Stulna juveler

Just nu består mitt liv av jobb, promenader och litteratur. Just nu läser jag ett fantastiskt samlingsverk med två diktsamlingar och ett drama av vår allas Kristina Lugn. Hon är också en sådan som får hela mitt inre att kännas så lugnt och nästan lite andäktigt när jag läser det hon skriver. Jag har brutit mot en av mina grundlagar och faktiskt gjort hundöron på bra ställen i boken. Och aj aj aj, vad det gör ont i hjärtat varenda gång. Jag som yrkat på dödsstraff för sådana saker. Jag tror dock (och hoppas, framför allt) att Kristina Lugn inte misstycker! Det är ju alltid lite speciellt när man vill markera för allt det fina hon skriver. Och är det inte lite speciella regler för diktsamlingar? Nu tänker jag återgå till att njuta av lite Kristina Lugn!

"Det finns inget så lättexploaterat
som människors ensamhet.
Det är det som är grunden för hela min
affärsverksamhet."

"ingen kan skriva ditt skratt"

Jag har läst ett enastående verk av Judith Blåe och jag vill så hemskt gärna citera lite för att dela med mig av det magiska. Det är Judith Blåes debut och verket jag läst är en diktsamling vid namn Promenader. När jag satt och läste denna var jag gång på gång tvungen att avbryta min vän i hennes läsning för att läsa upp stycken ur boken för henne. Den företeelsen upprepade sig gång på gång på gång. För att den berörde i all sin enkelhet. Och för att en enda rad kunde få en sån stor innebörd. För att en enda rad kunde vara så vacker. En sak är i alla fall säker, Promenader står nu högst upp på min inköpslista.

"läppjat thé och raggsockor
min brända spets din svarta min
spetskant   min kluvna
tanke   vad jag vill och inte"

"då när midsomsdroppens följe
till varje tecken super
då min handleds vita bana
blir din berg och dal"

"öppna dina ögons lotusblommor   älskling
då drömmen ur sömnen lirkas leende
och du är varm och luktar så gott"

Kärlek, kärlek.

Igår var dagen kommen, den kungliga bröllopsdagen. Och jag uppskattar verkligen sådana händelser. Det var en fin dag. Jag överrumplades av hur fina alla var och jag grät en skvätt av all romantik. Jag fick en stor respekt för kungen och drottningens finfina kärlek. Och framför allt så uppskattade jag att få se att kärleken fick ta så stor plats för en gångs skull. Det var inte tävlingar eller sport. Utan dagen handlade om två människors kärlek. Och om man frågar mig så finns det inget finare än det. Så jag tycker att allt detta snack om ifall det är demokratiskt eller ej är totalt ointressant. Det var inte det den här dagen handlade om. Den handlade om kärlek. Och det behöver vi. Vi behöver få se lite kärlek. Mer kärlek åt folket!


jag vill jag vill jag vill

Jag vill att någon ska trycka på livets pausknapp så att jag kan få läsa alla böcker jag vill läsa.
Jag vill att sommarjobbsveckorna snabbt ska ta slut så att jag får ha mitt sommarlov ifred.
Jag vill att någon förlänger denna söndag med tolv timmar.
Jag vill få lite mer kvalitetstid med Shakespeare och Stormen.
Jag vill att vår symaskin ska fungera som den ska.
Jag vill få mer tid åt att skriva.
Jag vill ha tid för biblioteksbesök och långa fikastunder.
Jag vill hinna träffa mina vänner och prata tills öronen nästan ramlar av.
Kort och gott, jag vill bara få tillbaka mitt sommarlov.

She works hard for the money

Just nu sommarjobbar jag för fullt, dagarna i ända. Åtta timmar om dagen spenderar jag med söta dagisbarn. Jag torkar tårar, plåstrar om sår, torkar snoriga näsor och kramas. Det är ju inte alls ett dåligt sätt att spendera sina dagar på. Förvisso slocknar man nästan så fort man sätter sig ner och helgen närmar sig i lite för maklig takt. Det resulterar i många gäspningar och tupplurar och ett alldeles för litet dagligt intag av litteratur (jag får ta igen det till helgen!). Nu kallar min kära säng på mig och jag kan inte stå emot. Godnatt!

We remember all the times we've spent together

Dagen som jag bävat för så länge var kommen, skolavslutningsdagen. Jag har tänkt att vara väldigt sparsam med orden när jag skriver om den här dagen för jag kommer aldrig kunna fånga känslan av vemod. Tomheten som fyllde mig när jag förstod att jag vandrat i Bergskolans korridorer för sista gången men samtidigt upprymdheten inför de nya äventyren som väntar efter sommarlovet. Jag har väldigt många fina kram- och gruppbilder från dagen. Det känns som väldigt fina minnen men just nu gör dem mig bara väldigt väldigt ledsen. De tre åren på Bergskolan har varit tre fantastiska år och jag känner verkligen hur jag har växt som människa. Jag är så tacksam. Jag har lärt känna så fina människor och de har verkligen förändrat mig och sätter jag ser på livet. Nu känner jag att jag börjar bli himla sentimental så jag ska bara avsluta med att säga att dagen avslutades finfint med Samuel Beckett på stadsbiblioteket. Och en stor guldstjärna till skönsången jag fick när några fina lärare ville muntra upp mig och torka mina tårar. De lyckades sannerligen!


lite fint med en jätteanonym krambild, hehe. de andra behåller jag för mig själv!

Vad är en bal på slottet...

när den kan vara på nordkalotten?

På torsdagen hade niorna bal. Och vilken fantastisk kväll vi hade! Alla var så uppklädda att man inte riktigt visste vad man skulle ta sig till. Det togs kort i mängder och alla poserade tills kinderna gjorde ont av alla leenden. Det serverades god mat och på den öppna scenen bjöds det på skönsång från eleverna. Det var dans och jag tror att alla hade fruktansvärt roligt men vi kunde inte undgå att påminnas om att morgondagen närmade sig med stormsteg. Vemodet fanns alltså i släp under kvällen men vi försökte skratta och dansa bort det. Det blev dock ett fint sista minne av världens bästa nior. Jag hade inte kunnat spenderat kvällen på ett bättre sätt. Nu kommer lite fina bilder från kvällen!


A little bit of love


"att bli mentor för 9A var som att hamna i en varm famn" - fina Åsa

Tänk så fantastiskt det är med litteratur!

"Bara när jag läser får jag lindring från hur det är."

Jag har aldrig kunnat relatera till texter såsom jag kan relatera till det Bodil Malmsten skriver. Det känns som att det är mig hon skriver om. Vi delar ju kärleken till litteraturen. Syret till mina lungor. Jag tror att det är därför som jag fastnat så fruktansvärt i hennes böcker. Eftersom jag förstår vad hon menar. Jag känner igen mig så himla mycket.

"Allt jag upplevde upplevde jag i böckerna, mitt liv var av papper bakom hårda pärmar, inbundet och nedtryckt, lånat, stämplat, färdigskrivet, mitt liv var inte mitt som ungdomens." 

Ja, vad säger man egentligen? Det är som min livhistoria i några få meningar. Hon satter pränt på den känslan som är så svår att beskriva. Hon skriver om kärleken som mitt hjärta många gånger slår av. Glädjen som kommer i och med boksläpp, boktips och god litteratur. En sådan glädje hittar man nog ingen annanstans.

"Själv har jag precis
så många liv jag vill
För att böckerna finns till"

Att få krypa upp i soffan med en bok, andas in lukten av böcker och kaffe och sedan hänge mig åt boken är ett av de största privilegier jag har turen att ha. Lugnet som lägger sig. Själen andas ut, pulsen blir lägre. Tankarna som bara för några minuter sen sysselsatte mitt huvud är som försvunna och nu är det bara jag och boken, världens enklaste men bästa kärlekshistoria.

"En människas kärlek kan leda till mord
Den risken finns inte med kärlek till ord"

hur står det till, Denise?

bra tack. brabrabra men separationsångesten släpper inte taget om mitt hjärta. stryper åt syretillförseln. hjärtat slår långsammare. sentimentaliteten ökar. alla dagar tycks bli tårfyllda numera. någon håller ett fint tal med tårar i ögonen, vilket sätter tårar i ögonen på mig likaså. jag får torka tårarna efter biblioteksbesök också. jag är för blödig tänker jag. jag känner hur saknaden sätter sig i hela kroppen och den värker och värker av saknad i förhand. pengar samlas in till blommor och mental förberedelse pågår för fullt. betygssamtal och glasögonköp skingrar tårarna för en stund. litteraturen tas till hjälp för att glömma alla känslor som rör sig i huvudet.  jag kan smyga mig till biblioteket med en bok och sätta mig i soffan och sen får tiden gärna stå stilla. jag vill inte lämna min soffa. det är ju min soffa. låt mig stanna där för alltid. kan vi inte frysa tiden en liten stund, snälla?

Vardagligheter


oredigerat och så.
att jag gjort allt arbete klart nu känns orealistiskt.
adjö grundskolan. herreminskapare.
nu ska jag njutanjutanjuta av mina kära böcker i tre månader ungefär.
det kan knappast bli bättre.
nu ska jag återgå till simon och ekarna av marie fredriksson och sen sova.
ifall ni undrade.
puss.

RSS 2.0