I fredags satte jag och Jonathan oss på en buss till Umeå. Efter krångel med bussbiljetter mötte vi upp våra luleåkompisar som hunnit med en tidigare buss plus en trio umeåbor hemma hos David som var vår värd för helgen. Vi spelade alias ("Bör patriarkatet!" "Krossa!!"), åt goda mackor och somnade i en soffa framför Life of Brian. Dagen därpå begav vi oss in till Umeå stad. Vi secondhandhandlade kjolar, hattar och sammetsskjortor och tog en ohyggligt dyr fika på Café Station. Umeå hade vår i luften och Agnes och Linnea kved lyckligt varje gång solen träffade deras kinder. Jag och Jonathan mötte sedan upp fantastiska Karin. Vi tog dagens andra fika på Schmäck och Karin berättade om SCUM och sin tvivelaktiga rektor. Vi kontrade med Tunaskolan-segern och min tvivelaktiga samhällsvikarie. Det var himla trevligt att träffa Karin i verkliga livet och höra hennes kloka tankar. Det är så att man önskar att det inte var så långt till Umeå. Vi kramades hejdå med Karin och begav oss till Tegskyrkan där vi lagade underbar pizza med spenat, paprika och ädelost.

Vi spelade pingis, myste i stora soffor och kollade bitvis på Melodifestivalen genom en iPhone. När vi återvände till David hade vi dans till Beatles och Håkan Hellström, Linnea och Jonathan hade uppträdanden och sen pratade vi till halv sju på morgonen. En efter en knoppade våra vänner av och halv sju sa Linnea "Denise, jag vill verkligen höra mer om det här men vi måste sova nu." Då lade även den superduon ner huvudena på kuddarna och sen sov vi halva dagen. Vi tog bussen hem och sedan avslutade jag och Jonathan denna utomordentliga helg på bästa sättet. Vi åkte hem till hans farföräldrar, åt god mat, blev bjudna på thé och fika och sen hjälptes vi åt att räkna upp alla länder i Afrika och Sydamerika och pratade historia tills jag var tvungen att åka hem. En fin helg med superbt avslut och nu är veckan igång igen.