Ingen kan ju ha missat att det var kvinnodagen i fredags. En kampdag för att vi fortfarande lever i ett patriarkat. Tillbringade dagen med att sjunga kampsånger, sätta upp flygblad, skriva om tabubelagda kvinnosaker på twitter, vara arg, äta på max, kramas, uppskatta tjejer och bara krossa patriarkatet. Och som man sjunger i sångerna: när jag går i graven ska jag veta att jag har försökt att göra något, vi måste höja våra röster för att höras och så vidare och så vidare. Ikväll drabbades jag av ny ilska gentemot patriarkatet och spelade då in denna vine: