Augusti var också en sjukt fin månad. Om man bortser från skolstartsångesten som alltid kommer krypandes i början av agusti, men sånt får man leva med. Fast jag längtade efter lite struktur också. Jag var förresten på världens bästa läger och lärde känna så fruktansvärt fina personer. Sen umgicks vi en del under resten av månaden också. Och hela högen skaffade facebook, lovely. Jag började längta till hösten också, den såg så ljus ut. Sen började skolan. Och herreminje, hela hösten förstördes. På en enda dag. Hösten såg inte alls ljus ut längre. Men "vi tar oss igenom det, tillsammans" och det gjorde vi. Otroligt men fantastiskt. Det finns så ofantligt fina människor här i världen. Och åh, det var ju bönevecka, superfint. Och så köpte jag min älskade väska. Ni vet. Årets bästa köp, haha.

I september gjorde jag den här höstspellistan. Och jag började älska EPA. Framför allt när det var eftermiddagsepa. Sista passet de veckorna var, och är, too good to be true. Och i september kom en viss flicka in i mitt liv, turned it upside down lite. Numera undrar jag vad jag skulle gjort utan henne. Better together, Emma. ♥ Och ja, vad mer hände? Ungdomsarbetet drog igång på kyrkan igen med en hejdundrandes utklädningskväll. Och jag och Alvina åkte HISS. (Guldstjärna till Pernilla med de fina glasögonen! Och tomten gick INTE förbi mitt hus i år. Han kom in. Okej, internt. Förlåt.) I know, vi är coola. En liten parentes bara, jag har gjort det en gång till efter det. Anne är snäll. Slutparentes. Och så drog plugghysterin igång på riktigt. Och jag velade hit och dit angående vad jag skulle välja för linje. Jag saknade min säng och jag älskade hösten. Och så var jag på världens mysigaste dopsamtal och fick där lära mig intressanta ord som snarskank. Och så var jag rätt sjuk hela tiden också. Och åh, kulturnatten var ju som fin också. Och så var det Go! Luleå. En sjukt fin helg helt enkelt.

I början av oktober hade jag och två fina flickor en liten photoshoot som resulterade i mycket kalla fingrar. Och de där kalla fingrarna som behövde få värma sig genom att hålla i en varm kopp resulterade i att undertecknad missade bussen. Och vi hade fotbollsavslutning, väldigt sorgligt. Och det kom lite snö. Men den kunde inte bestämma sig, så ena sekunden fanns den där. Och nästa inte. Och så döpte jag mig. Åh. Det var för fint för att kunna beskrivas men ni kan ju läsa här om ni vill. Jag tyckte till väldigt mycket den månaden. Om rasism, SD och så vidare. Och höstlov var det också. Jag lyssnade på Margaret Thatcher och log för mig själv åt hennes dryghet.

November var en konsertfylld månad. Eller ja, i mina mått mätt. Jag hann med två konserter den månaden. Två fantastiskt bra konserter. Bengt Johansson och Lars Winnerbäck. Det var väldigt fint må jag säga. Och så förstod jag vilken linje jag hörde hemma på, vilket lättade på gymnasieångesten en hel del. Det var lägeråterträff och jag började lyssna på julsånger. På tok för tidigt. Jag och Emma åt sanslöst mycket knäck en fredag och en helg klev jag självmant upp åtta hela helgen. Jag borde göra det igen. Det var så upplyftande. Skolan var rätt körig i november också men, som ni ser, överlevde jag. 

December då. Ja. December började inte bra alls. December började väl ungefär sämst i hela världen. Ja, vad ska man säga? December präglades rätt mycket av den händelsen och var därför stundtals inte alls speciellt ljus. Men åh, vi fokuserar på det bra tycker jag. Det var nobeldagen. Alltså, jag måste erkänna att det verkligen är en av de bästa dagarna på året. Nobeldagen är nästan lika bra som julafton, no kidding. Och åh, Martina släppte sin första singel. ♥ Och sen fick vi hennes skiva också. Som förresten släpps utanför Luleå i Januari. Alltså typ, snart. Och på den skivan finns bland annat denna låt med. Grejen är att hela skivan är så fantabulöst bra och vid det här laget kan jag i princip hela skivan utantill. Anyways, det var julafton och jag fick fina julklappar och en fin dag med släkten. Och åh, ja. Det var en helt okej månad. Since we're looking on the bright side of life. Puss.