaj till dagisbarnen. Jag åker på kristen festival i Husbondliden och har bästa veckan men får på riktigt hundratals myggbett men även hundratals vackra upplevelser, minnen och saker att ta till mig. Vi lagar mat hos Jonathan och sen äter vi jordgubbar på altanen i kvällssolen. Jag läser böcker och stryker under allt intressant Sven Reichmann säger om filosofins roll i samhället och blir varm i hjärtat varje gång jag tänker på de kommande veckorna. Idag kommer två av mina finaste vänner hit och vi ska äta chips och dricka thé och prata om allt mellan himmel och jord. Nästa vecka åker jag återigen till Stockholm och det ska bli så fint. Sommaren är ju så fin ändå men jag önskar bara att vädret vore mer som i september. Jag tycker inte om sommarvärmen men det vet ni ju redan. Jag kanske återkommer med ett vettigt inlägg någon gång men jag lever och allt är bra och fint tack.

Så var midsommarhelgen ännu ett år över. Denna alltigenom alltid lika fantastiska helg. Arnemark, mitt hjärtas plats. Jag sprang på gudstjänster, sjöng av hjärtats lust, bad, kramades med vackra människor, kioskade, sprang omkring i köket ni vet. Jag gjorde bara allt jag tycker allra allra mest om. Så fantastisk helg. Varför blir ni inte kompis med Jesus allihopa för? Ni missar ju det bästa. 

Besöker facebooketableringen, får höra talas om nya fantastiska funktioner, dricker choklad, äter middag i mängder på Max, besöker gamla högstadieskolan, kramas med gamla lärare, myser i korridorerna där jag gått så många gånger förr och har bara bästa bästa onsdagen.

(Att blogga är en bisak)