Min tentaperiod är över och jag kan äntligen typ leva igen. När jag skickade in den sista hemtentan skrev jag lyckligt "Nu ska jag diska!!!! <3" till mina vänner. Det kändes verkligen fantastiskt att städa och diska och träffa personer och läsa böcker och inte vara stressad. Post-tentaperioden är the best state of mind. I veckan började jag min nya kurs men vi har hittills mest bara lekt lekar och pratat grammatik så det känns fint. Jag har studiecirklat med asmånga asägiga feminister, ätit middag med massa bra personer flertalet gånger och ah, det har bara varit så bäst att inte vara bunden av tentans hårda snaror. Igår hängde jag med Emelie och sen åkte jag på popparfest! Det är lite favorit i repris efetrsom vi hade en popparfest ifjol men alltså, it never gets old. Kvällen gick ut på att blicka ner i marken på bilder, skriksjunga till Håkan Hellström och att leka DJ. Jätteägigt.

Nej, det tror jag inte. Jag hade nog inte riktigt tänkt att jag skulle flytta hemifrån eller att jag typ skulle bestämma mig för att strunta i att fly Luleå under universitetsåren. Det finns nog mycket jag inte hade föreställt mig men det känns fint att jag mår bra och har personer jag håller kärt nära mig.

Hela hösten har jag typ nästan bara haft gröna kjolar men under året vet jag inte vad jag använt mest mer än att även detta är ett år då jag inte iklätt mig byxor en enda dag och det känns så skönt. Jag hade en grön studentklänning och det är något jag ett halvår senare fortfarande får kompliamnger för på fester så det var väl lyckat men det hör väl inte till denna fråga.

Öh, Carola har gått väldigt mycket under hösten för att jag ju var på intim konsert och det där. Jag har lyssnat jättemycket på musiken från en pjäs som gick på Norrbottensteatern under hösten. Annars är det väl det vanliga, ett knippe kristna sånger och Kate Bush typ. 

I somras tittade jag på Sopranos konstant några veckor men jag har en del säsonger kvar ännu. Jag har även sett Scandal, Downton Abbey, Orange Is The New Black och Veronica Mars i serieväg. I filmväg har jag inte sett så mycket eftersom jag nästan aldrig ser film. Jag äger ingen TV så TV tittar jag knappt på. Jag har svtplayat Kobra och På Spåret men det är väl det ungefär. 

Jag vet inte, det är svårt. Bland mina jämnåriga finns det många som jag umgåtts en hel del med men stelt och vill dö kommer rätt högt upp på listan. Mest har jag, ärligt talat, dock umgåtts med mina tanter faktiskt. Vi har ju stickjuntat och lägerjobbat och midsommarfirat och fjällvandrat och gudstjänstfirat och loppissålt och allt sånt där. Personerna på bilden nedan är verkligen tvivellöst personerna jag tillbringat mest tid i år. Det känns som att vi ses hela tiden året om och det gör vi nog. Vi ses och/eller talas vid i telefon flera gånger i veckan nästan jämt. Värst och mest intensivt på sommaren men egentligen alltid numer. Jag älskar det.

I höst läste jag Din tjänare hör av Sara Lidman och den var så bra att jag fortfarande tänker på den regelbundet. Jag ska börja med fortsättningen i serien snart. Jag måste nog säga att det är det bästa jag läst. Jag tror att sista delen i Bodil Malmstens loggboksserie kom ut också och som allt hon skriver var den guld. 

Återigen en svår fråga men jag tror att det är att jag blivit öppen för fler perspektiv och börjat analysera situationer på fler sätt. Jag har upptäkt intersektionalitet (alltså typ hur olika maktstrukturer samverkat) och det har hjälpt min samhällsanalys och i allmänhet hur jag ser på saker. Det känns jätteviktigt att ha sådant i åtanke i allt jag gör egenligen. En annan stor framgång är att jag verkligen fått bli självständig i och med flytten till stan. En tredje är att jag nog funnit ro i vad jag ska bli när jag blir stor och var jag ska utbilda mig och hur allt ska gå till. Jag säger nog för det där kan ju ändras. 

Jag brukar sluta varje år med att istället för att göra en årsresumé bara svara på ett antal frågor om året som gått. Jag är som vanligt sent ute men vill helst skylla på hemsk himla PMS och sånt. Nåja.

1. I februari åkte jag och Jonathan till Sara i Stockholm. I några dagar diskuterade vi över köksbord, loppisfyndade, fikade med olika favoriter och gick på bokaffärer. Det var extremt fint. Jag fick träffa en så stor del av mina favoritstockholmare för livet har artat sig så roligt att mina kompisar med tiden växt ihop in i samma umgängeskrets. 

2. Något som år efter år lyfts upp som en punkt är Arnemark. Det är väl få saker jag skriver så mycket om här som Arnemark. Det är få saker som mitt hjärta slår lika hårt för som Arnemark. Min sommar tillbringades i Arnemark, från vårstädningen till församlingslägret i slutet av augusti. Däremellan ryms två läger, en midsommarkonferens, en dagledigsamling och städdagar, bakdagar och annat viktigt. Det är så bra där. Hur man tjattrar i kök med tantbästisar, krama fantastiska ungdomar, bakar bullar mitt i natten, knäskurar golv, sjunger sånger, gråter rörda tårar, hur det tycks vara omöjligt att bli trött när man är där. Att när man får frågan "men hur orkar du?" svara "Jag går på kaffe och den Helige Ande" och sedan springa upp på en estrad och berätta varför Arnemarksgården är det viktigaste jag vet och det stoltaste jag har. 

4. I somras var min familj i New York City! Det var så himla roligt hela tiden (förutom när jag var hungrig). Vi åt asgod mat eller okej vi åt på Subway sju gånger på nio dagar men det var ju jättegott! Plus att vi hann med besök på asgoda pizzerior och sånt också. Jag köpte lite fina kläder och någon fin bok men egentligen köpte jag så himla lite... Försökte mest att bara insupa atmosfären... På riktigt alltså. Jag försökte leka amerikan men det gick inte riktigt lika bra som det gick att leka britt i London. Mest av tiden drack jag nog milkshake i och för sig. Och tittade storögt på byggnader. Det roligaste var att gå omkring i lite avlägsna stadsdelar och således ramla in på oväntade platser. Vi åkte en dag till Washington också och då var vi verkligen turisternas turister och sprang runt till alla monument och sånt i hela staden. Det var en av de roligaste dagarna för det var lite som att vi lajvade National Treasure hela tiden. Vi myntade uttrycket "All I know about American History I've learned from National Treasure." och det kändes typ sant den dagen. Sist men inte minst så hade jag livets vackraste konstupplevelse på Brooklyn Museum när jag såg Judy Chicagos The Dinner Party och grät i fyrtio minuter. Hela Brooklyn Museum var så himla roligt och ungefär hundra gånger roligare än MoMa för att MoMa bara var... gubbkonst. Tråk tråk tråk. Ja, det var väl det. Det finns inget svårare än att beskriva nio dagar på ett bra sätt. Det var jättevärt i alla fall.

5. Den första september flyttade jag hemifrån och det var en rolig grej som hänt i höst. Att bo ensam är en grej som jag får omvärdera hela tiden men generellt sett så är det väldigt trevligt att bo i stan och att ha något eget. Jag har tillbringat många nätter med att baka sen jag flyttade hit och det är verkligen underligt men skönt med ett eget minikök. Jag har jättefin utsikt från fönstret men det drar kallt från fönstrena ibland och det händer att jag får för mig att det krälar ormar på golvet men det är sånt en fobiker får leva med. 

6. I september åkte jag och Jonathan med ett knippe jämnåriga och en stor bunt pensionärer till Vassijaure på vår årliga fjällvandring och det ägde, som vanligt. Denna punkt är en återkommande del av denna lista för Vassijaure är så himla upplyftande varje år. Jag pratade viktigheter i köket halva natten, vandrade långa turer på dagarna, var lekledare, höll i en andakt, stickade och hade alla mina favorittanter samlade under ett tak.