Det ena problemet var ganska lätt och åtgärda. Jag tillbringade en kväll med att sprätta upp foder och kantband för att sy in västen och sprättade loss kjolen från västen för att kunna sy in den. Det tog sin lilla kväll men det var det värt, så klart. Längden var svårare att åtgärda eftersom den inte hade mer än kanske en centimeters fåll. Först var jag förtvivlad - har hade jag lagt en massa pengar på något som sedan var för kort. Så jag hade en insydd kjol och en insydd väst som hängde på galgen och en lite besviken Denise. Sen har jag nålat ihop delarna fram och tillbaka under veckan och bara försökt vänja mig.... liksom. Herregud, grejen med en folkdräkt är ju att den är min!! Jag måste ju få göra som jag vill! Plus det är verkligen ett livsprojekt så den längre kjolen kan jag ju fixa med tiden. Men här och nu!! Måste jag ju ba' njuta av att den är i mina ägor. Så vaknade jag imorse och tänkte "Jag måste ha folkdräkten på nationaldagsfirandet i stan!!". Sömndrucken satte jag mig vid symaskinen och sydde ihop västen och kjolen. Sen tillbringade jag några timmar i den idag och det kändes!!!! så!!!!!! bra!!!!!! trots kjollängd osv. Jag älskar den. Verkligen. Så ja, därav detta långa inlägg. Egentligen tänkte jag ba' skriva detta för att kunna skicka in detta till sypeppen men det blev mer en livshistoria. Nåja. Detta var mitt sypeppiga. Det blev bra. Den sitter hur fint som helst och folk stannade mig på stan för att berömma min fina folkdräkt :')