Dagen som jag bävat för så länge var kommen, skolavslutningsdagen. Jag har tänkt att vara väldigt sparsam med orden när jag skriver om den här dagen för jag kommer aldrig kunna fånga känslan av vemod. Tomheten som fyllde mig när jag förstod att jag vandrat i Bergskolans korridorer för sista gången men samtidigt upprymdheten inför de nya äventyren som väntar efter sommarlovet. Jag har väldigt många fina kram- och gruppbilder från dagen. Det känns som väldigt fina minnen men just nu gör dem mig bara väldigt väldigt ledsen. De tre åren på Bergskolan har varit tre fantastiska år och jag känner verkligen hur jag har växt som människa. Jag är så tacksam. Jag har lärt känna så fina människor och de har verkligen förändrat mig och sätter jag ser på livet. Nu känner jag att jag börjar bli himla sentimental så jag ska bara avsluta med att säga att dagen avslutades finfint med Samuel Beckett på stadsbiblioteket. Och en stor guldstjärna till skönsången jag fick när några fina lärare ville muntra upp mig och torka mina tårar. De lyckades sannerligen!


lite fint med en jätteanonym krambild, hehe. de andra behåller jag för mig själv!