Åh, han var så bra. Finaste, finaste Lars. Han var värd vartenda öre. Varenda sekunds sömn som jag missade. Han var helt klart värt allt det. Det var nog den bästa konsert jag varit på någonsin. Och det lilla, lilla mellansnacket var alldeles fantastiskt och så Lars. Han är ju inte en "talare" precis. Och historien om kiss-tröjan och julgranen var så fin. Han är så himla fin. Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Det var alldeles perfekt, det går liksom inte att sätta fingret på vad som var så himla bra. Det bara var det. Det var så att man blev helt skakis bara av att prata om det dagen efter. Åh, tårarna rann och samtidigt så log man och sen helt plötsligt skrattade man. För det var så mycket känslor, för han är så fantastisk. Han är så bra. Det finns bara inte ord. Det finns inte. Jag är speechless. Han är bara för bra för att vara sann. Så är det bara. Höjdpunkten för mig var nog när han sjöng "Elden" med endast pianokomp. Om det nu ens var så det var. Om jag ska vara ärlig så tänkte man inte så mycket på vad som sjöngs. Bara på att det sjöngs. Man fokuserade bara på att Lars stod där, och att han sjöng. Åh, han var så bra. Puss på Lars.