Nu sitter jag här igen. Jag sitter med datorn i knäet och en kopp thé vid min sida. Jag har sportlov. Jag har sportlov. Jag har sportlov. Jag vet inte var jag ska börja men förstå ändå, jag har sportlov. I en veckas tid ska jag läsa, vara lägerledare, träffa vänner, läsa, dricka thé, plugga lite, läsa, skriva brev, viska mig till sömns med lyrik, läsa och bara ha bästa veckan någonsin. I natt ska jag viska ut Katarina Frostensons ord för att hon gör sig bäst när andningen och pauserna blir naturliga. Jag ska läsa mina bokreafynd och suga på karamellen med Albert Camus-boken genom att läsa lite lite åt gången. Jag började lovet på ett storslaget vis med bokklubbsfika med Andrea och sedan en kväll fylld av film (An Education) och bara prat. Väldigt fin flicka, den där Andrea. Imorgon ska jag gå på antikvariat och fika med min väninna och granne (vilket jag borde gjort innan jul, så ni förstår ju hur akut det börjar bli nu). Den närmsta framtiden ser så himla lovande ut och jag är så tacksam för att lovet äntligen är här. Så efterlängtat, välbehövt, underbart. Hoppas ni njuter av det för det ska jag verkligen göra.