Sista lovdagen tog Jonathan bussen till mig och efter att ha läst lite Liv Strömqvist bestämde vi oss för att se en film. Vi valde den knäppa, otäcka, extremt snygga och roliga filmen Dogtooth. Filmen skildrar en grekisk familj som lever helt avskiljda från resten av samhället. Pappan styr och ställer i hemmet och i deras hem gäller inte samma regler som i resten av världen. Hemmet är en hård förtryckarregim med pappan i ledningen. Pappan har en makt som han inte vill tappa utan han bestämmer över alla delar i sina barns (och även sin hustrus) liv. Ord byter betydelse, karaktärerna har inga namn och sociala konstruktioner såsom vi känner dem existerar inte. Filmen är märklig, obscen och rätt läskig i perioder och i perioder är den vacker och oerhört rolig. Trots bristen på sociala konstruktioner finns det en sak som förtryckarregimen, i detta fall familjen, inte kan ta ifrån en individ och det är törsten, eller begäret, efter frihet, efter att få skapa sig ett eget liv. Det är en vacker kontenta. Filmen lämnade mig kluven, med lite magsår men framför allt hänförd. Det är en himla bra film. Se den.