Låt oss prata om våldtäktskulturen
I höst har jag flyttat hemifrån. Jag har lämnat mitt flickrum i mitt barndomshem i min trygga by på landet för en etta i centrala stan. Sedan första helgkvällen jag sovit i den här lägenheten har jag legat på nålar. Utanför mitt fönster går det hem folk från krogen. Jag hör högljutt prat och skratt. Ibland hör jag skrik. När skriken skär i natten slänger jag mig ur sängen för att vicka på persiennen och se vad som händer. Varje gång ett skrik ljuder i natten tänker jag Det är nu det händer. Det är nu någon blir våldtagen på min gata. Hur ska jag rädda den här personen? Första helgnatten jag sov här gjorde jag en handlingsplan för hur jag ska hantera en våldtäkt på min gata. Hur jag ska hantera problemet. I vilken ordning jag ska ringa polisen, skrika ut genom fönstret, kasta något, fotografera.
Första kvällen jag bodde här och behövde springa till statoil för att köpa något lärde jag mig hur man kan använda nyckelknippan som knogjärn. Första kvällen jag lämnade min lägenhet när det blivit mörkt lärde jag mig att prata i telefon. På låtsas eller på riktigt. Första gången min cykel fick punktering på väg hem sent en lördagskväll lärde jag mig att jag inte är så himla modig. Medan jag fortfarande bodde hemma lärde jag mig att inte möta blickar på väg till sista bussen. Jag lärde mig att kliva ett steg åt sidan. Att gå några steg fortare.
Jag minns inte första gången jag var rädd för våldtäktsmän. Men det var länge sedan nu. Jag minns inte första gången varje man jag mötte när det mörknat blev till en potentiell våldtäksman. Jag minns inte. Det känns som en rädsla som funnits i min kropp sen dagen jag föddes. Jag vet att det inte är så men det känns så. Jag vet inte hur det började men nu lever jag i det. Jag lever mitt liv i ett fängelse av rädsla. Ett liv där mitt levnadsutrymme drastiskt krymper så fort solen gått ner. Så fort det är mörkt stannar jag helst hemma. Jag tar omvägar runt krogar, inte för att jag tror att jag ska bli våldtagen där men för att jag vet att om någon full man skulle ropa något efter mig skulle min redan påtagliga rädsla förstärkas ännu mer. Jag klarar inte det. Jag vill inte leva fängslad. Jag vill inte ha våldtäktskulturens handbojor runt mina handleder men det har jag. Jag är fast här.
Ni kan kasta fakta på mig. "
Men hallå, så och så många procent av våldtäkter sker inomhus!", "
Det är större chans att en kille blir nedslagen på krogen än att en tjej blir våldtagen!", "Din rädsla är ju helt irrationell!". Ni kan slänga all fakta ni vill på mig. Er fakta kommer aldrig rädda mig eller någon annan person fast i våldtäktskulturens skräckvälde. Jag slår upp en tidning.
Våldtäktsanklagelse - men han får nog tjejer på rygg utan tvång. Jag slår upp en tidning till.
Flaskvåldtäkt. Personer går fria. Jag slår upp ännu en tidning.
Våldtäktsligan skakar gymnasiebyn. Det här är vad som upprätthåller skräckväldet. En skev syn på vad en förövare är. Ett rättssystem där våldtäktsmän går fria hela tiden. En skämtkultur kring våldtäkt. Det här är saker som upprätthåller ett samhälle där människor inte vågar leva sina liv fullt ut.
Det jag är mest rädd för är okända killar i mörket. Det är vad jag är mest rädd för i hela världen. Jag vill inte det. Jag vill inte vara rädd för någon bara för att hen tycks vara man och är ute i mörkret. Jag vill inte det men jag är det. Människor blir arga på mig när jag säger det här. Personer känner sig olustiga med att bli sedda som våldtäktsmän. Jag förstår det. Jag är dock inte roten till problemet. Jag är konsekvensen. Bli arg på personerna som upprätthåller en struktur där vi fortsätter att kuvas under våldtäktshotet. Bli arg på våldtäktsmännen. Bli arg på domarna. Bli arg på media. Bli arg på våldtäktsskämten. Men blir för Guds skull inte arg på mig. Jag är inte boven i det här dramat. Det är mitt liv som begränsas. Det är jag som är rädd. Det är jag som är offret. Kalla mig en offerkofta om ni vill men det är sanningen. Några av mina klokaste facebookvänner har under höstens fruktansvärda friande våldtäktsdomar utropat Sverige är ingen rättsstat för kvinnor. Och ska vi prata om våldtäktskulturen så har de rätt. Jag kan inte ens lita på att rättsväsendet kommer ta mitt parti vid eventuell våldtäkt.
Jag kollar ingen i ögonen efter mörkrets intrång. Kanske går det att tolka som en inbjudan. Kanske får det mannen att se mig. Kanske leder det till en friande våldtäktsdom. Jag är inte säker i min egen stad. Det går inte att skämta om våldtäkt. Det är inte roligt. För det här är en himla verklighet. Och det är inget man väljer. Man tvingas in i det.
Våldtäktskultur handlar om synen på vad en våldtäkt är, om synen på offren, och synen på förövarna. Det definieras som en rad underliggande komponenter i samhället som tillsammans skapar en kultur där sexuella övergrepp ses som något oundvikligt, något som kvinnor individuellt måste lösa genom att anpassa sitt handlingsutrymme och sina liv efter det ständiga hotet om våldtäkt. I alla fall om de inte senare ska få skulden för en eventuell våldtäkt.
- Hanna Gustavsson, politism.se
Kommentarer
Svar:
<33333
Denise
Svar:
<3333
Denise
Svar:
<3
Denise
Svar:
<3!!!!
Denise
Svar:
<3!!!
Denise
Svar:
Hej!!Gud vad jag verkligen helt glömde bort att svara. Ja, jag gick natur. Jag var dock ungefär världens sämsta naturelev för det enda jag ville göra dagarna i ända var att läsa historieböcker och analysera litteratur. Det här ledde till att mitt projektarbete typ egentligen gick ut ganska mycket på att slippa naturämnena och försöka få in historia. Då blev valet teknikhistoria (det står om det i naturs kursplan, tack och lov!). Jag samarbetade med muséet eftersom de, för tillfället, hade en utställning om Norrbottens teknologiska megasystem. Jag förberedde då ett manus och hade sedan guidade turer för högstadieelever från min gamla skola. Jag kan dock berätta vad mina kompisar gjorde också så kanske det finns nåt mer naturigt du kan ta efter. En av mina vänner jobbade om NGOs och Arkis osv vilken påverkan de har där. Två andra jobbade ihop och skrev en rapport om rädslor och gjorde många enkätundersökningar. Ytterligare två jobbade ihop och gjorde en barnbok som handlade om typ... nåt naturigt. Lycka till!
Denise
Svar:
Nu har ju Batman svarat rätt bra på det men jag kan ge ett svar ändå. VTL är ett jobbigt namn eftersom det visar på en slapp inställning till våldtäkt. Om man förstår vilken sjuk inverkan våldtäktskulturen har på människor så skulle man också förstå att det inte är så himla kul med ett sånt namn.
Denise
Svar:
Precis så. Du äger.
Denise
Svar:
Det här är ju en bra fråga som absolut kräver ett vettigt svar. Grejen är att det inte riktigt går att jämföra våldtäkt med maffian. Det finns inget sådant som en maffiakultur som gör att människor begränsas i sin vardag helt utan anledning (i alla fall inte i den utsträckningen). Självklart kan man vara rädd för maffian. Självklart kan man ha farit illa av maffian. Grejen är att man vet att man har lagen på sin sida, nu är ju maffian ofta svår att nå men som en inbiten Sopranos-tittare vet jag hur omfattande skydd man har mot dem som utsatts för maffian och vill sätta fast dem. Ingen kommer fråga dig vad du hade på dig när du utsattes för maffian, ingen kommer säga att du nog inte sa ifrån nog mycket, ingen kommer nog säga att du har dig själv att skylla eftersom du var full. Utsätts du för maffian kommer du att ha samhällets stöd. Ingen kommer att ta avstånd från dig. I fallet med våldtäkt är scenariot ett helt annat. Där begränsas folk i sin vardag helt utan anledning. Du kan inte känna att du har lagen på din sida om du blivit våldtagen. Folk kommer fråga dig vad du hade på dig när du blev våldtagen, folk kommer säga att du inte sa ifrån nog mycket, folk kommer säga att du har dig själv att skylla eftersom du var full. Utsätts du för en våldtäkt kommer du inte att ha samhället bakom dig. Folk kanske tar avstånd från dig. Tar våldtäktsmannens sida. Vidare så är maffia ett ord som i sig inte formulerar själva övergreppen de utför, vilket ju ordet våldtäkt är. Maffia är dessutom ett ord som används i alla möjliga sammanhang i samhället just för att det saknar den här känsliga kopplingen som ordet våldtäkt gör. Jag är dock ödmjuk inför faktumet att det såklart kan finnas folk som tar illa upp av namnet. Jag tror även att de nog skulle förstå min hållpunkt i frågsn. Känner du någon får du gärna hänvisa dem till mig för jag älskar ju att diskutera ord!
Denise
Trackback
