min kära vän sara talar ibland om att skriva en sång till mig. vilket är en sån himla fin tanke och jag vet att jag aldrig kommer kunna göra en sådan sak för henne. eftersom sång inte riktigt är min grej. det är inte mitt sätt att uttrycka mig på. jag uttrycker mig bäst så här. via skrift och bara skrift. bokstäver på ett papper eller på en datorskärm. så jag tänkte försöka knåpa ihop några ord om den finaste sara jag känner.

den här sara är som en kopp thé när man varit ute i den bitande kylan. hon värmer upp ett annars rätt fruset hjärta. hennes brev är som plåster på såren och hennes sms som kramar på en jobbig dag. hon är som jordgubbar på en solig dag och som hopp i lövhögar på kyliga höstkvällar. hon är som min mammas stickade polotröja. hon är som kate nashs ljuva stämma och håkan hellströms djupa texter. hon är som pulkaåkning och varm choklad. hon är som biologi och engelska på samma gång. hon är som lukten av gamla böcker och som en enkel sång spelad på en akustisk gitarr. så bra är hon. hon är så fin att hälften vore nog. faktiskt. jag är så glad att jag känner henne. hon är inte vilken flicka som helst. hon är sara.  

tyvärr bor denna flicka nere i stockholm.