Sen jag flyttade till min lägenhet har jag sysslat med en enorm mängd bakning, diskning och städning. Min mamma skakade lite på huvudet och sa "vad du blivit huslig" när hon var förbi. Och ja, det har jag nog. Kanske handlar det om att jag nu har ett ställe att ta hand om som är bara mitt eller kanske att mitt förkläde hänger på hedersplats i köket och alltid manar till verksamhet eller så är det bara för att det är sån jag är när utrymmet finns. När det finns ett kök tillgängligt för mig när jag vill, där jag aldrig stör någon, där jag har mina favoritingredienser i skafferiet. När jag kan slänga mig på cykeln halv elva en fredagskväll för att köpa mjölk och linfrön på Konsum. Att bo som jag gör manar till ansvar i mängder men ger också friheter som inte finns när man bor i en by på landet. Med det inte sagt att det var nåt fel med att bo där, det var rätt bäst det också men det här är väl nån sorts naturlig fortsättning i livets knäppa gång. Mina brödbak tycks alltid förläggas till nätterna men vem kan inte vara nattmänniska när man knåda och diska till en sån här utsikt från köksfönstret? Känner mig på riktigt alldeles salig över närheten, över att få fylla en frys från scratch och över att kunna öppna köksfönstret, andas nattluft och blicka ut över detta.