Tisdagskvällen, natten och onsdagsmorgonen spenderades i ett tält med mina kära vänner Joel och Emelie.
Tältet var placerat på Joels gård så det var kanske inte speciellt friluftsaktigt av oss. Men det var ju trots allt ett tält.
Kvällen spenderades till stor del med att spela spel.
Det var Chicago, Uno, Blokus, Yatzy och så vidare.
Men inte en enda vinst för mig.
Sällskapsspel är nog inte min styrka.
Under kvällen förtärde vi chips, cola och toblerone. Underbart.
Att sova sen där vi tvåtiden var kanske inte det lättaste. Vi sjöng barnsånger (Änglalåt, woho!) och tjattrade på om allt mellan himmel och jord. Så vi somnade kanske inte förrän tre.
Men då kommer den sorgliga biten. Morgonen därpå så väcks vi klockan nollåtta fyrtio av att den luriga katten Torres hade tagit sig in mellan inner- och ytterdelen av tältet. Han hade av någon konstig anledning bestämt sig för att placera sig på Emelies huvud, varpå hon vaknar och strax därpå vaknar jag av att det tjocknar igen i halsen. Jag går då ut för att få ut Torres från tältet och kastar i väg honom. Men vad gör katten då? Jo, han hoppar upp på tälttaket. Så jag får ännu en gång kliva upp och slå mot taket så att han ska försvinna. Han kom tillbaka ännu en gång men sen blev han nog less på att jag slog mot den delen av tältduken som han satt bakom. Efter det försökte jag somna om, varpå Joel börjar sjunga barnsånger och Emelie petar på mig. Så det där med sömn var ju bara att glömma.
Trots dessa incidenter så var tältningen en av de roligaste saker jag gjort denna sommar.

Och inte ett enda spel vann jag på hela kvällen.

Mysigt med tält.

Glada tältare!

Jag älskar mormors gamla sovsäckstäcke.

Jag var munter trots alla förluster.

Nöjd Chicago-vinnare.