Jag har haft en superfin dag som började med att jag vaknade klockan åtta av min mobiltelefons alarmsignal. Jag kokade mig thé och låg sedan i sängen och läste och drack thé i en timme ungefär. Typ den bästa starten på dagen ever. Sen begav jag mig på en promenad och sen gick jag ut och lade lappar i lite brevlådor. Efter detta var klockan bara elva, tänk ändå vad mycket man hinner om man vaknar tidigt. Jag har även hunnit vara på julmarknad och införskaffat lite julkort så nu skriver jag julkort mest hela tiden. När det blev tidigt kväll så åkte jag in till staden för att träffa det sjukt fina folket på bibelskola + ungdomsgård. Man längtar som alltid till lördagarna när man får träffa dem. Vi har alltid så himla roligt ihop. Idag har vi skrikit halsen av oss (åtminstone jag) över Mario Kart och sen har vi spelat trummor och TP och myst på bara. Yesyes. Nu ska jag lägga mig och köra på en lika tidigt morgon imorgon bitti, lovely.
 
Bästa TP-laget, for sure.
(jag tuggar inte på björnen, okej? det ser bara ut så. haha)

Eftermiddagen tillbringades med den flickan jag gillar att kalla för världens bästa flicka. Annars kallar jag henne Emma Pemma Finis Femma eller kort och gott, Emma. Världens bästa Emma och jag bestämde att vi skulle ha första advent-mys så vi kokade knäck. Det blev lite kaos när vi skulle hälla upp det i formar men annars så gick det prima. Som ni ser på bilden så kanske några formar hamnade på sniskan eller så. Men roligt var det i alla fall. Sen satte vi oss och förtärde hela knäcksatsen och drack upp en julmustsflaska. Vi blev två mätta flickor må jag säga. Sen bara pratade vi, och pratade. Det som vi är bäst på. Så jag hade en bäst fredagseftermiddag, for sure. Men hur kan det bli annat när man umgås med världens bästa? Puss på henne och godnatt.

tokigt värre.

åh, vad du är bra.

Åh, han var så bra. Finaste, finaste Lars. Han var värd vartenda öre. Varenda sekunds sömn som jag missade. Han var helt klart värt allt det. Det var nog den bästa konsert jag varit på någonsin. Och det lilla, lilla mellansnacket var alldeles fantastiskt och så Lars. Han är ju inte en "talare" precis. Och historien om kiss-tröjan och julgranen var så fin. Han är så himla fin. Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Det var alldeles perfekt, det går liksom inte att sätta fingret på vad som var så himla bra. Det bara var det. Det var så att man blev helt skakis bara av att prata om det dagen efter. Åh, tårarna rann och samtidigt så log man och sen helt plötsligt skrattade man. För det var så mycket känslor, för han är så fantastisk. Han är så bra. Det finns bara inte ord. Det finns inte. Jag är speechless. Han är bara för bra för att vara sann. Så är det bara. Höjdpunkten för mig var nog när han sjöng "Elden" med endast pianokomp. Om det nu ens var så det var. Om jag ska vara ärlig så tänkte man inte så mycket på vad som sjöngs. Bara på att det sjöngs. Man fokuserade bara på att Lars stod där, och att han sjöng. Åh, han var så bra. Puss på Lars.

Ikväll gäller det. På riktigt. Ikväll blir det Lars Winnerbäck för mig och två fina flickor vid namn Emma och Angelica. Det kommer bli sjukt obeskrivligt fantastiskt. Och med typ det finaste sällskapet ever kommer det bli om möjligt ännu bätte. Jag är pepp. Lars, ikväll smäller det!

I ljuset från ljuskronan visade min älskade morfar hur man brukade dricka kaffe. Kaffe ur fat. Detta visade han under mycket skratt. Så nu vet vi hur vi ska göra i alla fall. Note to self: Försök att inte skratta samtidigt, då dräller du bara. Morfar är bäst och trots lite spill så kunde han till slut visa hur det skulle gå till. Oj, oj. Jag och Felicia får försöka inför det igen. Tänk vad fint om vi skulle komma in på ett café och börja dricka ur fatet. Helt grymt fint. Nu ska jag ut på dagens andra promenad.

Dett blir ett favorit-inlägg. Jag tänker dela med mig av det fina som finns i min mapp "sådär galet fint" på min externa hårddisk och jag ska dela med mig av vad som finns under fliken favoriter i internetfönstret. Och självklart någrade sparade inlägg från bloglovin'. Så lite allmänna favoriter kommer nedan.

youtubeklipp:
så gulligt och charmigt att jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt.
sommarskribent:
åh, vad charlotta von zweikbergk skriver fint tänker jag för mig själv.
artikel, uppsats, eller vad jag nu ska kalla det:
“I’ve broken up with girls saying, ‘She doesn’t read, we had nothing to talk about,’”
tröja:
david & goliath har så sjukt gulliga kläder.
blogginlägg:
hej, jag tycker om dig så mycket att jag vill spricka.
alltså, hon skriver väldigt bra, den flickan.
fint, fint, fint.
jag gråter varenda gång.
bild:

klicka här.

klicka här.

Nu ska jag sova så jag orkar upp till kyrkan imorgon. Godnatt.

Jag kom just över en bedårande hemsida. Jag tyckte att bilderna var så himla fina och kolla hur de klädde sig. Åh, så himla fint alltså. (klick!) Alla bilderna nedan är därifrån. Lovely.

Håret. Blusen. Love it.

Kolla klänningen och kappan. Åh. Så fint.

Tröjan. Kjolen. Håret. Åh, så sjukt fint.

Jag är så lesslesslesslessless på att snön är borta igen. What to say? Det är helt uruselt. Jag som vill sparka till bussen på morgonen, gå på promenader i snön och framför allt, åka skoter. Men nej nej, snön bestämmer sig för att försvinna. Der Schnee ist weggetaut, som vi fått lära oss på tyskan. På onsdag, då smäller det. Då åker jag, Emma och Angelica på Lars Winnerbäck. Helt amazing. Idag ska vi fira min älskade far som igår fyllde så mycket som 43. Det blev inget firande igår men idag, då 17. Igår var jag och såg New Moon också. Som alla andra tonårsflickor. Det var ehm, underhållande. Jag har som aldrig riktigt förstått hypen kring Twilight-serien. Jag skrattade mest hela tiden. Jag skrattade åt de upphetsade tjuten som kom över biosalongen när en viss Jacob tog av sig tröjan och jag skrattade åt hur smörig filmen var. Mina vänner, som älskar Twilight, uppskattade filmen i alla fall. Och det är väl det viktigaste. Innan filmen spenderade jag och Kristin ungefär två timmar på Max. Vi skrattade och skrattade. Det var finfint. Nu ska jag lyssna på Lasse och städa!

det absolut vackraste jag hört i veckan. without a single doubt.

(på Bergskolan har vi något som kallas veckans mål som vi ska skriva varje torsdag. dessa var mina mål som jag knåpade ihop under dagen. mer eller mindre seriöst. men ändå.)
sluta bita på naglarna, få julkänslor, kramas, julpynta, baka kolakakor, läsa ut kvinnoorkestern, sluta vara beroende av facebook, lära mig fler än 100 decimaler i pi, bli bäst i världen på rättstavning, bli bättre än Åsa på SO, ta över världen, få inre frid, skriva en bok, sluta vara så himla blödig, sluta lipa för allt, lära mig blackbird på gitarr, skaffa en assistent till när jag blir världsdiktator, skaffa en narcissistisk personlighetsstörning, skaffa mig en "högra hand" till min världsdiktatur, börja dricka kaffe,  börja fika mindre, sluta vara sockerberoende, sluta ta sönder iPodhörlurar, bli ungdomsfysiker, skaffa en sångröst, lära mig att räkna atomer, lära mig att göra utträkningar (true Carola-style), bli bäst på att fotografera, skaffa sparkväder, bygga en snögubbe, bygga en molekylmodell av ununtrium, lära mig att dansa, sluta smsa jämt, promenera ännu mer, hitta på ett bra sätt att fördiva bussresorna på, skaffa ett helt eget bibliotek, läsa hela bibeln, lära mig att stanna tiden, lära mig fler språk.

Min helg. Hm. Fredagskvällen bestod av huvudvärk och ledvärk. Jag hade verkligen ont i hela kroppen. MEN när jag vaknade morgonen därpå, efter många timmars sömn, så var jag nästan kry. Huvudvärken fanns väl kvar lite sådär och jag kan inte påstå att jag precis flög omkring i huset den dagen. Jag var liggande i princip hela den dagen också. Och idag så har jag inte känt ens en uns av sjukdom. Det ni! Så dagen började med att jag begav mig till kyrkan. Skratt och lekar bjöds det på från Elim och ett litet drama. Mysigt värre. När jag kom hem började jag knåpa ihop mina finfina pluggkort som ni ser på den felfokuserade bilden nedan. Vi ska nämligen lära oss en massa kemiska beteckningar och formler så jag har knåpat ihop 46 kort med beteckningen/formeln på ena sidan och svaret på andra sidan. Så kan det gå. Sen gjorde jag någonting jag längtat efter ett tag. Jag slog för första gången på Julens finaste sånger med familjen Hagenfors. Ungefär så mycket julkänslor som man kan få. Så nu har jag börjat fundera över julklappar och jag och världens finaste Emma har planerat in ett knäckkok där innan första advent. Mysigt värre. Och så har jag pluggat. Wow. Ovanligt. Känns som att livet består av det just nu. Skolan. Jag och min käre handslagsvän Isak kom fram till det för någon dag sen. "Nu ska jag hem och plugga. Kul att man har ett liv också..." sa han med en djup suck och ironin gick nästan att ta på. Vilket tokigt uttryck. Men ni förstår vad jag menar. Så ja, det är skola hit och skola dit. Hela tiden. Men men. Vi får härda. Snart är det lov. Men ännu mer snart är det Winnerbäck. Och sen två dagar efter det blir det knäckkok och sen är det ju första advent. Awesome! Nu ska jag bege mig mot min älskade vän, sängen.

jodå, fel fokus och så. jag vet

Nu är det så att jag inte har bloggat på hur länge som helst. Så nu kommer en liten uppdatering med bilder och sådär.

Förra helgen började med att jag tittade ut genom fönstret och till min stora glädje såg snön på marken. Mer än förut. Detta gjorde min morgon och gjorde gymnasiedagen med Magda om möjligt ännu bättre. Det var efter det besöket som jag kom fram till var jag verkligen hör hemma. Och det är på natur. Lovely.

Den kvällen var det lägereko i Jävre. Väldigt trevligt och på denna bild ser ni ytterst seriösa människor. Eller hm. Kanske inte. Hur som helst så var det en fin kväll med många superfina människor.
Alltså, den här ligger som lite fel i ordningen. För egentligen så hade jag och Joel snöbollskrig redan på fredagen. Men då togs inga bilder. Så detta var årets första dokumenterade snöbollskrig. I Jävre så klart. Och alla paktade ihop sig mot mig, så klart. Joel var nog bara tjurig för att jag vann över honom dagen innan. Så det så! Och det var så härligt att snön kommit och alla var så glada och skrattade och busade. Det var fint.
På söndagen var det fars dag.

Denna bild är grynig och kvaliteten är inte den bästa (den var så mörk i början) men den är så fin ändå. Vi bjöds på middag hos mormor och morfar. Eftersom det var ju morfars dag också.
Och där bjuds det alltid på så god mat!

Och på onsdagskvällen var jag och min far på Bengt Johansson i en alldeles för kall lokal. Det var trots allt en superfin konsert, Bengt Johansson är ju verkligen en av mina favoriter. Det blev en massa härliga lovsånger och det var en mycket härlig stämning i den kyliga lokalen.

På samma dag fyllde vår allas Elin arton. Hon blev gammal, hon fick split-vision, hon fick bra omdöme och hon är fortfarande på benen trots hennes höga ålder! Skämt åsido men hon fyllde faktiskt år och detta blir som ett litet grattis i efterskott.
 
Idag(!) har jag verkligen inte gjort någonting alls. Jag kände mig inte kry alls så på eftermiddagskanten lade jag mig i soffan och somnade i en timme eller så. Det var fantastiskt. Jag stannade hemma från TGIF för att inte smitta ner alla mina vänner som tänkte spendera kvällen där och fortsatte därför min kväll i soffan framför idol. Jag blev hänförd av Tove, hon är ju så fantastiskt bra att det inte är sant.

Kom tänd din eld inom mig
Sträck mina segel i din vind
du som är grunden för mitt liv
Jesus, Jesus.

Måste jag ens säga något? Så fantastiskt bra.

Idag var det lägereko i Kustkyrkan i Jävre. Till att börja med vill jag bara påpeka att denna magnifika byggnad, speciellt på insidan, tog oss alla med storm. Bara som en liten parentes. Det var i alla fall en underbar eftermiddag och kväll. Jag tycker mig trivas så otroligt bra med alla de som var på lägret. Det är som att vi är sammankopplade på något sätt, och det är vi ju förvisso också. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle kunna vantrivas när jag är runt "lägermänniskor". Det spelar som ingen roll vem det är, vuxen som barn, jag trivs kring dem ändå. Det blir alltid skratt, och ofta även tårar (på grund av min tendens att lätt börja gråta). Men en samhörighet har vi verkligen. Man kan bara slappna av och vara Denise. Det är fint att det mitt i denna värld fylld av förutfattade meningar och fördomar så finns den här lilla kretsen som verkligen står för kom som du är, hur du nu än är så kom som just du är, för vi tänker inte döma dig. Det är som fint tycker jag. Det är fint att se barn som tar hand om varandra, trots sina olikheter, och vuxna som behandlar barnen som att de visst betyder något och att de visst är otroligt viktiga. Nu tänker jag inte sitta här och säga att jag aldrig annars ser det, för det är klart jag gör, annars hade det nog varit rysligt svårt att ta sig upp på morgonen. Det finns ytterst många fina människor ute i världen. Men det är som att all finhet bara samlas i samma lokal, så det nästan flödar över av finhet, så är det när jag är kring "lägermänniskorna". Det är så fint att man får skratta, och man får gråta utan att behöva fundera över hur det ser ut i andras ögon. För som jag sa, man får vara precis som man är, och man får uppleva att man är omtyckt och värdefull för att man är precis som man är. Så ja. Det var några rader om varför lägermännsikorna har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Just nu så ligger bloggen läääängst ner på prioriteringslistan. Så ni vet. Just nu prioriterar jag dagliga promenader i byn, skolan och NaNoWriMo. För er som inte vet vad NaNoWriMo är så är det National Novel Writing Month. (www.nanowrimo.org) Man ska alltså skriva en bok/roman/berättelse/ni fattar på 50.000 ord under November. Ungefär det värsta man kan underhålla sig med i November. Det värsta och det bästa. En del dagar ser mina facebookstatusar ut ungefär så här: "5000 ord. Jag älskar NaNoWriMo." men finns det även de där sakerna jag skriver till Miriam som "ÅH VAD JAG ORDBAJSAR :(" och "Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Jag vill slita mitt hår och skrika. Jag blir galen." Så jag har en hatkärlek till NaNoWriMo. Känslan av att allt man skriver är ren skit kommer över en då och då. Då har jag lust att bara radera de 11.000 orden och börja om. Men så kan jag ju inte göra. Då hinner jag aldrig klart. Förhoppningsvis blir det inte så himla dåligt i slutändan. Jag ligger lite före i tidsplaneringen, vilket känns fantastiskt eftersom jag ska på hela två(!) konserter denna månad. På onsdag ska jag på min älskade Bengt Johansson (klick, klick, klick!) med min far och den 25e blir det Lars Winnerbäck med Emma och Angelica. Helt amazing. Jag har klippt mig också. Efter mycket om och men så bestämde jag mig för att gå tillbaka till pannlugg. Så ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men jag lär vänja mig snart, hehe. Imorgon blir det nog att dra in till stan och mysa med lite fint folk. Och på lördag ska vi på öppet hus i gymnasiebyn (AH GYMNASIEVAL) och sen ska jag till Jävre på lägereko. Finfint. På söndag är det Vandra Genom GT-möte(?) och sen är det måndag igen. Där emellan ska jag banne mig ha skrivit en massa. Jag siktar på åtminstone 17.000 innan helgen är över. Annars kommer jag få skriva ihjäl mig om jag ska klara detta. Wish me luck! Nu ska jag banne mig sova.
 
heltsjuktbra.

For you, my fair lady(sheep)!
And five more reasons:

Du kommer ha katastrofalt roligt!