Mina föräldrar är världens bästa människor. Hela grejen med att de står ut är ju helt fantastisk. De står ut med all tonårsextremism och min ogrundade avsky för städning. Att de kokar thé till mig när jag kommer hem stelfrusen efter skolan och skänker bort kramar i tid och otid. De är helt fantastiska. Fullkomligt eminenta och fina människor.

Mamma och jag har väldigt similär humor. (Ja, similär är härmed ett godkänt ord) Jag älskar när hon sätter igång och skrattar vid frukostbordet så att jag inte kan dricka mitt thé för att vi skrattar så mycket. Jag tycker så himla mycket om att hon fortfarande lever på Elvis in consert och att hon ska få åka på det igen. Jag gillar när vi åker lift tillsammans på vintrarna och slamsar så där som bara vi kan. Jag tycker så hemskt mycket om hennes skratt.

Bland det finaste jag varit med om var när pappa läste Shakespeare för mig klockan ett på natten. Jag älskar att prata om böcker med pappa, att han läst så mycket bra böcker. Jag tycker hemskt mycket om att han vet så mycket. Jag gillar att äta godis och plugga matte med honom. Han är så himla klok och fin.

Vad ska man säga? Föräldrar är föräldrar. Ofta tagna för givna men livsviktiga.

Day 03 – Your parents