För lite mindre än en vecka sen råkade jag i en svag stund trampa på min dator så efter det nationella provet (så roligt förresten!) i fredags blev jag datorlös. Jag har fungerat ganska bra bortsett från att min skolarbete blivit lidande. Jag har alltså en hel veckas catching upp att göra, internetwise liksom. Det jag gjort istället för att hänga framför skärmen är rätt mycket bättre faktiskt. Jag har skrivit brev och målat med Jonathan, jag har firat min numer 46-årige pappa, sett senaste Historieätarna (vilket fantastiskt program) och i eftersvallningarna av det kulinariska sjuttiotalet sytt en blus av en gardin. Jag har avslutat min religionskurs, fikat med fina flickor, deltagit i filosofiska samtal under ordnad form på biblioteket och läst om Bodil Malmsten i senaste Vi läser. På söndag är det första advent så mina principer tillåter numer pepparkakor, glögg och julmusik. Det är välbehövligt med allt det röda varma mitt i novembers sista skvälande kalla men obestämda dagar. Det har lagt sig ett tunt lager snö på marken som lovar ljusare vackrare tider och snart är december här och då kanske man slutar vara en ständig sömngångare som lider av kronisk frusenhet och huvudvärk. Det är ju dags för julkalendrarnas julkalendrar att visas i nytappning och jag är oändligt förväntansfull. Okej okej, jag är så glad att vara tillbaka vid min älsklingdator och hon har ju uppdaterats med ett sprillans nytt tangentbord och en ny skärm. Finare än någonsin. Nu ska jag plugga filosofi och se Historieätarna. På återseende och det där.