Nej, det tror jag inte. Jag hade nog inte riktigt tänkt att jag skulle flytta hemifrån eller att jag typ skulle bestämma mig för att strunta i att fly Luleå under universitetsåren. Det finns nog mycket jag inte hade föreställt mig men det känns fint att jag mår bra och har personer jag håller kärt nära mig.

Hela hösten har jag typ nästan bara haft gröna kjolar men under året vet jag inte vad jag använt mest mer än att även detta är ett år då jag inte iklätt mig byxor en enda dag och det känns så skönt. Jag hade en grön studentklänning och det är något jag ett halvår senare fortfarande får kompliamnger för på fester så det var väl lyckat men det hör väl inte till denna fråga.

Öh, Carola har gått väldigt mycket under hösten för att jag ju var på intim konsert och det där. Jag har lyssnat jättemycket på musiken från en pjäs som gick på Norrbottensteatern under hösten. Annars är det väl det vanliga, ett knippe kristna sånger och Kate Bush typ. 

I somras tittade jag på Sopranos konstant några veckor men jag har en del säsonger kvar ännu. Jag har även sett Scandal, Downton Abbey, Orange Is The New Black och Veronica Mars i serieväg. I filmväg har jag inte sett så mycket eftersom jag nästan aldrig ser film. Jag äger ingen TV så TV tittar jag knappt på. Jag har svtplayat Kobra och På Spåret men det är väl det ungefär. 

Jag vet inte, det är svårt. Bland mina jämnåriga finns det många som jag umgåtts en hel del med men stelt och vill dö kommer rätt högt upp på listan. Mest har jag, ärligt talat, dock umgåtts med mina tanter faktiskt. Vi har ju stickjuntat och lägerjobbat och midsommarfirat och fjällvandrat och gudstjänstfirat och loppissålt och allt sånt där. Personerna på bilden nedan är verkligen tvivellöst personerna jag tillbringat mest tid i år. Det känns som att vi ses hela tiden året om och det gör vi nog. Vi ses och/eller talas vid i telefon flera gånger i veckan nästan jämt. Värst och mest intensivt på sommaren men egentligen alltid numer. Jag älskar det.

I höst läste jag Din tjänare hör av Sara Lidman och den var så bra att jag fortfarande tänker på den regelbundet. Jag ska börja med fortsättningen i serien snart. Jag måste nog säga att det är det bästa jag läst. Jag tror att sista delen i Bodil Malmstens loggboksserie kom ut också och som allt hon skriver var den guld. 

Återigen en svår fråga men jag tror att det är att jag blivit öppen för fler perspektiv och börjat analysera situationer på fler sätt. Jag har upptäkt intersektionalitet (alltså typ hur olika maktstrukturer samverkat) och det har hjälpt min samhällsanalys och i allmänhet hur jag ser på saker. Det känns jätteviktigt att ha sådant i åtanke i allt jag gör egenligen. En annan stor framgång är att jag verkligen fått bli självständig i och med flytten till stan. En tredje är att jag nog funnit ro i vad jag ska bli när jag blir stor och var jag ska utbilda mig och hur allt ska gå till. Jag säger nog för det där kan ju ändras.