Egentligen så vill jag ta en kvällspromenad men jag vet att min mor inte gillar att jag är ute och går själv i "mörkret" trots att vi bor i Klöverträsk. Hon är nog klok som håller mig borta från nattliga promenader utmed gatorna i Klöverträsk (wow, fyra stycken tror jag bestämt, eller är det tre?). Onsdagar är underbara. Jag vet inte varför men onsdagarna i mitt liv tycks alltid bli lyckade.
Dagen spenderades på stranden, där jag lyckades halka på bryggen och ramla i vattnet och skrapa upp knäna ordentligt. Kanske inte så lyckat men annars så. På kvällen var den bön. Första efter sommaruppehållet och vi var fantastiskt många, åh ljuva ironi. Tre stycken var vi till antalet. Men trots det så var det en otroligt trevligt timme som spenderades i kyrkan (som luktar så där kyrkigt som bara Pingstkyrkan i Klöverträsk kan). Det var fint i alla fall. Sen blev det golf för hela bunten. Ja, golf. Jag spelade golf. Fast på var egna lilla golfbana på skolan. Golfbana kanske inte är rätt ord, vi satte ut peggar på några ställen och försökte träffa en liggande konservburk. Men det funkar det med. Den andra omgången så, tro det eller ej, kom jag på delad förstaplats. Say what? Men så var det.
Ikväll (tekniskt sett) börjar lägret och håller på till på söndag eftermiddag. Underbart. Jag har längtat galet länge och snart är det äntligen dags. Hela morgondagen kommer gå till förberedelser eftersom undertecknad inte har packat en enda pinal ännu. Illa, illa.
Jag kan även upplysa alla glada elever i Luleå att det endast är 18 dagar kvar till skolan börjar om. Det blir nog kul ska ni se.
Jag kan faktiskt kopiera en liten sak jag skrivit någon gång också.

Mitt liv som åttaklassare är officiellt över.
Snart är det dags för nian. Sista året på Bergskolan.
De skrämmer mig hur fruktansvärt snabbt tiden går.
Jag önskar att man bara kunde dra ner på farten lite.
Det känns som att livet flyger förbi och jag vill inte missa en sekund.
Jag önskar att det skulle gå långsammare så att jag hann med allt.
Det känns som att jag kanske missar något viktigt. Något livsomvälvande.
Men man kan inte leva livet genom att tänka på allt man missar utan man ska se allt det man har hunnit med.
Livet är trots allt inte de dagar som gått utan de dagar man minns. (Som det gamla ordspråket säger.)
Och jag tror att det är något som vi ofta glömmer bort.
Livet räknas inte i dagar utan i upplevelser.
Ibland önskar jag att jag var gammal.
Att jag var gammal nu. Att jag redan gått igenom alla delar i livet.
Att jag kunde se tillbaka på "de goda tiderna".
De som är äldre nu fick uppleva såna saker som jag aldrig kommer få uppleva.
Men då kan man vända på det.
Jag kommer att uppleva saker som de aldrig kommer få.
Och på något sätt så ser jag ändå fram emot vad livet har att ge mig.
Jag vet att det finns både bra och dåliga saker i beredskap för mig.
Men jag VET att jag kommer att ta mig igenom dem.
Det vet jag.
Och jag ser fram emot det.