Jag har under kvällen förstärkts i tron på att Eva Gabrielsson ska få det hon kräver av Stieg Larssons arv, speciellt efter att sett Stiegs odrägliga bror på Skavlan och hennes fantastiska medverkan förra veckan. Galet fin människa alltså. Milleniumtriologin kan man nog inte bry sig mindre om än jag gör men jag har fastnat lite för finfina Eva Gabrielsson sedan hon medverkade i Sommarpratarna (hej, bästa programmet någonsin). Det är så gräsligt hela grejen. Jag satt och rynkade pannan under hela Joakim Larssons intervju i Skavlan. Minst sagt rysligt upplevde jag det som. Ville bara säga det, for the record liksom. Hur svårt kan det vara egentligen? Blir bara så himla ledsen i hjärtat. Usch och fy. Heja Eva!