Min första kärlek, vilket diffust uttryck. Min första kärlek, om dagisromanser räknas vilket de bör, var en nu mycket kär vän. Vi skulle gifta oss och bo i mamma och pappas källare. Våra barn skulle själva bestämma vad de skulle ha för kläder på sig och jag skulle minsann vara herrn i huset. Det vara bara självklart att vi skulle gifta oss, så var det ju. Jag ritade stora lappar där det stod våra namn och lite hjärtan sådär. Det var så självklart. Det var så fint och vi var ihop hur länge som helst. Jag tror att vi till och med glömde att göra slut så det gjorde vi när jag gick i åttan. Snacka om långvarig romans!

Day 02 – Your first love

Efter att ha läst en massa bloggar som gjort en trettio dagars bloggutmaning så kände jag att det nog var min tur också. Det kanske kan få mig att börja skriva lite igen. Natur har torkat upp skrivandet – om man nu får skylla på sådant som gymnasieprogram.

Jag är Denise. Det är mitt namn och det används ofta som adjektiv. Det är dock en helt annan historia. Jag föddes för femton år sedan, den tolfte februari. Efter BB tog mina föräldrar med mig hem till Klöverträsk. Jag spenderade några år i lägenhetshus (ja, vi har ett sådant i Klöverträsk) och flyttade sedan till mitt nuvarande hus. Jag spenderade barndomsåren med att springa omkring på granngårdarna, få presenter av Bergatrollet, bygga snögrottor och läsa böcker. Jag lärde mig att dricka thé och fick vara med i den prestigefylla Théklubben som hade möten och samlade på thépåsar. 

Jag har en enorm obesvarad kärlek till litteraturen. Jag kan ha långa utläggningar om litterära liknelser, ord eller, för all del, kapitalism och liberalism. Litteraturen är essentiell i min tillvaro. Litteratur är det bästa jag vet. Jag spenderar lite för mycket av min tid på att skriva boktipslistor eller på att helt enkelt försöka pracka på bekanta böcker jag läst och älskat. Det senaste – To Kill a Mockingbird, läs läs läs!

Jag brukar säga att jag är kär i människorna. Jag är jätte-obeskrivligt-extremt kär i människorna. Jag är kär i det människor kan skapa, det människor kan betyda. Jag är kär i människor som har en övertygelse och som kämpar för något. Jag är kär i människor som är vardagshjältar. Jag är kär i alla känslor som vi människor kan fyllas av. Jag är helt enkelt jättekär i allt det vi människor är. Att ”vara kär i” är ett av mina mest använda uttryck kanske märks. Några av mina stora kändiskärlekar är Anna Hedenmo, Camilla Lindberg, Torgny Lindgren, Annika Norlin, Ebba Witt-Brattström, Paul McCartney & Horace Engdahl. Jag tycker att jag inte ens borde behöva nämna den största kärleken - Bodil Malmsten. Kommentarer är överflödiga.

Jag gillar centerpartiet*, dialekter, Annika Norlin på repeat, p3 dokumäntär, bibliotek, min soffa, högstadiet, ord, brev, bussresor, Maud Olofsson, webbkamerabilder med vänner, kyrkan, att sticka, lp-spelare, skratt, böcker, sömn, Harry Potter, att slå upp ord i ordböcker, frihet & människor som kramas hårt.

Jag ogillar funktioner (f)x = 3x+x^2, jantelagen, när svenskar är så himla mainstream, när man jämför Strindberg med Blondinbella, att behöva springa till bussen, att frysa, att inte kunna sova på bussen (om man inte för intressanta samtal förstås), att ha skåpet på sjunde våningen, när det går hål på strumpbyxorna, att spilla & att tappa bort saker.

I vinter tänker jag starta en CUF-avdelning i Luleå, klara skolan, läsa mycket böcker, köra en massa skoter, åka en hel del längdskidor, se Enligt Bodil Malmsten i Stockholm, gå på inomhusfestival och se Annika Norlin & Håkan Hellström, skriva nationellt prov i matematik, fika, ta promenader, använda mina eminenta täckbyxor & dricka mycket thé.



* = (det finns en lång historia om hur jag bytte från folkpartiet till centerpartiet som inte behöver dras nu faktiskt)
Day 01 – Introduce yourself

Det är rätt fint i livet just nu. Jag möter briljanta damer på busshållsplatsen som citerar bondepraktikan och skrattar åt sina egna skämt. Jag kliver på bussen och möts varenda eftermiddag av samma utomordentliga busschafför som vet var jag ska av, vilket reducerar det där utslitna "Hej hej, jag ska till Klöverträsk!" som jag annars får upprepa vareviga eftermiddag till i princip noll. Jag faller för Ein bißchen Frieden och sjunger den hela dagen och intalar mig själv att det indirekt är att plugga tyska. Jag spenderar historielektioner i ett grupprum med soffor och skrattar skrattar skrattar. Jag pratar politik med en thésäljande kvinna och jag klipper av stora delar av håret.

Man får försöka bortse från matematik- och kemiprovstörnar och oskickade brev. Var sak har sin tid. Och det kanske inte är så himlars farligt om jag inte riktigt kan primtalsfaktorisera och göra ekvationer av mönster. Jag skulle jättejättegärna lämna över allt sånt till mina blivande civilingenjörsklasskamrater och istället spendera de där fyra matematiklektionerna varje vecka med fin litteratur. Så enkelt får det ju dock inte vara. Nej nej, fyrahundra poäng matematik på två år, en matematikkurs per termin. Jag kallar inte Natur för Mördarnatur för intet.

Men det går bra. Jag smiter till mitt gamla sommarjobb när jag hinner och får världens största kramar av mina små älsklingar. Annars dricker jag kopp på kopp med kryddstarkt thé och försöker gå och lägga mig i tid. Mitt hjärta slår hårt så hårt av såna här meningar på världens bästa författares blogg: "Att det hade bildats ett hjärta av stearin när blockljusen brann i går kväll stämmer bra, för att jag - utan att ha planerat det - håller på med en diktsamling som verkar heta Mitt hjärta, hjärtat mitt." och jag bläddrar mig igenom papperstidningar för att komma till kultursidorna - nyheterna kan jag ju likväl läsa på datorn. Jag smiter till biblioteket och läser fin poesi och blir lika besviken varenda gång min absoluta favorit inte infinner sig på torsdagarna (om du läser detta, jag hoppas innerligt att du inte är borta nästa torsdag. Det är ju fruktansvärt trist med torsdagar utan dig!) Förresten så dör jag lite av glädje inombords när jag läser blogginlägg där fotboll beskrivs med hjälp av litteratur.


Dessutom lever jag ju i ett vinterland numera. Bilden ovan är tagen i all hast så där som det blir när man försöker hinna med bussen - och jag hann - men bilden blev väl desto suddigare. Det är ju sådär lagomt galet men den galanta damen på busshållsplatsen sa till mig att det inte var långt bort och några timmar senare föll snön. Den inbjöd till tjocksockar och ännu mer thé. Fantastiskt fint fast åh, såna blandade känslor. Jag kan inte längre le till mina medmänniskor för att det smärtar så i mina sprucka läppar men hallå, snö! Jag är ju inte gjord för hela sommarkonceptet så nu är det min tur att njuta. Så är det. Och så här ser livet ut just nu. Undertecknad ska nu tvinga ner näsan i matteboken. Sånt är livet.

jag känner att jag börjar gå överstyr när jag i mina drömmar är i ett bråk med någon och det slutar så här:

den andra: "jag menar bara att jag har bättre ordförråd än dig!"
jag: " det heter vokabulär!!!"
och sedan stormade jag iväg.

Jag tycker att språk är det finaste som finns.

spürst du etwas?
unbedingt.

otra vez, por favor.
pérdon.

the streets of london seem extraordinary beautiful today.

Och när man talar om språk är det svårt att inte nämna Horace Engdahl och hans fenomenala femspråkighet på den höga akademiska nivån. Njut!

denise ♥ cafébesök med timlånga samtal, stickade koftor, fisherman's friend, kryddstarkt thé, varm choklad, snö, röda löv, vantar, promenader, timlånga samtal i allmänhet, paul mccartney, världens bästa emma, marie curie, min iPod, facebook, heroes, klöverrövarna, godis, nygeneration, syslöjd, tända ljus, tjocksockar, fika, kyrkan, mario kart, klöverträsk, folkgruppen, armband, others first, pepsi, jesus, sömn, hillsong, spotify, halsdukar, elevens val, fotboll, gitarr, fysik, engelska, laget, böcker, stora mysiga tekoppar.