Livet flyger på och jag har inte alls tid att blogga. Jag är arton nu! Arton år gammal vandrar jag runt i grön basker och lapar lite sol de korta skoldagarna. Jag firade artonårsdagen med ett knippe vänner i lördags. Vi satt på mitt golv och fikade i timmar. Jag tvingade dem att lyssna på Sånger om kvinnor och på väggarna hade jag klistrat upp bilder på bra människor såsom Frida Kahlo, Ebba Witt-Brattström och Angela Merkel. Jag fick fina presenter och kramar i mängder. Temat var att krossa patriarkatet och det gjorde vi, big time. När jag vinkade hejdå till de sista gästerna suckade jag förnöjt och hade ändå lite svårt att förstå att jag har rätt att umgås med så här många fina personer. Vänner är ju en förunderlig sak. Personer som står ut! Tacksamheten. På söndagen kom släkt och familjevänner och jag fikade ännu mer. Bortsett från att fira födelsedagar tillbringar jag stor del av min tid med att planera läger. Jag skriver inköpslistor, ordnar med anmälningar och försöker hålla lägerbollen i luften samtidigt som projektarbetesbollen och skolbollen och behöver hållas där. Det funkar rätt bra, tack och lov. Igår fikade jag med min nya bekantskap Stina som har en så mjuk och fin röst tillsammans med My och Linnea och sen åt vi middag på max med Jonathan och allt var så viktigt och bra för hjärtan blev tömda på sånt de gått och burit på. Återigen, vänskaper! Tacksamheten tacksamheten tacksamheten.