Så här kring nyår pratar många om hur de förändrats under årets gång. Har jag förändrats? Ja, det är väl klart. Men hur? Jag vet inte. Den Denise som skriver till er nu känns som någon jag känt hela mitt liv faktiskt. Man förändras ju och utvecklas hela tiden. Jag kanske förändrats till en person som nästan aldrig klär sig i byxor och som dansar i korridorerna på mornarna. Fast har hon inte alltid funnits och bara inte fått gensvar av den Denise som omvärlden ser? Är det kanske det som är förändring och utveckling? Det kanske är det det handlar om. Om att släppa fram den där flickan som fnissar på bokreor, trivs bäst i kjol, älskar att förkovra sig i historia och ser fransk film. Utveckling handlar kanske allra mest om att vara den person som finns allra längst inne i en och om att våga göra det hjärtat vill och törstar efter. Det kanske är så enkelt. Att livet är en enda lång utveckling mot hon där inne. Att den Denise som sitter här idag är mer av den riktiga Denise än hon som satt här för två år sedan. Förändring och utveckling har självklart utomstående influenser. Eller är alla dessa influenser bara redskap för att hitta rätt? Är det att förminska livet? Att förminska omvärlden? Jag vet inte. Det kanske är en smaksak. Utveckling och förändring är något komplext men ständigt pågående i livet. Man kanske inte märker det. Det pågår ständigt. Du kanske läser en bok som förändrar ditt synsätt, träffar någon som förstår precis vad du menar eller stöter på någon som kan så mycket om allt och lär dig så mycket om världen. Helt plötsligt men omärkbart så har något inom dig förändrats och då är allt som det sig bör. För man ska vara tacksam för förändringen och utvecklingen. Vad vore vi utan den ständiga förändringen? Antagligen extremt tråkiga och oinspirerande personer.