Oj, och så gick en sommar. Den här sommaren har, som så många andra, varit en sommar i konstant rörelse. Jag har sällan varit helt närvarande där jag varit för jag har alldeles för ofta beställt matvaror till Arnemark på jobbet, skrivit mejl på lediga dagar, ringt samtal på luncher och bara ofta haft något annat moment i sommarlivet (ja livet, inte lovet) i tankarna. 

 

I sommar har jag främst varit i Arnemark. Jag har firat midsommar i dagarna tre genom att knappt sova, att (citerar mig själv) gå på kaffe och den helige ande, att laga mat, krama tanter, sjunga, skratta, kiosktanta och laga läckande tält. Midsommarhelgen i Arnemark är lika fantastisk år efter år. Det samlas så himla mycket bra folk på samma gård och vi går på gudstjänster och ber ihop och sjunger och det är så bra bara. Man älskar varandra och man älskar Jesus. Förutom midsommarhelgen har jag varit barnledare på de internationella vänskapsdagarna, även det i Arnemark. Jag försökte få ett tjugotal 0-7åringar att lyssna på bibelberättelser, måla teckningar, blåsa bubblor och bli ansiktsmålade. På något förunderligt sätt lyckades det och vi hade så himla mysigt ihop. Vänskapsdagarna är fantastiska dagar men man får alltid möta så många människor som är i hemska situationer och jag blir så arg så arg och så uppgiven så uppgiven över hur vårt land kan bete sig som det gör mot människor som vill komma hit. Vi har ingen human invandringspolitik och det är bland det sorgligaste jag vet. Man får i alla fall mötas i sorgen och upgivenheten och hjälpas åt och det är vackert. För människorna man möter de förtjänar värdighet, respekt och omsorg. Det är hemskt att Sverige inte erbjuder det. Hemskt. Utöver detta anordnades ett ungdomsläger i augusti där jag i fem dagar fick kramas, laga mat och hålla koll på 90 ungdomar, mina ungdomar. Jag traskade omkring i Gertruds dunjacka och nattvaktade, sjöng hjärtats sång och kände bara en sån kärlek. Hela tiden. Min sommar i Arnemark slutade med ett församlingsläger härom helgen där jag kramades med favorittanter, knäskurade köksgolv halv ett på natten, pratade viktigheter och målade ansiktsmålningar på fina barn. Arnemark är mitt hjärtas plats. Arnemarksgården är på så många plan platsen där jag borde vara, där jag hör hemma. Det går inte riktigt att beskriva men det bara är så.

Bortsett från att ständigt ha något av nämnda arrangemang eller andra Arnemarkskopplade saker i huvudet har jag jobbat, varit i New York och sett Sopranos. Vilken sommar! Jag fick jobb på en camping i EFS-regi och har tillbringat fyra veckors jättetrevligt jobb. Jag har serverat våfflor till pensionärer, träffat spännande människor och städat toaletter. På ett ungefär. Jag trivdes så himla bra där. New York var en knäpp upplevelse som kanske typ borde få ett eget inlägg istället för en del i denna catching-up-grej eller nåt. Vad mer har jag gjort? Hm, jag har hejdåkramat med Agnes innan hon flyttade till Schweiz, plockat bär, varit på Spice Girls avskedsfest, hängt på Lapplandsveckan och bakom biblioteksdiskar med favoritbibliotekarien, arbetat i kalaskyrkan och jag vet inte, haft det bra. En fin sommar men väldigt fullspäckad. Varje ledig dag på jobbschemat var i princip inbokad men jag trivs bra så faktiskt. Kan vi räkna detta som ett okej "vad jag gjort i sommar"-inlägg så jag får gå vidare? Tack och adjö.