Bodil Malmsten är min hjälte.
Hade inte biblioteket funnits hade jag varit förlorad.
Så är det.
Att jag blev författare och inte förbrytare, poet och inte prostituerad, är bibliotekets förtjänst.
För att det var öppet.
För att vem som helst fick gå in. Det var fritt fram.
Brottsförebyggande och samhällsekonomiskt sunt.
Där jag på en stol i ljusgården och läste Strindberg, Östersundsposten eller Vogue i stället för sniffa thinner på en vind och ligga det allmänna till last.
Så är det.
Att jag blev författare och inte förbrytare, poet och inte prostituerad, är bibliotekets förtjänst.
För att det var öppet.
För att vem som helst fick gå in. Det var fritt fram.
Brottsförebyggande och samhällsekonomiskt sunt.
Där jag på en stol i ljusgården och läste Strindberg, Östersundsposten eller Vogue i stället för sniffa thinner på en vind och ligga det allmänna till last.
Hela grejen är så fruktansvärt skamlig och sorglig och nej, så här ska det inte vara. Ibland blir jag så ledsen. Jag blir så ledsen när jag gång på gång påminns om den alltigenom odugliga kulturpolitiken. Förnuftsvidrig är vad den är. Absurd, befängd, fånig. Var tog tanken med folkbildning vägen? Detta bildnings- och kulturförakt. Det är så vidrigt, så vidrigt. Jag är bara fruktansvärt upprörd.
Kommentarer
Trackback
