Jag längtar efter:
Att det ska bli imorgon! Att jag ska få återse mina tanter, mitt gäng ni vet. Jag längtar efter första stickjuntan om två veckor. Jag längtar efter första snön, efter första dagen med vinterjacka. Jag längtar efter alla de ljuspunkter som resten av det här året har att erbjuda och det bästa är att i princip varje vecka har en sån här höjdpunkt, minst!
Jag ledsen över:
Ingenting speciellt just nu. Just för tillfället är jag verkligen glad och söndagspepp och nä, jag är inte ledsen alls.
Jag äter helst:
Gertruds havrekakor med choklad eller kantarellrisotto.
Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:
Mitt projektarbete. Det ska bli så ofantligt roligt men samtidigt så kommer det kräva mycket av min tid. Det är verkligen skräckblandad förtjusning. Efter mina möten på muséet är jag enbart förtjust och efter mötena på skolan är jag nästan bara skräckslagen.
Det finaste jag vet är:
När Gertrud kallar mig för Gertrud två, min familj, mina vänner, mina tanter, Gula Kyrkan, att sitta i korridoren och läsa böcker, att bli attackkramad, kramringar på läger, Jesus, när den tidigare sorgeklädda damen kommer i rosa, långa mejl, klänningar, när folk bryter på sitt modersmål, att få en nagellacksmatchande hand i sin, när man ringer Ingrid och hon skrattar jättemycket i luren, Luleå, DM på twitter, lärare, Gilmore Girls, när Sara skickar långa sms, att jag är med i Barbro och Ingrids gäng, när människor vill hjälpa varandra, litteratur, Bodil Malmsten, busungar. I could go on forever för livet är fyllt med saker som jag ser och sen tänker att detta måste vara det finaste som finns.
Jag läser:
Grand final i skojarbranchen för att jag lovat Ebba Witt-Brattström att läsa den (obs, ett av mina största moments i livet), Bibeln (såklart), de två senaste Vi läser och Franny and Zooey. Jag läser för sällan men helst intensivt och precis överallt.
Jag är galet stressad över:
Praktiskt taget ingenting. Jag är lite stressad över min projektplan men galet stressad vore att ta i. Jag har ingenting i skolan för första gången på två år och jag vet inte vad jag ska göra med all denna fritid.
Jag lyssnar helst på:
Jag har hört om en stad ovan molnen. Nä, kanske inte allra helst. Jag lyssnar dock helst på Minns du sången. Gärna Nils F Nygrens visor. Jag lyssnar helst på sådant som är franskt och alltså helt oförståeligt för mig. Jag lyssnar helst på jazz och om jag måste specificera mig så är Monica Zetterlund den allra bästa jag vet i musikväg.
Jag drömmer om:
Så banala saker. Jag drömmer om att bli lärare och möta min första klass med elever. Jag drömmer om att cykla till jobbet, ha en familj och en garderob med fina kläder, en frys fylld med fika. Jag drömmer framför allt om att göra något vettigt med mitt liv. Att hantera de sekunder jag fått på ett bra sätt. Jag vill bara leva. Utan en massa pråligheter. Och göra människor glada.
Jag blir nostalgisk av:
Att hitta de barnböcker jag läste som liten på kyrkans loppis. Och av dofter. Jag minns nästan enbart saker på grund av dofter, smaker och hur det kändes. Jag är inte en sån som blir nostalgisk av bilder egentligen.
♥G1 & G2♥
Älskade älskade söndag. Dagarnas dag. Vilken toppen, superb, extraordinär dag. Perfekt från topp till tå. Började dagen i kyrkan och jag var så himla himla glad över att vara där. Det var den finaste starten. Vi sjöng finaste sångerna, hörde en ypperlig predikan, kramades, skrattade, umgicks. Jag tog min traditionsenliga kyrkkaffekopp med mitt crew (som ni ser på bilden nedan). Efter kyrkan plockade vi upp tre av mina bästa jämnåriga (obs inga tanter nu, wow) och vi begav oss hem till Klöverträsk för twin peaks-dag. Hur kan det bli annat än bäst? Vi åt massa doughnuts och cherry pie i sann twin peaks-anda och jag introducerade dessa bästa personer för bästa serien. Nu lämnade de just the building och imorgon börjar jag skolan 15.20. Vilken ultimat dag. Jag är så glad och salig och tacksam för jag känner verkligen verkligen de bästa människorna - i alla ålderskategorier. Oändlig kärlek.
Aldrig blir jag riktigt frisk men knotar på i alla fall. Jag skriver kemiprov, diskuterar moralens varande eller ickevarande på filosofin, deltar i onödiga kemilabbar och tar fel buss men lyckas ta mig hem ändå. Jag äter lunch med bra personer och skjortmatchar med Linnea i våra lila skjortor. Livet traskar ju på trots rethosta. Det är ju så. Idag har jag hängt med mitt gäng (dvs mina två bästa tanter) och massa andra fina kvinnor för vi har haft kvinnogruppsmöte. Vi har druckit afternoon tea, lyssnat på kvinnojouren och planerat in stickjuntor. Det finaste sättet att tillbringa några timmar en lördag. Ikväll bakar jag Agent Cooper's cherry pie och panikstädar för imorgon ska jag ha Twin Peaks-dag här hemma. Hurra! (OBS den som förstår den litterära vitsen i rubriken får oändlig cyberkärlek.)
Är inne på den tredje sjukveckan men tvingar mig till skolan för att inte hamna efter och för att inte dö av uttråkning. Jag längtar efter något mer spännande än kemi b. Jag längtar efter att börja förbereda läger, midsommar. Efter att spendera tiden med annat, mycket viktigare, än skolarbetet. Det tycks vara ett uppehåll för tillfället och det gör mig obeskrivligt rastlös. Hösten har svept över Luleå och nu är träden iklädda röda dräkter och man fryser varje morgon när man går till skolan i motvinden. Det regnar i mängder och jag trivs så bra. Sommaren är över, hurra och halleluja. Jag pinterestar away och dricker mängder av thé. Jag överlever men saknar som sagt att vara frisk och att jobba med kyrkaktiviteter. Imorgon har jag kemiprov och jag har pluggat en gång ungefär. Kemi är så efemärt! Ge mig något bestående, vettigt och jag ska gladeligen lägga ner tid på det. Adjö for now.
Bra sagt, Strindberg. (För en gång skull.)
Niklas Piensoho höll en
så himla bra predikan vid riksdagens öppnande. Så himla himla bra. Det var väl allt jag ville säga. Tog en paus från kemin och såg detta och blev så överväldigad och stolt för det var så fint och bra. Hurra!
Och tji fick jag när jag skrev att livet alltid behandlade mig så väl för dagarna efter insjuknade jag i den årliga höstförklyningen som slog ut mig totalt. Jag tillbringade hela veckan i soffan, slötittande på dagstv av lägsta klass och ätande popcorn till frukost och lunch. Ni vet, när man är så sjuk att man inte orkar röra sig. Så har jag varit hela veckan. Frisk är jag ännu inte men plikten/livet kallade igår. Dagen började i min bästa gula kyrka där det var kvinnodag. Åttio fantastiska vackra kvinnor samlades och vi lyssnade på inspirerande predikningar, sjöng och åt förstklassig soppa. Fantastiskt fin dag och jag tror att vår lokalgrupp kommer göra så mycket bra i höst. Det blir spännande att se. Jag begav mig sedan till tantcondis och mötte upp Jonathan. Vi fikade och tog oss sedan hem till det Bergströmska residenset. Till slut var det sju personer som samlades i köket och vi avnjöt pizza innan vi skyndade in till stan för att gå på Kulturnatten. Vi traskade genom stan, jag med ett pussel under armen, och lyssnade först på vår väns bror och company. Huvudakten för vår kväll var dock DeVillains, det vill säga just Jonathan och hans bror + vänner. Fantastisk musik á Smiths/Bauhaus/Talking Heads ungefär. Trots min oerhörda förkylning var lördagen extremt högklassig och jag träffade ungefär alla människor jag tycker allra allra mest om. Idag får jag sona för gårdagen med hosta och snuva men det var det värt. Jag känner bästa personerna.
Jag hade en så fin helg. Jag inhandlade det sista inför den kommande fjällresan, såg Twin Peaks-filmen, var på gudstjänst, pysslade hos Tilde och påbörjade ett nytt handarbete. Den här veckan påbörjades i liknande dager. Jag traskade omkring på Luleås second hand-butiker och kom hem med fantastiska skor, skjortor, kjolar, blusar, koftor, you name it. Jag fikade med Oscar och Paulina (hur kan man vara så fantastiskt bäst som dessa två människor är?), vilket var ungefär det bästa i livet eftersom de är såna otroliga personer. Jag avslutade dagen med engelska och fick finaste komplimangerna av läraren. Jag tillbringar kvällen med läxor och med att gå in mina nya skor. Kan livet sluta vara så totalt briljant hela tiden? Jag blir ju bortskämd!
Tjoho, eftersom jag inte har något att skriva om får ni nio instagrambilder. Hurra!
