Det här hänt igen! Under höstlovet bjöd ett knippe pojkar ett knippe flickor på finmiddag i Gustavs rara rosa villa. I afton bjöd detta knippe flickor igen. Jag har alltså återigen fått delta i en finmiddag i det otroliga sällskapet som utgör detta finmiddagsgäng. Vi flickor möttes upp och planerade en trerättersmiddag till aftonen. Menyn kom att bli avokado med rödlöksröra till förrätt, kikärtsbiffar och rotfrukter i ugn tilll huvudrätt och glass med hemgjord kolasås till efterrätt. Sällskapet tycktes alla vara väldigt nöjda med måltiden och kockarna kunde pusta ut och dricka vårt thé med gott samvete. Vi spelade rappakalja och försökte komma på bra definitioner till ord som pokkapulla, kallesjuka och dumpf med varierande framgång. Jag kom till Agnes fantastiska boning med en utsvulten mage och ett bittert sinne men det byttes snart ut mot idelt glada miner och god mat. Det är kanske sånt man alltid säger men jag blir faktiskt väldigt glad av att umgås med finmiddagsfolket. Vi dansade förföriskt till funk och sjöng Edith Piaf när vi lagade mat. Jag kan egentligen inte föreställa mig att jag kunnat tillbringa denna afton på bättre vis. Ypperligt på alla sätt och jag gillar dessa människor så.