Usch, vilken fin dag det har varit idag. Jag har hunnit med en hel del och ändå så känner jag mig relativt utvilad. Dagen började med att jag tog mig en långpromenad, i regnet. Fast jag måste påpeka att det bara duggade. Som ni kanske har förstått så gick jag sedan på loppis och där hittade jag som sagt två fina väskor. Skolväskeproblemet är numera löst. Jag har även hunnit vara på två bönemöten. Mysigt, som vanligt. Och jättefint såklart. Det var lite kort om min dag. Morgondagen kommer innehålla kyrkobesök och sen klippning. Och så måste jag göra klart min matteläxa. Ingen mjukstart här inte. Over and out.

finns ingen läglig tidpunkt för dödsfall.

En skolvecka har aldrig känts så tung tidigare. Det finns aldrig tid för lite andrum och definitivt inte för tepauser. Så mitt huvud håller på att sprängas varje dag efter skolan. Vi har som sagt följt schemat större delen av denna vecka och jag känner att jag nu börjar komma in i rutinerna igen. Trots att jag knappt kan hålla ögonen öppna på kvällen. Denna kväll tog jag mig en powernap, fruktansvärt skönt. Något jag måste börja göra oftare. Alphan var fin som vanligt. Skönt att det börjar om igen. Morgondagen var det tänkt att vi skulle spendera i stan men jag passar nog det. Jag känner att jag behöver en dag då jag bara tar det lugnt. Så imorgon tänker jag gå på loppis och sen får vi se och jag svänger förbi på kyrkan till någon bönestund. Det fina med bönevecka är att det är så många träffar så man hinner åtminstone på någon. Imorgon tror jag att det är två träffar och vi får se, om jag hinner så kanske jag tar mig iväg på båda. Det skulle vara väldigt skönt faktiskt. Så jag siktar på det. Annars så ska jag försöka ta det lugnt. Ta mig någon promenad och så där. Njuta av helgen helt enkelt.
Måste säga att gårdagen var den bästa skoldagen hittills. Jag skrattade tills tårarna rann och jag hade ont i magen resten av dagen. Det var fint att gå runt och se när sjuorna och åttorna bondade(ja, bondade. Ni vet. Jag måste ju visa att jag är tvåspråkig.). Vi kanske skulle tänkt på att inte ta allt så många snurrlekar men de små snurriga eleverna överlevde trots allt, varenda en. Fikat var väldigt gott, chokladigt. Fast ojdå, choklad var ju bara något som vi speciella fick. Alla laktostoleranta fick typ krämbullar och då väljer jag chokladbollar istället. Anytime. Lärarbandet var charmigt. Jag blir ju som lite stolt över att min mentor är så duktig. Det var i alla fall en riktigt rolig dag. Den hittills bästa dagen i nian. For sure.
OJ, vilket jättenödvändigt inlägg. Ni får ett bättre senare.

Jag sitter här ännu en gång. Denna gång iklädd min pyjamas och bredvid mig står min favoritkopp fylld med välsmakande te. Överallt skrivs det ångestfyllda små texter om hur sommarlovet är slut och att skolan börjar om. När jag sitter här och dricker mitt te så kan jag inte hjälpa att jag förnöjt tittar tillbaka på sommarlovet. Det har varit ett rakt igenom awesome sommarlov. Så jag känner mig inte ens en gnutta ångestfylld över skolstarten. Min sommar har varit underbar men nu är det dags att gå vidare. Det är dags att låta hösten komma och fylla livet med röda löv och stickade klädesplagg. Det är dags att låta skolan komma och fylla vardagen med struktur och ordning. Jag känner mig förväntansfull inför den här hösten. Nu står sömn på schemat.

En skolavslutningsbild mitt i allt ihop.
Som ni alla vet så börjar skolan om inom en snar framtid. Och jag tror att vi alla ser på det med olika förväntningar. Och framförallt med olika åsikter. Jag tror dock att jag talar för större delen av elevskaran då jag säger att jag kommer sakna sommarlovet, sena nätter, sovmornar, sommarkvällar med blommor i håret och framförallt ledigheten. Ledigheten som ger oss möjlighet att göra lite vad vi vill. Det finns inget "nej, tyvärr jag måste upp tidigt imorgon, skola du vet". Det finns helt enkelt mer valfrihet och det är ju aldrig fel. Jag känner dock att jag har tagit vara på detta sommarlov och det har varit galet roligt mest hela tiden. Så för mig gör det inte så mycket att gå tillbaka till skolan. Lite struktur i vardagen kan behövas efter tio veckor av sena nätter. Struktur, galet underskattat må jag säga. det ska bli skönt att få lite ordning på saker och ting igen. Snart påbörjar vi vårt sista högstadieår. Vårt sista obligatoriska skolår. Det blir spännande och säkerligen fruktansvärt nice. Jag får helt enkelt se till att göra det till ett bra skolår. Allt handlar om inställningen!

Ja, snart är hösten här.
Hösten som tar med sig skolstart.
Jag tror att det kommer bli ett intressant år, säkerligen stressigt men förhoppningsvis givande. Men det var inte det jag ville poängtera i detta inlägg. Det jag tänkte poängtera är att hösten är ju helt okej. Jag längtar nästan efter att se hur löven blir röda och känna hur det är så där kyligt i luften men inte riktigt kallt ännu. Det finaste som finns på hösten är att ta på sig tjocksockar, koka sig en kopp te och läsa en bra bok. Eller, det kommer nog på delad första plats med att ta en promenad och titta på alla vackra löv med en kär vän och sen komma in och dricka en stor kopp te för att återfå värmen. Den gemensamma nämnaren är bevisligen te. Det är värt att vara ute i kylan eftersom man vet att man har en tekopp som väntar på en när man kommer hem. Det kommer bli en fin höst, det har jag bestämt. Det blir Go! Luleå, ungdomssamlingar, Thank God it's Friday, lägerträffar und so weiter. Det kommer bli en rolig höst. Det är inställningen som räknas. Så det så. Helt allvarligt så hoppas jag på en underbar höst och det mesta pekar mot det. Fina planer och fina vänner, det kan inte bli mycket bättre.

I måndags städade vi på gatan. Röjde upp sly und so weiter.
Jag kom fram till att jag älskar att vara ett byabarn. Att jag älskar att bo i en by.
Vad gjorde vi? Jo, bortsett från att hjälpa till med upprensningen så åkte vi släpvagn, fyrhjuling, sjöng så att det hördes ner i hela byn och hade allmänt roligt. Sånt där som man bara kan göra om man bor i en liten by.
Det är bara då man kommer på tanken att i kör sjunga "Hej, hej Monica" när man sitter på en släpvagn och kör förbi grannen med samma namn.
Det är bara då man radar upp sig för att sjunga "Vi lurar små barn" när glassbilen kommer.
Det känns så fritt, hämningslöst nästan.
Jag uppskattar tystnaden, de trafiklösa gatorna, närheten till naturen.
Det är underbart att kunna sätta sig på gräsmattan med en god bok och det enda du hör är kossorna råmanden. Det må kanske inte vara det vackraste att höra men kossornas råmanden tillsammans med fåglarnas kvitter ger det hela en lantlig och mysig känsla. (Råmanden, säger man ens så?)
Det är fantastisk att slippa möta bilar hela tiden, att slippa hålla sig på sidan av vägen. Det är lovely att kunna gå mitt på vägen om det är det du känner för. Bilarna finns ju men jag kan ju inte påstå att det är trafikerat precis.
Och närheten till naturen, det är ju aldrig fel. Från mitt hus kanske det är ett tiotal steg till skogen. Jättemysigt att kunna ta en skogspromenad om du vill. När du vill. Men undertecknad brukar undvika skogspromenaderna pga sin rädsla för ormar.
Jag gillar att känna alla. Att vara igenkänd.
Jag skulle känna mig identitetslös i större samhällen.
"Sometimes you wanna go where everybody knows your name."

Lägret var en underbar upplevelse. Fyra galet värda dagar.

Många vänner har man fått under helgen. Och självklart har man lärt känna gamla lägerkompisar bättre. Det känns som att vi under dessa dagar gått igenom det mesta tillsammans. Vi har skrattat, gråtit, bett, sjungit, kramats, badat, busat, fotat osv tillsammans. Det var verkligen fyra roliga och minnesvärda dagar. God mat serverades och bra samlingar hölls. En eloge till ledarna för utan dem hade lägret aldrig lyckats. Vi lärde känna Ingalunda, Någorlunda och Annorlunda i de sketcher som vi fick se under helgen. Och vi fick veta att nåd faktiskt inte bara handlar om kakor. Intern skämt passar sig inte på bloggar, jag vet. Jag ber om ursäkt. Vi spelade gitarr och sjöng lovsånger, en eloge till Isak som kompade till Ropa till Gud. Och även till Karin som höll i all sång bortsett från den. Och till Urban som spontankompade efter bönen sista kvällen. Och självklart så kan Ted få en eloge också som höll i sången för Syd. Och bilder togs i mängder. 1314 bilder togs under lägret. Varav jag tog ungefär 100 bilder, Filip tog väl kanske 600 stycken och resten tog Jonathan, Joel och girlsen. Och Elias förstås. Det verkade som att min kamera blev lite av en attraktion för alla nord:are. Många bildserier av "misshandel", det må ha varit fejkad sådan men ändå. Och bildserier av en Jonathan som äter korv. Och en Jonathan som gör grimaser. I alla fall så har det varit underbara dagar med jättefint väder. Umgänget var det bästa. Fina pojkar och flickor måste jag verkligen säga. Jag vet inte vad jag ska säga, bortsett från att det var hur himla fint som helst och att jag saknar alla redan. Nu kommer några bilder som får illustrera helgen för er som inte orkar leta upp mig på facebook.

Kvällssamlingarna i mitt hjärta.

God mat som sagt! (Albin gillar efterrätt!)

Fina flickor.

Benja har skills!

Barnaga på hög nivå, haha.

Sötaste killen i världshistorien.

Arnemarkslägret 2009.