Ännu ett år, ännu ett nobelpris i litteratur. I år tillbringade jag inte hela eftermiddagen dansande/gråtande/skrattande av glädje eftersom det var ju inte Tomas Tranströmer (rätt man vann 2011). Det var ingen jag hade en aning om. Mo Yan. Det trevliga är ju hur pass ofta Peter Englund kliver ut genom de vita dörrarna och ger ett boktips med en tyngd bakom utan dess like egentligen. Det blir spännande med Mo Yan. Jag är lika tacksam varje år Murakami inte vinner. Jag vill se Alice Munro, Margaret Atwood, Adonis eller kanske Ko Un som vinnare någon gång. Frågan är ju hur ofta Akademien hörsammar ens önskningar. En gång i sin livstid kanske man får nöja sig med och okej, Tranströmer slår allt och alla alltid så jag är nog nöjd forever när jag tänker efter. Nästa anhalt: 10 december - årets bästa dag.