margaret thatcher alltså. ♥

Mr. Hughes: There is no doubt that the Prime Minister, in many ways, has achieved substantial success. There is one statistic, however, that I understand is not challenged, and that is that, during her 11 years as Prime Minister, the gap between the richest 10 per cent. and the poorest 10 per cent. in this country has widened substantially. At the end of her chapter of British politics, how can she say that she can justify the fact that many people in a constituency such as mine are relatively much poorer, much less well housed and much less well provided for than they were in 1979? Surely she accepts that that is not a record that she or any Prime Minister can be proud of.

Margaret Thatcher: People on all levels of income are better off than they were in 1979. The hon. Gentleman is saying that he would rather that the poor were poorer, provided that the rich were less rich. That way one will never create the wealth for better social services, as we have. What a policy. Yes, he would rather have the poor poorer, provided that the rich were less rich. That is the Liberal policy. ♥


hon är som gullig, och klok.

"Till dig som funderar på om det kanske ändå inte ligger något i det som SD nu för fram om problemen med religiös och etnisk mångfald – gå ut en stund i den fantastiska svenska skogen och fundera på hur den såg ut utan mångfald av arter, av färger, av djur. Fundera på hur vacker en regnbåge skulle vara med bara en färg, hur spännande det skulle vara om de bara spelade en enda låt på radion eller bara en slags restaurang var tillåten, och då bara med mat som funnits i Sverige sen, säg 1400-talet.

Till dig som håller med om att det nog är problem att leva tillsammans om man har olika uppfattningar; fundera på hur det ser ut i din närmaste omgivning, med dina föräldrar, syskon, kamrater, vänner eller andra som du bryr dig mycket om. Har ni någonsin tyckt olika? Har ni varit osams och grälat? Har diskussionen gjort er klokare till slut?" - Maud Olofsson (klick!)

bild: aftonbladet.se


du är allt bra, du.


godis, prat till fyra, ont i käkarna, mys, prat hela dagen, skratt.


snällaavlägsnadennahuvudvärk

Hittills har mitt lov bestått av huvudvärk. Ungefär så. Nej inte riktigt, i måndags var jag på bio med Isak, Anna och Albin. Det var supertrevligt och filmen (Upp) var hur bra som helst. Det är väl ungefär det enda produktiva jag gjort denna lovvecka. Imorgon kommer världens bästa Emma och lyser upp mitt lov. På fredag är det Thank God It's Friday och på lördag verkar det bli en kväll hos Kristin med mina favoriter. På söndag drar jag nog till kyrkan också. Det är den resterande delen av mitt lov ungefär. Nu ska jag återgå till pluggandet och sen drar jag på onsdagsbön. Nödvändigt inlägg, hehe.

och en nödvändig bild, on top of that.

"ingen inser att vi är så beroende av dem."

Jag känner att det blir många denise tycker till-inlägg nu för tiden. Men jag kan inte vara tyst längre. Jag måste få uttrycka mina åsikter.

Jag har just sett på Mauds debatt med Åkesson och jag tycker att hon är så himla bra. Det kan ju förvisso diskuteras om hon tar det för mycket personligt och känslosamt. Den kritiken har hon fått. Och jag vet inte riktigt var jag ska ställa mig i den frågan. För det hon säger är så sant. Och det hon uttrycker är precis det svenska folket känner. Hon glömmer inte människors lika värde, och om det glöms, vad finns då kvar? Hon jämför det med sig själv och sätter det i sitt egna perspektiv. Hur hon skulle sett på det om det var hon och hennes religion som utsattes för detta. Hon tar det till ett "mänskligt" stadium, ett personligt stadium. Jag tycker att hon gjorde det riktigt bra men jag måste säga att det måste vara svårt att ha en debatt med Åkesson. Han bara avbröt henne hela tiden, vägrade lyssna på det hon hade att säga, kom med påstående som var tagna från tomma intet och sa att hon "snackade goja". Jag blev mest irriterad av att lyssna på honom, för allt han sa var nonsens och falska anklagelser. Jag tycker att det enda SD har att komma med är undanflykter. Hela tiden. Det är det enda jag hör. Hela tiden.

Jag blir galen. Jag blir fullkomligt galen. För allt jag ser är en massa obegrundat hat. En massa skit om jag får uttrycka mig så. För det är verkligen inte okej att peka ut en viss folkgrupp, en viss minoritet och skylla allt på dem. För Åkesson verkar inte ha något som helst problem med att SVT visar nyheter på finska för den finska minoriteten. Men skulle det visas nyheter på vad vet jag, arabiska till exempel, då hade det nog varit andra bullar. Utan tydligen så är det okej med en del minoriteter men inte med andra. Eller jag kan inte riktigt förstå vad det är de försöker få fram, det är så oklart och ja. En sak är i alla fall säkert och det är att det är upprörande. Och jag säger som Maud Olofsson, det värsta är att de bestraffar en hel grupp människor. Och det är inte okej. Det är aldrig okej.

Och allt är så galet. Det har blivit fel någonstans. Alla vet ju att du är lika mycket värd, hur du än ser ut, var du än kommer ifrån. Det lär man sig redan första dagen på dagis, om inte ännu tidigare. Jag känner att det finns ett ansvar hos föräldrarna i Sverige också. Att verkligen ha noll tolerans mot rasism. För om det bemöts med noll tolerans i hemmen så kommer det bemötas med noll tolerans i samhället. Tanten i klippet nedan är så himla dead on. Hon har verkligen koll på läget. Med detta klipp så tackar jag för mig. För den här gången.


behöver jag ens säga något?


inkonsekvens är icket okej

Känns inte detta lite oväntat? Till och med humanister kritiserar Svenska Kyrkan för detta. Ja, jag tänker inte gå in så mycket på mina personliga åsikter om detta. Men när till och med humanister kritiserar beslutet och Svenska Kyrkans inkonsekvens så borde det börja ringa lite klockor. Jag känner att denna inkonsekvens stör mig en hel del. Svenska Kyrkan går emot bibeln. Ja, det gör den. Vare sig man nu tycker att det är rätt med samkönade äktenskap eller ej så gör Svenska Kyrkan det. Matt 19:4 är ju ett bra exempel med fortsättning på Matt 19:5 och 19:6. Det är inte kyrkans uppgift är följa dagens trender, dagens normer. Svenska Kyrkan ska följa bibeln, Guds ord. Detta är något du inte behöver vara troende för att hålla med om (, jag kan bara hänvisa till länken i början av inlägget). "Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka.." som de säger varenda söndag. Ja, men för att kunna tro på en allmännelig kyrka så måste det finnas förtroende. Förtroende för att Guds ord ska följas och att det ska finnas konsekvens. Och det förtroendet anser jag bryts lite i och med detta. Svenska Kyrkan ska sprida evangelium, inte gå emot det som de säger sig stå för. Svenska Kyrkan moderniseras i allt för stor grad. Det baserar jag såklart inte endast på detta. De detaljerna är dock inte väsentliga just nu. Det är nog med lite besvikelse som jag möter detta beslut. För det är inte okej att den allmänna kyrkan börjar gå emot bibeln, det hela kyrkan, hela kristendomen handlar om. Varför lyder inte Svenska Kyrkan Jesu ord? som humanistbloggen uttrycker sig. Ja, varför? Det kan man ju verkligen fråga sig. Jag blir bara förtvivlad av att se var allt är på väg.


tacka vet jag ett kulturellt mångfald.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab

Jag blir rädd när jag läser detta. Jag blir rädd för mitt hemland. Om det varit val idag hade Jimmie Åkesson och hans politiska åsikter tagit sig in i riksdagen. De hade banne mig tagit sig in i riksdagen med sina främlingsfientliga åsikter. De hade tagit sig in med sina lögner.

De lurar svenska folket. Nej, det finns inte tio muslimska terrororganisationer i Sverige idag. Nej, Sverige har inte flest våldtäkter i Europa. Nej, muslimska män är inte kraftigt överrepresenterade bland förövarna. Jag vill ifrågasätta allt han skriver i denna artikel. Varenda liten sak. Ingenting är logiskt. Inget alls. Han straffar ett helt folk. Han drar ett helt folk över en kam. Alla som har gått på lågstadiet märker ju att det han säger är propaganda och att paralleler kan dras till den nazistiska propagandan under andra världskriget. I början sa inte Hitler att han ville utrota judarna utan han skyllde ekonomin på dem. Åkesson gör precis samma sak. Allt verkar vara muslimernas fel. Så snart är det väl dags att börja utrota dem också. Hör ni hur hemskt detta låter? Och de skulle banne mig ta mig in i riksdagen om det varit val idag. Herre min skapare.

Jag vet inte var jag ska börja. Det finns inte ord. Men de visar färg i alla fall. Nu vet vi på allvar vilka SD är. Vi vet precis det många anat mycket länge. De är främlingsfientliga. Och det är förfärligt att detta inte uppmärksammats tidigare. Det är förfärligt att det behövs en debattartikel av Åkesson innan svenska folket reagerar. Det är först nu det ploppar upp facebookgrupper åt höger och vänster och nu ryter svenska folket ifrån. Först nu. Självklart är det jättebra att svenska folket har vaknat nu. Att poletten föll ner. Äntligen. Men att det tog så långt tid säger något om vårt samhälle. Är vi för blåögda? Jag vet inte, kanske. För det behövdes en hel del innan vi såg SDs sanna natur. Nu ska jag inte göra som Åkesson och dra alla över en kam. Jag vet att många har sett detta tidigare. Det har sett SDs sanna karaktär för länge sen.

I vårt land behöver vi ett kulturellt mångfald. Det finns inte mycket som är svenskt. Det mesta vi har är blandningar av andra kulturer. Vi är inte ett speciellt kulturellt framstående land om jag ska uttrycka mig så. Och detta snack om att ha skolavslutning i kyrkan. Jag ser inte vikten av det. Varför ska man tvinga barn att ställa sig i en kyrka och sjunga kristna sånger? Ja, jag är kristen men det betyder inte att jag tycker att det ska dras in i skolvärlden. För protestantismen har i grunden ingenting med Sverige och göra. Vi var katoliker från början. Så Sverige har ingen rätt att påstå sig vara så in i grunden protestantiskt. För det är vi inte. Och jag tycker inte att min tro ska prackas på människor. Klart tycker föräldrarna att det är så gulligt att se barnen stå i kyrkan och sjunga den blomstertid nu kommer. Men skolavslutningen är inte för dem. Skolavslutningen är för barnen. Och för barnen tror jag att det kvittar om skolavslutningen är i kyrkan eller ej. De vill ju bara ha sommarlov. Och varför kan man inte då anpassa det så att det passar alla? Muslim som kristen. Bara för att Sverige räknas till ett protestantiskt land så ska inte kristna prioriteras högre. Människors lika värde är något vi inte får glömma.

Jag kommer missa bussen om jag skriver mer så jag avslutar detta inlägg med att säga:
Länge leve det kulturella mångfaldet!

mormor är bäst.


Eftersom jag är helt beroende av la photocabine så kan ni få en till sån bild, woho! Här ser ni lovikkavantarna som jag så flitigt stickade på syslöjden i åttan. Gröna, mysiga och luktar mormor. Inte för att hon luktar lovikkavantar utan för att hon har tvättat dem och hjälpt mig med lite saker och så. Finfint. Japp. Imorgon blir det bio. Vi ska se Upp, awesome. Helgen har varit nice. Lördagen var fylld av skrik, mörkervandring och samtal. Idag har jag varit i kyrkan och promenerat. Och tagit det lugnt. Lekt med la photocabine mest hela tiden. Så nu vet ni det också.

la photocabine och coeur de pirate


Certes tu passe comme de l'air, dans un monde sans musique
Dépourvu de tes nuances, un peu trop spécifiques
Tu nages en douleur et il est presque temps
De fermer les yeux, dans la mort qui t'attends

kevin speaking.

hej alla datanördar jag är denise lilllebror  jag tycker hon e konstig men de kanske ni inte gör.
de jag gillar med denise är att hon blir sur om man retar henne och hon e en datanörd som er där hemma.
men jag e mycke coolare hen hon hahahahahaahahaha.
min syrra en beatles nörd och paul nörd.
hej då nördar lol xd=)

haha, aw. min bror är sötast.


hejhejplugg

Ingen kan väl ha undgått att det är höstlov nu. Över allt ser jag facebook-statusar där elever skriker ut sin glädje över denna paus från skolan. Jag vet inte varför det inte känns så speciellt numera. Visst, det ska bli helt fantastiskt med en liten skolpaus, men det känns inte alls lika lättande som det verkar kännas för alla andra. Det kanske har med allt plugg som måste göras trots de lediga dagarna. Som ni ser på bilderna nedan så blir det nog ganska mycket roligt pluggande ändå. Jag tackar aldrig nej till lite fysik eller matte. Sån är jag, hehe. Därav den superglada minen på den högra bilden. That's all for now.


stitching leggins

Jag vet inte om jag någonsin berättat om min favoritsångerska. I hela världen. Hennes namn är Kate Nash. Ni hittar henne här på hennes myspace.
Några anledningar till att hon är min absouta favorit:

1. Hennes sjukt breda cockney-dialekt är typ den sötaste jag hört. Någonsin.

2. Hennes dikt till sin bästa vän. Den fick mig att lipa. Den var så himla underbar. Om ni checkar klippet nedan så finns den där. Och där får ni även höra hennes dialekt.


3. Hennes låtar. Obviously. De är helt galna. De är så galet fyllda av awesomeness att det nästan blir för mycket. Man blir så himla glad av hennes låtar. Hennes låtar får en att vilja springa omkring på blommiga ängar och att äta massor med fika, i alla dess former. Ungefär så. Och man får lust att fylla en garderob med pastelliga klänningar (trots att jag i princip aldrig använde klänningar). Och hennes låtnamn är alltid lika söta. Och lyricsen också.

4. Hon är så himla söt. Och hon är alltid så glad. Hon skrattar på ungefär varenda bild det finns på henne. Och i alla intervjuer så verkar hon så himlars trevlig. Jag kommer ihåg när jag och Daniella såg på en intervju med henne på svt (tror jag). Hon satt där i sina skeleton-kläder och åt en massa bakelser medan de intervjuade. Det var typ den charmigaste intervjun jag sett.

5. Den här videon alltså. Så fruktansvärt härlig. Hon måste vara en underbar person. Hon verkar så himla trevlig och allmänt härlig.


Jag tror att jag nu lyssnat på henne i två år. Hennes musik har gjort oräkneliga bussresor betydligt trevligare och har lyst upp många mörka vinterdagar. Hon är bäst helt enkelt. Vad mer finns det att säga? Ingen annan sångerska får mig så glad. Hon är helt fantastiskt bra. Nu vet ni det.
För er spotifajjare!

crazy


Helt klart en av de gulligaste videor jag sett.
Denna låt är inte helt fel en pluggeftermiddag heller.
Nu vill jag gladligen upplysa er om att det är så lite som två dagar kvar innan alla elever får avnjuta höstlovet. Så fruktansvärt välbehövligt just nu. För att kort beskriva min dag skulle jag vilja säga en helt crazy lapp, sång, prov och yoghurt. Don't ask. Snart är det dags för Grey's, finally. Nu ska jag spela lite gitarr.

vingelåtta!


Jag vet att det är världens mest intressanta bild, for sure. Min kväll kommer nog bestå av en hel del matte så bilden är dock ganska passande. Jag har inte tid med att blogga just nu. Så ett ordentligt blogginlägg kommer väl under veckan eller till helgen. Tills dess så får ni nog nöja er dessa små och korta inlägg. Jag vet förresten att ni älskar min supervingliga åtta!

ny vecka, nya möjligheter.

Jag har haft en underbar helg. Helgen började med en awesome tacokväll på kyrkan. Den fortsatte lika starkt med bibelskola och ungdomsgård och avslutades med ett kvällsmöte med folk från Caminul Felix. Däremellan har jag pluggat järnet. Jag känner mig ytterst nöjd efter denna helg fylld av plugg och trevliga upplevelser och tycker att jag nu välförtjänt kan sätta mig och se lite tv. Jag vill bara påpeka att jag har sjukt fina armband. Det tycker jag i alla fall.


happiness in a box

Det finns inget finare än bilder på äkta skratt. Inget poserande, inget tillgjort. Bara helt genuina skratt.

Hur kan man inte bli glad av dessa bilder?

rut var en snubbinna.


Kvällen var helt galen. Jag har skrattat som en tok vilket resulterat i att jag har sjukt ont i magen nu. Jag säger bara en sak. Squirtle dansar cha-cha.♥ Oj, så himla internt. Ungefär som bilden ovan. Värt att nämnas är ju att dessa pojkar satt i samma rum men ändå. Det känns sjukt internt. Hela kvällen känns sjukt intern. Ingen kommer fatta något om jag börjar prata om att kasta bort vigselringar, rosa pennor, rosa presenter, underutvecklade mario kart-gubbar, charlie-boy, kalleponken eller snubbinnan Rut. Så jag avslutar detta inlägg innan ni blir ännu mer förvirrade.

Charm

"År 1975 var jag 31 år. Jag ville ta en paus från mitt lärarjobb i Vänersborg och skulle läsa pedagogik vid universitetet i Linköping.
Och jag ville gärna pröva på att bo i studentkorridor. Det första rummet jag fick gled mig ur händerna, eftersom jag hade missat att bekräfta att jag tog rummet.
Nu var jag på väg till ett studentrum i en helt annan korridor. Plötsligt slogs ytterdörren upp och en yngling stormade ut. Han var det vackraste jag hade sett. Han hade långa, mörka lockar, en vit irländsk fiskartröja med flätstickning, slitna jeans, träskor, glada ögon och ett härligt skratt!
Jag blev blixtförälskad, men jag minns att jag tänkte: ”Han är ouppnåelig. Han är så ung.”
Så småningom fick jag veta att han hette Carl-Axel. Han var 23 år och läste ekonomi.
Månaderna gick och vi lärde känna varandra. Vi pratade och pratade och drack oräkneliga koppar kaffe.
Sakta men säkert gick vänskapen över i kärlek.
Nu har vi varit tillsammans i 33 år och är gifta sedan 1986.
Han är det bästa som har hänt mig.
Visserligen har han numera fått ”de grå tinningarnas charm”, men i mina ögon kommer han alltid att vara den där skönlockige unge mannen!
Elisabeth"

Tyckte det var jättecharmigt. Från Så träffades vi-sidorna i DN. Fruktansvärt gulligt.

ROLAND!

Vi hade inget tyskprov idag. Undertecknad slutade tolvtio idag, sjukt skönt.

Nu tänkte jag langa lite bilder från kvällen. Galet trevlig kväll. Vi förtärde tacos, skrattade i mängder, fotograferade massor (av lampor, host, isak!) och spelade olika instrument. Det var en jättebra kväll i alla fall.

Martin lär sig av den bästa!
 
Charlie-boy!

Isse-boy är king på gitarr, yesbox.

(emelie kommer slå mig.) ja, vi är inte alltid så vackra.


I know it's a real uncool thing to say.


tyskplugg för hela slanten


aus, außer, bei, gegenüber, mit, nach, seit, von, zur.
durch, für, gegen, ohne, um.


fina fenomen i skolvärlden.

- Mentorer som kallar sina mentorselever för älskling och som kramas så fort de får möjlighet.
- Lärare som verkligen ser sina elever och ger dem komplimanger.
- Elever som uppmuntrar sina lärare (precis som ovanstående), för det är inte fjäsk, det är att vara en god medmänniska.
- Nior som sätter sig och pratar med den där ensamma sjuan som alltid sitter själv i korridoren.
- När ett kompisgäng bestämmer sig för att sätta sig med den där utstötta klasskamraten i matsalen.
- Leende elever på en måndag morgon.
- När den där tysta tjejen som aldrig deltar i diskussionerna helt plötsligt flikar in och argumentarar för sin sak.
- Lärare som kommer in med ett leende i klassrummet.
- Lärare som är tighta och alltid går med varandra i korridoren, precis som sina elever.
- Klasskompisar som skickar ett litet krya på dig-sms när man är sjuk.
- Elever som ler mot någon de inte känner i korridoren.
- Nykära tonåringar som håller varandra i handen i korridoren och ler så där himla förälskat.
- Busschafförer som glatt hälsar på varje människa som kliver på bussen, trots att klockan är sju på morgonen
- Människor som glatt sjunger i korridorerna, vare sig det är rent eller ej.
- Kramar en kall vintermorgon.

bild: lelove

wake up

En liten puss på nosen till den mystiska "Kritisk".

Jag har funderat lite på hur vi låter mot varandra och så. Det blir nog så efter en en timmes lång mentorstid som resulterade i att jag och en av praktikanterna lämnade klassrummet. Jag kan ju inte tala för henne men åtminstone så blev jag så fruktansvärt upprörd över hur saker ses av ungdomar idag (jag generaliserar inte, men bland en hel hög ungdomar i alla fall.). Det är okej att trakassera t.ex Carolina Gynning på hennes blogg. För hon har ju själv bestämt att starta en blogg. Och med det kommer konsekvenser, tydligen. Så enligt dagens ungdomar (se tidigare parentes) så får du skylla dig själv om du skaffar en blogg och sedan blir trakasserad där. Då är det ditt fel om folk trakasserar dig. Tydligen så är det inte den som trakasserars fel utan nej, det är den utsattes fel. Jag förstår inte tankegången, det funkar liksom bara inte. Det finns något som kallas mänskliga rättigheter. Klart du ska få starta en blogg, och du ska banne mig inte behöva ta skit för det. Någonstans har det blivit fel med samhället. Helt plötsligt så är det okej att trakassera folk, för att de ser ut på ett visst sätt eller liknande. Jag har hört folk påstå att det är okej att använda hemska ord mot folk med annan etnisk tillhörighet och tydligen så är det deras fel. För de har en annan hudfärg. Det är tydligen deras fel att de får ta emot en massa skällsord i korridorerna, i bussen. Jag blir mållös av sådana uttalanden. I can't wrap my head 'round it. Ett, hur kan det vara någons fel att man har en annan etnisk tillhörighet? Det är inte som att det är ett val eller så. Två, hur kan det vara någons fel alls? Det är väl inget fel med att ha en annan etnisk tillhörighet. Jag vet inte vad jag ska säga, jag börjar luta lite mot Golding's livssyn. Vad ger små femtonåriga pojkar rätten att påstå att de är mer värda än någon annan? Att de får bete sig hur de vill, för det är offrets fel? Det finns ingenting som rättfärdigar trakasserier, eller mobbning i någon form. Det är alltid fel, fel fel fel. Jag vill bara gråta. Jag vill verkligen gråta. Vad har hänt med empatin? Var har kärleken tagit vägen? Hur kan det vara så himla svårt att se det goda i människor? Var kommer allt hat ifrån? Hatet hör inte hemma här, det vet jag. Det är så mycket lättare för oss alla att älska istället. Det kan inte vara så himla svårt. Jag vet inte var Beatles slagord har tagit vägen, "all you need is love". Jag kan inte förstå varför människor väljer hatets väg, istället för kärlekens. Varför kan vi inte bara älska varandra? Det är så enkelt. Det är lätt. Titta på människorna runt omkring dig, alla har fina egenskapar, saker att älska. Hitta de sakerna och fokusera på dem. Ett leende i korridoren kan göra så himla mycket.
VAKNA UPP, SVERIGE.

bild:
11nightmares

en ring och oräkneliga kramar.

Dagen jag döpte mig så låg det små snöfläckar på vår gård. Jag gick ut på promenad och det slog mig att "jag döper mig ju om två timmar" och jag undrade varför jag inte reflekterat över det tidigare. Jag skulle gå till kyrkan med min kära vän Emelie men jag blev försenad så hennes familj mötte mig med bil. Jag var anfådd av språngmarchen och skrattade åt hur tidsoptimistisk jag var. Väl på kyrkan så fick vi byta om till de vita dopklänningarna och vi märkte skrattande att min klänning hade ett stort hål som syntes om jag satt med benen i kors. Jag fick alltså sitta och hålla i den, för det är ju det enda sättet jag kan sitta på, ungefär. Vi skrattade åt det ett bra tag. Vi blev sedan uppkallade på scen, nu var det dags att döpa sig. Vi stod där uppe och skrattade gott (men diskret, hehe) åt min oläglighet, mer än det säger jag inte. Emelie var den första som skulle döpa sig så jag fick först se när Emelie döpte sig och jag var tvungen att le åt alla kameror, man kände sig som värsta kändisen. Sen blev det då min tur, och jag försökte att trycka ner klänningen så att den inte skulle stanna på ytan och jag lyckades faktiskt ganska bra. Jag stod där och blickade ut över kyrksalen och svarade på två enkla frågor. Sen var det församlingens tur att svara på en fråga och svaret blev jakande. Barnen stämde in men lite efter alla andra så det hördes ja:n från alla håll och kanter. Det fick mig att skratta till innan jag hamnade under vatten, så att säga. Efter det så var det över. Jag och Emelie kom fram till att ingen hade någon borste och vi idiotförklarade oss själva tills jag kom på att det hade jag visst. Tack och lov utbrast Emelie. Vi smög oss tillbaka till första bänk och var med i lovsången. Det var mycket fint måste jag säga. Under förbönen så rensade jag tårkanaler, ack vad lätt jag har för att gråta. Det var jättefint i alla fall och efter mötet så blev det kramkalas i mängder. Jag fick oräkneliga kramar och sånt är ju aldrig fel. Jag mötte upp med mina kära kamrater och vi satte oss för att fika. Jag fick presenter i form av två halsband, så himla fint av dem. Vi skrattade och pratade och jag kramades ännu mer. Sen fick jag ännu en present, i form av en ring som det stod forgiven på. Jag blev glad i hjärtat och ringen kommer aldrig lämna mitt finger. Kvällen blev helt klart lyckad och det är inte en kväll jag kommer glömma i första taget.

lite dopbilder


pästor änders (oj, vad internt!) och jag (såklart).

gölle!

glädje.

forgiven


D-day!

Idag är det D-dagen som min älskade vän Madeleine kallar det. Alltså dop-dagen, haha. Hon är för gullig. What to say? Det känns i alla fall roligt att döpas, eller vad säger jag? Det känns awesome. Denna spellista går på repeat idag. Lovely. Anyways, nu ska jag dra mig från datorn och göra något av denna dag.


Who taught the sun where to stand in the morning?
And who told the ocean you can only come this far?
And who showed the moon where to hide till evening?
Whose words alone can catch a falling star?

Well I know, my redeemer lives.


fem glädjeämnen.

-Kramar

(trollungen ♥ emmapemma)

-Lukten av gamla böcker


(flugornas herre for life!)

-När man hittar tokiga bilder som man inte visste existerade.

-Bilder från fina sommarlovsdagar.


- Busiga cykelkonster.

när jag blir gammal...

När jag blir gammal så tänker jag bo i en liten by ute på landet (klöverträsk skulle inte sitta fel precis) och jag tänker bo i ett falurött hus med vita knutar. Jag tänker ha ett grönsaksland där jag odlar morötter och dylikt och så tänker jag har stora fina rabatter som jag kan fylla med stora vackra blommor. Där tänker jag sitta och pyssla på dagarna med norrlandssolen som skiner mig i nacken. Inomhus tänker jag ha det mysigt och fint med varma färger och kantstötta möbler, för det är då det är som finast. På sommaren tänker jag alltid låta dörren stå öppen och grannbarnen är alltid välkomna till mig om de vill fika eller bara prata. Jag tänker baka mest hela tiden och eftersom dörren alltid står öppen så kommer det alltid lukta sådär ljuvligt nybakat när man går förbi mitt hus. När grannbarnen kommer blir det alltid storfika. Jag lägger upp alla mina tio sorters kakor på ett stort kakfat och sen får de sitta ute i solen och mumsa på kakorna medan de berättar historier om sina liv för mig. På vintrarna så står dörren inte bokstavligt talat öppen men alla vet att man alltid är välkommen hem till mig. Om det knackar på dörren som bjuds man in till mitt varma kök fyllt av värmeljus. Även då är det storfika och alla sorter tas fram på ett fat. När det är som kallast så kokar jag såklart varm choklad åt grannbarnen också. Medan jag lyssnar på deras berättelser stickar jag tjocka halsdukar och varma sockar som jag sedan ger till mina barnbarn eller till grannbarnen.

Självklart så är det inte bara barnen som är välkomna hem till mig inte utan även de vuxna. Alla är alltid välkomna hem till mig. Min hus ska vara fyllt av glädje och frid. Det ska finnas ett lugn i mitt hus men det ska ändå finnas plats för skratt och glädje. Barnen kan släppa loss och trivas. Jag tänker ha en symaskin som jag syr på så fort jag får tillfälle och även ett skrivbord där jag kan skriva mina små noveller. Mitt hår kommer att vara grått och fint och jag kommer inte skämmas över rynkorna som börjar synas när jag kommer upp i åldern. Jag kommer att gå omkring i stickade koftor och jeans. För det är i det jag trivs. Vid speciella tillfällen så kommer jag klä upp mig i en klänning, i troligen en klarblå färg, och jag sätter ett rött spänne i håret. Då skiner det verkligen om mig, för då känner jag mig så himla fin.

Jag och min man vi kommer vara precis lika kära som vi varit sen första början. Vi kommer att avsluta varandras meningar och utbyta kärleksfulla blickar. Våra händer kommer fortfarande att söka sig mot varandra när vi går bredvid varandra och vi bara måste få hålla i varandra. Jag kommer fortfarande att ibland stanna upp mitt i det jag gör och söka reda på min andra hälft, bara för att vara säker på att han inte har glömt att jag älskar honom mest i hela världen och vice versa. Jag kommer att uppskatta tidiga mornar men ofta kommer jag ligga kvar i sängen med en kaffekopp och läsa till tio och sen äta frunch vid matbordet och titta ut över norrlandsvyerna. Sådant som tv och dator är ingenting jag uppskattar längre, vill du ha tag i mig så kommer du få skicka brev eller ringa. Det kommer dock finnas de dagar då jag verkligen saknar min lärartjänst men då räcker det med att jag tar en promenad och ser allt det goda livet har att erbjuda och då blir inte saknaden lika stor. Hemma så har jag ett rum fyllt av böcker och där luktar det så där ljuvligt som bara böcker från början av 1900-talet kan lukta. Där inne kommer det finnas två stora, mjuka och kantstötta fåtöljer. Där kan jag och min man sitta och läsa timmar i sträck tills någon av grannbarnen känner ett behov av fika. Då flyger jag upp på benen och börjar glatt nynnande förbereda fikat.  

Ja, jag vet att jag nog är världens största romantiker men lite så här vill jag att mitt liv ska bli när jag är gammal.

dykdykdykdyk!

Jag tänkte titta in och uppdatera lite för en gångs skull.
Denna video är lika rolig varje gång. Jag har skrattat så tårarna runnit x antal gånger. Sjukt klockren. Imorgon är det min tur. Jag tänker förvisso inte dyka i dopgraven men jag ska döpa mig, as a matter of fact. Så nu vet ni det också. Denna video är så himla underbar, titta på den, nu!

you know who you are.


It's not always easy and
sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing, it's always better when we're together

sorg

Vårt trådlösa internet funkar inte at the moment. Sörj med mig. Puss.


höstens ♥-lista

denise ♥ cafébesök med timlånga samtal, stickade koftor, fisherman's friend, kryddstarkt thé, varm choklad, snö, röda löv, vantar, promenader, timlånga samtal i allmänhet, paul mccartney, världens bästa emma, marie curie, min iPod, facebook, heroes, klöverrövarna, godis, nygeneration, syslöjd, tända ljus, tjocksockar, fika, kyrkan, mario kart, klöverträsk, folkgruppen, armband, others first, pepsi, jesus, sömn, hillsong, spotify, halsdukar, elevens val, fotboll, gitarr, fysik, engelska, laget, böcker, stora mysiga tekoppar.


paulie




what to say?
helt galet fantastiskt bra.
pusspusspusspusspuss.

hej snö


Det är dagar som denna som passar för promenader i kylan och snöbollskrig. Men jag råkade bli sjuk till första snödagen. Inte okej. Så himla ovärt. Jag vill bli frisk någon gång. Inom en snar framtid, tack. Heh, jag får väl överleva ändå. Nu ska jag koka thé och tjura.


ni är så bra.


jag älskar er.

Jag har haft en fantastisk kväll. Fotbollsavslutningen var så himla fin. Det var skratt och tårar. Magnus avgår som tränare. Det kommer helt enkelt bli tomt utan honom, det kommer bli tomt utan dessa oändliga diskussioner som vi har varje träning. Det kommer bli betydligt jobbigare att träna, helt klart. Tur att tjejerna finns kvar, och de misslyckas aldrig med att lysa upp dagen. Den här låten beskriver verkligen stämningen som finns i laget. Vi ställer upp för varandra, vi kan lita på varandra. Vi är så himla tighta, vi är bäst. Jag skulle inte byta lag, inte för allt i världen. Laget betyder alldeles för mycket. Åh, vad jag älskar dessa flickor. Vi är så himla bra. Jag vet inte vad jag ska säga. Alltså, jag är så himla tacksam för tiden vi haft tillsammans (hittills) och jag hoppas att vi har lång tid kvar. Trots att vinsterna inte var många så höll vi ihop så himla bra. Vi peppar, stöttar och i slutändan så är det inte poängen som räknas. Jag spelar för laget, inte för poängen. Det viktigaste för mig är mitt lag, inte om vi vinner eller förlorar. Jag spelar för tjejerna. För att ni är bäst, verkligen. Det är så mycket mer än fotboll. Det är vänskaper som är värda guld. Det är obeskrivligt. Ja. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar er. Helt enkelt. Jag önskar att jag ska få fortsätta sjunga era theme songs. Jag önskar att jag ska få fortsätta att störa Patrik med mitt oavbrytliga prat. Jag önskar att vi ska få fortsätta att kramas och skratta tillsammans på träningarna. Jag önskar att vi ska få fortsätta att köra stegen (som alltid leder till toalettbesök) och bli förvirrade när alla tappar räkningen. Jag önskar helt enkelt att vi ska få fortsätta träna och spela tillsammans länge till. Det kan vi göra va? För ni betyder så mycket. Puss, puss, puss.

lägerfolket i mitt hjärta.

Jag tänkte faktiskt lägga upp lite bilder här. Det blir finfina bilder på lägerfolket. Åh, det var alldeles för länge sen vi träffades. Lägerhelgen är ju verkligen en oförglömlig helg.



alla bilder är galet överredigerade, men det var tänkt så. sen är det många som inte finns med också, men jag vill inte överrösa er med bilder så.

"What to say Lord?
It's You who gave me life and I
Can't explain just how
Much You mean to me now
That You have saved me Lord
I give all that I am to You
That everyday I can
Be a light that shines Your name"
♥♥♥

åh, tvåtusenåtta

Jag blev så himla nostalgisk. Åttan var ett ytterst roande skolår.

"Din framtid är på gatan!"

"Jag hör att du inte kommer att få befrukta många ägg i dina dar."

"Mathias, har du spasmer?"


finis.

"din mormor är släkt med..?"
"...öh..min mamma..."


jag skrattade tills jag kiknade. du är så himla söt. ♥

RSS 2.0