bra tack. brabrabra men separationsångesten släpper inte taget om mitt hjärta. stryper åt syretillförseln. hjärtat slår långsammare. sentimentaliteten ökar. alla dagar tycks bli tårfyllda numera. någon håller ett fint tal med tårar i ögonen, vilket sätter tårar i ögonen på mig likaså. jag får torka tårarna efter biblioteksbesök också. jag är för blödig tänker jag. jag känner hur saknaden sätter sig i hela kroppen och den värker och värker av saknad i förhand. pengar samlas in till blommor och mental förberedelse pågår för fullt. betygssamtal och glasögonköp skingrar tårarna för en stund. litteraturen tas till hjälp för att glömma alla känslor som rör sig i huvudet.  jag kan smyga mig till biblioteket med en bok och sätta mig i soffan och sen får tiden gärna stå stilla. jag vill inte lämna min soffa. det är ju min soffa. låt mig stanna där för alltid. kan vi inte frysa tiden en liten stund, snälla?