Och tji fick jag när jag skrev att livet alltid behandlade mig så väl för dagarna efter insjuknade jag i den årliga höstförklyningen som slog ut mig totalt. Jag tillbringade hela veckan i soffan, slötittande på dagstv av lägsta klass och ätande popcorn till frukost och lunch. Ni vet, när man är så sjuk att man inte orkar röra sig. Så har jag varit hela veckan. Frisk är jag ännu inte men plikten/livet kallade igår. Dagen började i min bästa gula kyrka där det var kvinnodag. Åttio fantastiska vackra kvinnor samlades och vi lyssnade på inspirerande predikningar, sjöng och åt förstklassig soppa. Fantastiskt fin dag och jag tror att vår lokalgrupp kommer göra så mycket bra i höst. Det blir spännande att se. Jag begav mig sedan till tantcondis och mötte upp Jonathan. Vi fikade och tog oss sedan hem till det Bergströmska residenset. Till slut var det sju personer som samlades i köket och vi avnjöt pizza innan vi skyndade in till stan för att gå på Kulturnatten. Vi traskade genom stan, jag med ett pussel under armen, och lyssnade först på vår väns bror och company. Huvudakten för vår kväll var dock DeVillains, det vill säga just Jonathan och hans bror + vänner. Fantastisk musik á Smiths/Bauhaus/Talking Heads ungefär. Trots min oerhörda förkylning var lördagen extremt högklassig och jag träffade ungefär alla människor jag tycker allra allra mest om. Idag får jag sona för gårdagen med hosta och snuva men det var det värt. Jag känner bästa personerna.