"Bara när jag läser får jag lindring från hur det är."

Jag har aldrig kunnat relatera till texter såsom jag kan relatera till det Bodil Malmsten skriver. Det känns som att det är mig hon skriver om. Vi delar ju kärleken till litteraturen. Syret till mina lungor. Jag tror att det är därför som jag fastnat så fruktansvärt i hennes böcker. Eftersom jag förstår vad hon menar. Jag känner igen mig så himla mycket.

"Allt jag upplevde upplevde jag i böckerna, mitt liv var av papper bakom hårda pärmar, inbundet och nedtryckt, lånat, stämplat, färdigskrivet, mitt liv var inte mitt som ungdomens." 

Ja, vad säger man egentligen? Det är som min livhistoria i några få meningar. Hon satter pränt på den känslan som är så svår att beskriva. Hon skriver om kärleken som mitt hjärta många gånger slår av. Glädjen som kommer i och med boksläpp, boktips och god litteratur. En sådan glädje hittar man nog ingen annanstans.

"Själv har jag precis
så många liv jag vill
För att böckerna finns till"

Att få krypa upp i soffan med en bok, andas in lukten av böcker och kaffe och sedan hänge mig åt boken är ett av de största privilegier jag har turen att ha. Lugnet som lägger sig. Själen andas ut, pulsen blir lägre. Tankarna som bara för några minuter sen sysselsatte mitt huvud är som försvunna och nu är det bara jag och boken, världens enklaste men bästa kärlekshistoria.

"En människas kärlek kan leda till mord
Den risken finns inte med kärlek till ord"