Påsklovet har rusat över mig totalt. Påskhelgen har, som vanligt, varit en kyrkspäckad helg. I dagarna fyra har jag träffat mina käraste tanter och farbröder och antingen nattvardat, gudtjänstat eller påskfestat. Det har lett till otaliga kramar, skratt, rörda tårar och sångstunder. Påsken handlar ju om Jesus och om hur han i en ofattbar kärlek tog på sig att dö för människornas skull och om hur han i en ofattbar seger ändå återuppstod. Utöver vistelser i Gula Kyrkan har helgen bjudit på maxbesök, sena kvällar på Skurholmen och en massa umgänge med umeågästen och andra vänner. Igår var hela dagen som en lång identitetskris när jag spelade xbox, såg på hockey på sportbar och sedan cruisade genom staden till Black and Yellow. Jag kan inte på fingrarna räkna antalet gånger jag sa "Vem är jag?!?!" igår men det var väldigt roligt ändå. Att bryta lite mönster och embracea att livet är mer än vad jag gör det till är ändå ett ganska givande dagsverke och jag hade så så roligt, trots allt. Luleå vann med 5-2 och närmar sig därmed en finalplats i rask takt och jag kan inte riktigt förstå att jag just skrev dessa ord. Idag ska jag städa rum och sedan åka till grannbyn för att catcha upp med en av mina äldsta vänner. Glad annandag påsk/första april på er (och jag ska försöka blogga roligare snart).