Idag fyller min kära mor år. Min mor. Det är ju svårt att kort förklara sin mor. Men min mor är fotbollsresor. Elvis Presley. Stora thékoppar. IKEA. Promenader. Glass. Den här låten. Tomas Ledin-fyllda sommarbilturer. Inredningsprogram. Allt i Hemmet. Tonårssovmornar. Liftturer. Skidåkning. Mitch Albom. Kevin Costner. PSI. Långfärdsskridskor. Allt detta är ju så klart ytligheter. Jag skulle kunna dra en massa fina anekdoter om min mor. Jag skulle utförligt kunna berätta om hur fin humor hon har. Jag skulle kunna berätta om hur finfinfin hon är och hur mycket jag älskar henne. Men ord räcker inte till. Hon ställer upp, vilka tokigheter man än kan ha fått för sig. En av de finaste sakerna med min mor är dock att hon skrattar åt sina egna skämt. Det är så ofantligt charmigt. Och åh, hur förklarar man en mamma? Hon är ju just det. Mamma. Det går inte riktigt att förklara. En sak är dock säker. Jag älskar dig, mamma.


Wherever you go, you take me, too
Whatever I know, I learn from you
Whatever I do, you taught me to do
I am your child