Jahapp, där ser man

Ja, jag är lite ställd. Mario Vargas Llosa. Jag är ju lite bekymrad över att Tranströmer inte vann, ju mer jag läst av honom desto mer slår mitt hjärta för honom. Jag har inte läst Mario Vargas Llosa men traditionsenligt har jag lånat en bok på biblioteket och den ska läsas snarast. Det blev Berättaren. Det är förresten väldigt spännande att han är nyliberal(!). Jag andades ändå ut när Peter Englund sa "den peruanske" och inte "den japanske" eller "den amerikanske". Vargas Llosa verkar dock väldigt intressant och han verkar ha en fantastisk tro på litteraturen. Fint. Nu ser jag på Babel och försöker kurera mig. Kolla på klippet nedan. Skulle inte det vara fantastiskt om han fick detta stora pris? Han är ju så fantastisk. 

nobelpriset hit och nobelpriset dit

Jag sitter och läser lite om oddsen för nobelpriset i litteratur. Och kollar dessutom in vad SVTs kulturredaktion gissar på. Och jag vill framför allt säga nej nej nej nej nej. Ännu en gång är det Bodil Malmsten man får förlita sig på. Det finns så många stora nej som har låga låga odds. Framför allt Haruki Murakami. Åh, jag vet hur älskad och omtyckt han är i de flesta kretsar, bland de flesta människor men nej. Nej. Om Haruki Murakami vinner nobelpriset, Murakami vars bok Norweigan Wood jag fick tvinga mig igenom bara för att ge honom en ärlig chans, behövs det väldigt mycket för att Svenska Akademien ska återfå min respekt. Det skulle göra väldigt ont i mitt nobelhjärta. Väldigt ont.

De författare jag skulle vilja ge nobelpriset är i de flesta fall inte längre i livet men jag vill nämna dem i alla fall. Marguerite Duras, Thomas Bernhard, Strindberg till exempel. Bland de som nämns i den tidigare nämnda oddslistan så mär det svårt att veta vem jag skulle vilja se som vinnare. Jag är faktiskt väldigt dåligt inläst på hela högen. Det lilla, det ytterst ytterst lilla, jag läst av Tomas Tranströmer är dock fantastiskt. Och snart står Peter Englund och avslöjar det. Så himla spännande.

Pamuk och nobelpris


I och med läxornas frånvaro kommer min kväll spenderas med den otroligt vackra Snö av Orhan Pamuk. Jag har i och för sig inte läst så himla många satiriska verk men Pamuk lyckas verkligen med att skriva vacker satir. På tal om nobelpristagare så ser jag med förtjusning framemot torsdagens tillkännagivande. Jag vill verkligen inte tippa på någon men det skulle vara fint med en poet med tanke på att den senaste var Wislawa Szymborska och hon fick priset för 14 år sedan. Det är svårt men jag litar till fullo på de aderton och pristagaren brukar alltid vara läsvärd. Det kommer bli väldigt spännande!
(Denna är dagens sång!)


Bokbussen

Jag har återfunnit en kärlek som legat gömd någonstans i mitt inre sedan jag gick på mellanstadiet. Mitt hjärta slår återigen för bokbussen. Vilken fantastisk grej egentligen. En buss full med böcker som kör ut till små byar, som till exempel min vackra by Klöverträsk. Så otroligt fantastiskt. En buss kan ju i och för sig aldrig slå en filial som alltid finns där, ja, under öppettiderna så klart. Det är ju inte samma sak som att sätta mig i min soffa, soffan med stort s. Det är ju inte alls samma sak. Trots det så är det otroligt fantastiskt och jag kommer att slaviskt besöka bokbussen varje månad från och med nu. Glädjen, både från personalen och låntagarna, är priceless. Jag är så positivt överraskad att det inte är klokt. Boken jag fick med mig från bokbussen var förresten Maria och Arthur skriven av Jan Arnald. Den handlar om en av mina favoritpoeter och en anna stor författare. Underbart. Åh, vad glad jag blev av bokbussen. 

Denna lördagsnatt läser jag

I väntan på Godot!

Den luktar så där som bara böcker plockade ur bibliotekets magasin kan lukta och dessutom är den läst så många gånger att sidorna håller på att ramla ur. Jag har en spännande natt framför mig!

Att konsumera långsamt

Det här samtalet mellan Torgny Lindgren och Johar Bendjelloul är otroligt fint och en glädje att lyssna på. Nu har jag klickat mig in på bibliotekets hemsida och reserverat hans nyaste bok Minnen. Jag väntar med spänning! Och när jag har den i mina händer ska jag försöka att konsumera boken långsamt, precis så som Herr Lindgren helst vill ha det. Att ge litteraturen tid är galet viktigt men ofta händer det att man kastar sig in i boken och bara läser, läser, läser. Det kan vara så att man ibland får hejda sig och i Torgny Lindgrens fall ska jag definitivt hejda mig och ta det lite långsamt. Om inte annat så för att det är hans önskan.

Om att läsa långsamt.

Drottningen vänder blad

Igår satt jag på biblioteket nerkrupen i en stor fåtölj och skrattade för mig själv. Det förklarar nog boken jag läste. Den var så otroligt bedårande och det var väl därför jag satt och skrattade. Boken heter Drottningen vänder blad och är skriven av Alan Bennett. Boken handlar om att Englands drottning upptäcker bokbussen och helt enkelt fastnar i böckernas värld. Under de 124 sidorna boken innehåller utvecklas drottningen mycket. Hon blir visare och mer empatisk ju mer hon läser. Det är en förvisso ganska lättsmält och snabbläst bok men det finns ändå så mycket fint att hämta från den. Drottningen blir ett praktexempel på vilken inverkan böcker har på människor och att det aldrig är för sent att upptäcka världen. Den är verkligen jättefin och, som sagt, bedårande. Så jag tycker att ni ska spendera någon timme med den här boken, mer än det krävs nog inte.

Men snälla nån!

"Blondinbella är som Strindberg"
Dagens expressen (17/8).

Correction: Blondinbella är inte som Strindberg.

Jag vet inte riktigt när det blivit helt normalt och accepterat jämföra bloggerskor och självhjälpsförfattare med en av Sveriges (i allmän åsikt) mest betydelsefulla författare. Att hon tar upp småsaker och har "jävlar anamma" räcker, with all due respect, Annette Kullenberg, inte. Ingen kommer att läsa Egoboost om hundra år. Just for the record. Detta visar ju verkligen på vilket samhälle vi lever i idag. Herreminje.

BookCrossing och våra kulturbevarare

Ett fantastiskt fint initiativtagande av våra kulturbevarare.

När jag klickar in mig på bibliotekets hemsida (för att det är sånt jag gör) på utlandssemestern och finner detta är det självklart att mitt hjärta bultar lite extra kärleksfullt. Det är på dem, på Luleås kulturbevarare, som pengarna ska läggas. Det är min fasta övertygelse. Nu ska jag återgå till Señor Peregrino av Cecilia Samartin!


"Inte var det för att bli en av gänget, vara coola eller hippa eller vad modeordet för dagen kallar det, som man släpade hem kasse efter kasse från biblioteket?"

Måste de litterära klassikerna dras ner till att verka i enbart underhållningssyfte? (citatet i rubriken är även härifrån)

Ni vet likväl som jag att så får det inte bli. Det är emot litteraturens grundläggande lagar. Så är det bara.


Maria Wine och lässtunder i björkar


Jag har nog världens finaste läshörna under varma sommarkvällar. Denna kväll spenderades där med Den dagliga kärleken av Maria Wine illusterad av Corneille van Beverloo och med fransk översättning av Jaques Robnard. Den var alltså upplagd så att poemet på ena sidan av uppslaget stod originaltexten och på den andra sidan på fransk översättning. Den var så vacker. Jag ville spara varenda poem så att jag kan citera lite Maria Wine när som helst. Tänk om min hjärna hade en sådan kapacitet!

"Jag ville så gärna
leva med tystnaden
och tanken som föds inom den
men världen är galen galen
Flyr tystnaden som vore den döden
flyr tanken som vore den en giftig tistel
Jag ville så gärna
men världen är galen galen-"

Stulna juveler

Just nu består mitt liv av jobb, promenader och litteratur. Just nu läser jag ett fantastiskt samlingsverk med två diktsamlingar och ett drama av vår allas Kristina Lugn. Hon är också en sådan som får hela mitt inre att kännas så lugnt och nästan lite andäktigt när jag läser det hon skriver. Jag har brutit mot en av mina grundlagar och faktiskt gjort hundöron på bra ställen i boken. Och aj aj aj, vad det gör ont i hjärtat varenda gång. Jag som yrkat på dödsstraff för sådana saker. Jag tror dock (och hoppas, framför allt) att Kristina Lugn inte misstycker! Det är ju alltid lite speciellt när man vill markera för allt det fina hon skriver. Och är det inte lite speciella regler för diktsamlingar? Nu tänker jag återgå till att njuta av lite Kristina Lugn!

"Det finns inget så lättexploaterat
som människors ensamhet.
Det är det som är grunden för hela min
affärsverksamhet."

"ingen kan skriva ditt skratt"

Jag har läst ett enastående verk av Judith Blåe och jag vill så hemskt gärna citera lite för att dela med mig av det magiska. Det är Judith Blåes debut och verket jag läst är en diktsamling vid namn Promenader. När jag satt och läste denna var jag gång på gång tvungen att avbryta min vän i hennes läsning för att läsa upp stycken ur boken för henne. Den företeelsen upprepade sig gång på gång på gång. För att den berörde i all sin enkelhet. Och för att en enda rad kunde få en sån stor innebörd. För att en enda rad kunde vara så vacker. En sak är i alla fall säker, Promenader står nu högst upp på min inköpslista.

"läppjat thé och raggsockor
min brända spets din svarta min
spetskant   min kluvna
tanke   vad jag vill och inte"

"då när midsomsdroppens följe
till varje tecken super
då min handleds vita bana
blir din berg och dal"

"öppna dina ögons lotusblommor   älskling
då drömmen ur sömnen lirkas leende
och du är varm och luktar så gott"

Tänk så fantastiskt det är med litteratur!

"Bara när jag läser får jag lindring från hur det är."

Jag har aldrig kunnat relatera till texter såsom jag kan relatera till det Bodil Malmsten skriver. Det känns som att det är mig hon skriver om. Vi delar ju kärleken till litteraturen. Syret till mina lungor. Jag tror att det är därför som jag fastnat så fruktansvärt i hennes böcker. Eftersom jag förstår vad hon menar. Jag känner igen mig så himla mycket.

"Allt jag upplevde upplevde jag i böckerna, mitt liv var av papper bakom hårda pärmar, inbundet och nedtryckt, lånat, stämplat, färdigskrivet, mitt liv var inte mitt som ungdomens." 

Ja, vad säger man egentligen? Det är som min livhistoria i några få meningar. Hon satter pränt på den känslan som är så svår att beskriva. Hon skriver om kärleken som mitt hjärta många gånger slår av. Glädjen som kommer i och med boksläpp, boktips och god litteratur. En sådan glädje hittar man nog ingen annanstans.

"Själv har jag precis
så många liv jag vill
För att böckerna finns till"

Att få krypa upp i soffan med en bok, andas in lukten av böcker och kaffe och sedan hänge mig åt boken är ett av de största privilegier jag har turen att ha. Lugnet som lägger sig. Själen andas ut, pulsen blir lägre. Tankarna som bara för några minuter sen sysselsatte mitt huvud är som försvunna och nu är det bara jag och boken, världens enklaste men bästa kärlekshistoria.

"En människas kärlek kan leda till mord
Den risken finns inte med kärlek till ord"

Dessa never-ending boktips.

Det är otroligt svårt att städa sitt rum när Ängels lek ligger uppslagen brevid en hela tiden. Precis lika bra som Vindens skugga. På grund av det har jag gjort ett belöningssymstem. En timmes städning ger mig fyra kapitel. Åh, herreminskapare. Läs denna. Gör det. Jag lovarlovarlovar. Du blir inte besviken.
 


ett litet tips


Läs på egen risk. Det är väl det enda man kan säga om denna bok. Den är så fruktansvärt bra. Jag har lånat Ängels lek av samma författare och den ligger så fint och väntar på mitt nattduksbord. Jag försöker dock att suga på karamellen så länge det bara går. Om du läser den, ta vara på den. Läs inte för snabbt. Tro mig. Du ångrar dig i efterhand. Hur som helst, en ytterst bra bok men som sagt, på egen risk.

Tackar vänligt men bestämt nej

till allt som har med läsplattor att göra.

Bodil är lika klok som vanligt (klick!)

Bodil Malmsten

Idag var det en exakt månad sen jag öppnade min första Bodil Malmsten-bok. Jag hade dragit på mig lite feber på idrotten så jag spenderade eftermiddagen i skolans vilorum. Där slukade jag De från norr kommande leoparderna. Sen den dagen har jag läst sex Bodil Malmsten-böcker och på månadsdagen öppnar jag den sjunde. Lika förväntansfull som inför varje bok av henne. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva Bodil och hennes böcker. Det går inte. Men åh, det enda jag kan säga är att hon är otroligt bra. Läs läs läs läs!

källa: bodils facebookgrupp

hänförd

"Oj. Vilken bok. Oj.
Oj. Wow. Fantastisk.
Wow. Oj. Mållös. Oj."
Det skrev jag i min läsdagbok om Hjärtdjur av Herta Müller. Den är så bra. Språket. Själva handlingen. Karaktärerna. Jag tror att jag aldrig har läst något liknande tidigare. Jag har verkligen helt mållös. It took my breath away. Läs den. Man har inte läst förrän man läst denna bok. Det är verkligen så. Jag har aldrig läst något liknande. Jag har aldrig haft en sådan läsupplevelse förut. One of a kind. Helt fantastiskt. Herreminskapare.

karin boye.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan 

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                              och det som stänger.

 

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  -

svårt att vilja stanna

                              och vilja falla.

 

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                              som skapar världen.

                                             -Karin Boye

Karin Boye är absolut en av mina favoritpoeter. Och när man läser den här dikten så är det väl inte så himla svårt att förstå. Se bara på sättet som hon valt ut vartenda ord till perfektion. Alltså, språket. Ordvalen. "Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?". Pure genious. Åh, jag blir alldeles varm inombords. Så fint. Jag vet inte vad mer man kan säga. Det är bara helt genialiskt och så ofantligt fint. Jag blir helt lyrisk. Åh. Godnatt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0