Jag har haft en fantastisk kväll. Fotbollsavslutningen var så himla fin. Det var skratt och tårar. Magnus avgår som tränare. Det kommer helt enkelt bli tomt utan honom, det kommer bli tomt utan dessa oändliga diskussioner som vi har varje träning. Det kommer bli betydligt jobbigare att träna, helt klart. Tur att tjejerna finns kvar, och de misslyckas aldrig med att lysa upp dagen. Den här låten beskriver verkligen stämningen som finns i laget. Vi ställer upp för varandra, vi kan lita på varandra. Vi är så himla tighta, vi är bäst. Jag skulle inte byta lag, inte för allt i världen. Laget betyder alldeles för mycket. Åh, vad jag älskar dessa flickor. Vi är så himla bra. Jag vet inte vad jag ska säga. Alltså, jag är så himla tacksam för tiden vi haft tillsammans (hittills) och jag hoppas att vi har lång tid kvar. Trots att vinsterna inte var många så höll vi ihop så himla bra. Vi peppar, stöttar och i slutändan så är det inte poängen som räknas. Jag spelar för laget, inte för poängen. Det viktigaste för mig är mitt lag, inte om vi vinner eller förlorar. Jag spelar för tjejerna. För att ni är bäst, verkligen. Det är så mycket mer än fotboll. Det är vänskaper som är värda guld. Det är obeskrivligt. Ja. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar er. Helt enkelt. Jag önskar att jag ska få fortsätta sjunga era theme songs. Jag önskar att jag ska få fortsätta att störa Patrik med mitt oavbrytliga prat. Jag önskar att vi ska få fortsätta att kramas och skratta tillsammans på träningarna. Jag önskar att vi ska få fortsätta att köra stegen (som alltid leder till toalettbesök) och bli förvirrade när alla tappar räkningen. Jag önskar helt enkelt att vi ska få fortsätta träna och spela tillsammans länge till. Det kan vi göra va? För ni betyder så mycket. Puss, puss, puss.

Jag tänkte faktiskt lägga upp lite bilder här. Det blir finfina bilder på lägerfolket. Åh, det var alldeles för länge sen vi träffades. Lägerhelgen är ju verkligen en oförglömlig helg.



alla bilder är galet överredigerade, men det var tänkt så. sen är det många som inte finns med också, men jag vill inte överrösa er med bilder så.

"What to say Lord?
It's You who gave me life and I
Can't explain just how
Much You mean to me now
That You have saved me Lord
I give all that I am to You
That everyday I can
Be a light that shines Your name"
♥♥♥

Igår fyllde som sagt min älskade mormor år. Så här kommer en bild på födelsedagsbarnet. Grattis i efterskott.

denise ♥ en och en halv timme långa promenader med emelie.

Sista sommarlovssummeringen. Väldigt jobbigt att skriva dessa summeringar måste jag säga. Säkerligen väldigt jobbiga att läsa också. Men men, ingen har ju tvingat er. Jag har gjort en hel del denna månad må jag säga. Trots att det inte ens gått 20 dagar ännu. Jag började månaden ganska lugnt. Eller okej, den började med Luleåspelen men efter det så var det lugnt. Bortsett från fotbollsträningar och kyrkobesök så gjorde jag inte mycket alls. Jag fotograferade blommor, gick på promenader och så vidare. Jag njöt. Jag njöt och längtade till lägret. Sen kom dagen. Lägerdagen. Dagen jag väntat på. Och lägret var så galet roligt. Defintivt en av de bättre sakerna jag gjort i sommar. Läsa om lägret, det kan ni göra här och här. Underbara dagar, helt klart. Kvällen vi kom hem så kom både jag och Joel fram till att allting var så tråkigt hemma. Efter lägret så tog fotbollen upp stor del av min tid. Fem dagar den veckan hade jag träning eller match. När jag inte spelade fotboll så var jag i kyrkan eller umgicks med lägerfolket. Vi hade en riktigt rolig kväll med bowling, bad och en rundtur i Sunderbyn. Och sen är vi framme vid denna vecka. Sista sommarlovsveckan. Elever över hela Luleå räknar bedrövat ner dagarna och försöker göra det mesta av tiden som finns kvar. Jag har dock tagit det relativt lugnt denna vecka. Lyckats dra på mig en förkylning har jag också. Förhoppningsvis går den snart över. På lördag blir det lägeråterträff i Klöverträsk för tjugoen personer. Vilket påminner mig om att jag borde färdigställa lovsångsmixen. Detta blev en kort summering av Augusti men det får duga ändå. Avslutningsvis så kan jag ju säga att sommaren 2009 har varit sjukt bra.

Blommor är bland det bästa jag vet.
Blommor är anledningen till att jag älskar sommaren så mycket.
Att titta dig omkring och se att gräset är fullt av färger, fullt av blommor är underbart.
Att beskymmerlöst plocka en bukett blommor på vägen hem, that's life liksom.
Blommorna, en tillflykt för småkrypen men även för många människor.
När du lägger dig på rygg i gräset och känner hur du omringas av väldoftande blommor och ovan ser du en klarblå himmel, då är det svårt att inte le.
Snart är det läger, fantastiskt kul.
Men jag tror jag håller på att bli sjuk, vilket är illa.
Jag får försöka bli frisk till på torsdag för då smäller det!